CillaScreams blogg

Jag är trött.
Jag vill inte tänka.
Jag fryser.
Jag mår illa.
Det känns som att jag ska svimma.

Har tårar i ögonen, behöver skriva.


Röst "Hehe vi är ensamma nu, är det inte skönt?"
Min röst "HÅLL TYST"
Röst "Bara du och jag. Vi är ensamma nu och ingen bryr sig."
Min röst "Sluta, du ljuger"
Röst "Du vet att jag har rätt! Jag är en del av dig nu"
Min röst "nej det är du inte, FÖRSVINN!"
Röst "Du har kämpat länge nu och det är dags att ge upp"
Min röst "SLUTA"
Röst "Jag vet vad du tänker "någon kanske kommer tillbaka" ingen kommer tillbaka till dig!"
Min röst "Det vet du inte"
Röst "Jo det gör jag! Du är en irriterande, ful, tjock och värdelös tjej! Vem fan vill ha dig när dem inser det?!"
Min röst "FÖRSVINN UR MITT HUVUD"
Röst "Det kommer jag, men jag tar mig med dig."

Jag skriver för att jag mår bra av det. Jag skriver inte för få er att tycka synd om mig.
Jag kan skriva om lyckliga saker också men det händer inte så ofta. Jag brukar väl fantisera om lyckliga saker, men jag känner inte att jag vill skriva om det.
Jag vet inte varför. Det bara är så.
Jag förstår när jag har skrivit om saker och ting. Jag förstår mig själv mer.
Alla behöver förstå sig själv. Förstå varför dem gör vissa saker och förstå varför dem tänker på ett visst sätt.


Jag sitter och lyssnar på creepypastas. Ingen skola är dag.. Är så jävla arg på min lärare. hon lyssnar inte. Hon ska säga till min mamma när hon har pratat med rektorn om mina idéer om min hur jag kan lära mig.
Jupp jupp

Det skulle vara en lögn om jag sa att jag inte saknade oss.
Jag försöker glömma, oss. En del iallafall. En annan del vill spola tillbaka tiden och uppleva alla skratt och kyssar mellan oss om och om igen.
Jag klarar knappt att vara i mitt hem på grund av minnena. Jag har inte sovit i mitt rum sen det tog slut. Jag är aldrig i mitt rum längre.

Varför är jag så löjlig?! Varför klarar jag inte något?!

Känslan att inte vara tillräcklig ökar. När det tog slut mellan oss så blev det mer bråk hemma. Nu kan jag inte fly hem till dig. Nu har jag ingen som håller om mig och säger att det kommer att bli bättre.

Känslan av att någon eller något försöker äta upp dig inifrån. Det är som någon eller något vill ut ur din kropp. Någon eller något som har varit instängd väldigt länge och nu har tröttnat på att leva i dig. Den känslan blir starkare i mig.

Ska sätta mig och lyssna på musik nu. Skönt.
Det känns som om det är något äter upp mig inifrån.
Går och gråter nu, det gör för ont.


Min blogg jag skriver vad jag vill. <3

Allt är skit. vafan ska man göra med sitt liv?
känna sig värdelös hela livet är inget att satsa.
trodde att jag skulle bli galen förut, satt och skaka och grät.
som tur så kunde jag snacka med Dipsy
behövde verkligen prata med någon.
så nu hatar hon och jag människor tillsammans (y)