Uräkta mig då.

Jag fick faktiskt inte välja mina föräldrar och min uppväxt
Jag fick inte välja att komma till livet
Jag fick inte välja mitt utseende
och jag fick deffinitift inte välja folket runt omkring mig som ser ner på mig för dom tror jag är så jävla svag?

sant jag fick inte välja dessa saker men se här jag lever än idag jag har velat försvinna många gånger men jag är stark nog att le och leva för dagen även fast ingen står vid min sida längre alla bara vänder ryggen till och håller för öronen.

Mina närmaste vänner och inte ens min familj kan förstå och respectera mina val alla tycker jag är mesig och jag gråter över ingenting. Ingenting är de kanske i era ögon bara för ni inte vill se i mina ögon och ni bara håller för örenen när jag pratar.

När ni mår dåligt duger jag att finnas och bli den folk kastar skiten på och jag tar de för de är den ända stunden ens folk vill tittat åt mitt håll längre.

jag vill vara stark hålla modet uppe och leva mitt liv fullt ut men de skulle inte skada att få lite stöd och att någon finns för mig nu igenom mina svårigheter i mitt liv jag ber inte om mycket bara se på mig snälla...