Oss

Det skulle vara en lögn om jag sa att jag inte saknade oss.
Jag försöker glömma, oss. En del iallafall. En annan del vill spola tillbaka tiden och uppleva alla skratt och kyssar mellan oss om och om igen.
Jag klarar knappt att vara i mitt hem på grund av minnena. Jag har inte sovit i mitt rum sen det tog slut. Jag är aldrig i mitt rum längre.

Varför är jag så löjlig?! Varför klarar jag inte något?!

Känslan att inte vara tillräcklig ökar. När det tog slut mellan oss så blev det mer bråk hemma. Nu kan jag inte fly hem till dig. Nu har jag ingen som håller om mig och säger att det kommer att bli bättre.

Känslan av att någon eller något försöker äta upp dig inifrån. Det är som någon eller något vill ut ur din kropp. Någon eller något som har varit instängd väldigt länge och nu har tröttnat på att leva i dig. Den känslan blir starkare i mig.