Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Kreativitet
Bor:
I skogen
Politik:
Vänster
Dricker:
Sprit
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2012-01-11
Detta måste utan tvekan vara förklaringen till varför mina händer är som isblock mer eller mindre konstant haha. Var helt enkelt bara tvungen att dela med mig av den här + shameless self promotion http://jagexisterar.tumblr.com.
nej men seriöst, min dash är död så länka din tumblr?
Helt otroligt att vi har gått i skolan i snart tolv år och folk har fortfarande inte lärt sig att räcka upp handen. Driver mig till vansinne. En anan sak som gör mig galen är när folk inte kan släppa saker, jag menar vi bytte ämne för 5 min sedan så kan du sluta komma med onödiga kommentarer när alla andra släppt det? Tack på förhand.
har suttit och kollat på etsy hela dagen, finns så sjukt mycket grejer jag skulle vilja ha. Det värsta är att jag egentligen har råd att köpa det jag vill ha men måste spara pengarna till kommande konvent, resor och student grejer ugh. Men har faktiskt ändå beställt tre saker! En t-shirt med Frankenstein tryck och två stycken supernatural målar böcker som är hur gulliga som helst. Den ena målarboken ska Sofia få när hon fyller år i april, de vill säga om jag orkar vänta så länge haha.
https://www.etsy.com/se-en/listing/178408444/supernatural-coloring-book?ref=shop_home_active_2 orkar dock inte leta upp länken till t-shirten.
Har ställt till det lite för mig igen. En kille tror att jag är intresserad av honom, vilket jag inte alls är. Pratat med honom då och då online i något år och han är jätte trevlig men har ju inte alls planerat att faktiskt träffa människan. De senaste dagarna har han praktiskt taget bara tjatat om vad vi ska göra första gången vi träffas (antar att han ser det som en dejt) och har även påpekat att det vore kortare restid för mig till skolan om jag flyttade in med honom. Det börjar bli lite obehagligt med andra ord.
Problemet är väll egentligen att jag är så sjukt konflikt rädd och inte har någon aning om hur jag ska säga att jag inte känner något behov alls av att träffa honom. så att hjälp? någon? hur hanterar jag detta?
det där med att jag blir sjuk efter lov slår aldrig fel, ligger hemma och har så ont i bilhålorna att jag knappt vet vad jag ska ta vägen. den enda bra med att vara sjuk är att man kan titta på film hela dagarna haha. tittar just nu på interview with the vampire, anser inte i vanliga fall att tom cruise är attraktiv men shit va han är fin som vampyr alltså haha.
Blir så sjukt irriterad på musikalarna och dansarna ibland. Vi har började kolla på återträffen av Anna Odel i en kurs, det är en konst film som belyser mobbningen kan man säga. I vilket fall så slutar första delen av filmen med att klasskamraterna slänger/drar ut Anna ur lokalen och skickar in henne i en taxi, jag tyckte att detta var en mycket jobbig och stark scen som inte alls borde ses som roande eller humoristisk på något sätt. Men det håller tydligen inte alla med om då någon från musikal eller dans säger "vadå betalar dom taxin åt henne?!? Shit hon kan väll betala själv!!" följt av gapskratt från andra dansare och musikalare.
Blir så fruktansvärt irriterad över att de inte kan ta något seriöst, man får väll tycka att en film är tråkig osv men man behöver verkligen inte fälla onödiga kommentarer mitt under sådana scener. Det är inget anat än respektlöst.
Har spenderat dagen i Karlstad med Sofia och Josefine. Har varit jätte kul, speciellt då Josefine och jag diskuterade diverse vackra tjejer vi såg under dagen. Vi kom till och med på ett kodord för "vacker tjej" hahah. Vi handlade en hel del och var inne på carlings hur länge som helst då de skulle pröva tusentals olika klädesplagg. Kände mig lite som den där stereotypiska pojkvännen som bara satt och väntade på att de skulle bli klara haha. Nej men det var som sagt var en kul dag, ett superbt sätt att avsluta ett lov på!
För övrigt gjorde jag ett spontant namn och bild byte här på ec, kommer säkert byta tillbaka dock haha.
Har jag någon gång nämnt mitt förakt för giftermål? Har aldrig drömt om att gifta mig och kommer förhoppningsvis aldrig göra det heller. Skulle gissa på att detta förakt är grundat från att det aldrig har funnits ett sunt gift par i min närhet som jag kunnat se upp till och velat vara som. Alla äktenskap jag är uppvuxen med är o-stabila, fram tvingade och allmänt sorgliga. Nope kan verkligen inte se mig själv i ett äktenskap, det går bara inte.
Kom just in från en liten upptäcktsfärd. När jag var hos Erica sist så berättade hon att hon sett en skalle när hon var ute i skogen. Gick därför ut och försökte hitta den, vilket jag gjorde! Men kan inte alls komma på vad det är för djur, har googlat runt lite men hittar inget som matchar. Får väll fråga pappa när han kommer hem.
Nyår var för övrigt kul. sköt raketer, spelade, åt gott, drack gott osv osv. Dock så var jag sjukt irriterad på en av mina vänner i början av kvällen, hon klagade och var jätte oartig mot Johan som vi var hos. Ville typ slå henne. Men förutom det så var de kul.
Det sista jag har att säga är en fråga jag desperat behöver ett svar på. Hur säger man "jag-var-bara-snäll-mot-dig-för-att-jag-är-väluppfostrad-sluta-tro-att-jag-faktiskt-bryr-mig-om-din-existens" på ett trevligt sätt?