busbarns blogg



Tjej, 29 år. Bor i Skellefteå, Västerbottens län. Är offline

busbarn

Senaste inläggen

Hah.
20 februari 2023 kl. 19:29
TW suicid
9 juli 2021 kl. 01:38
Första blogginlägget på hur många år som helst?
20 april 2020 kl. 20:15
EC och dess människor nu för tiden
23 februari 2018 kl. 20:08
Blablabla titel osv
8 februari 2018 kl. 12:10
Fantastisk helg
5 februari 2018 kl. 18:09
Marilyn och jag
29 januari 2018 kl. 12:10
Tbt Seterra
28 januari 2018 kl. 22:57
Att helt plötsligt vara vuxen
28 januari 2018 kl. 14:22
Satahormoner
27 januari 2018 kl. 12:46
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Linnea Civilstatus: Singel
Läggning: Bisexuell
Intresse: Kreativitet
Bor: I skogen
Politik: Röd
Dricker: Vin
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2008-09-06


Knarkar böcker

Varför läser jag böcker, försvinner in i min egen värld och går inte att hantera, blir som helt off i huvudet.
Även efter att jag läst färdigt.
Det är lite som att bli hög kan jag tänka mig.
Längtar efter mer och står inte ut med världen.
Suck.



Do you Know?

Fuck you.
För övrigt.



Låt snälla bli någon klyshé

Lyckan och besvikelsen som slår dig när du inser att du gått ner i vikt under jullovet, du tittar dig i spegeln och är fortfarande fet som fan.
Jag kanske är snygg, men fy och fasa vad jag har fettet på fel ställe.
När jag har råd ska jag fettsuga mig lite, bara det där som jag inte kan träna bort, tänk så fin jag skulle tycka att jag var då. Då kanske till och med jag själv skulle kunna bli nöjd. Och det skulle kännas helt underbart.
Jag känner hur detta låter som ett otroligt attentionwhore-inlägg.
Förlåt.



Juluppdatering nummer ett

Sitter framför datorn, läser allra vackraste Elsa Billgrens blogg och försöker få lite värme i mitt frusna hjärta.
Längtar efter min pojke så jag tror att jag ska gå sönder trots att jag träffade honom senast igår, men jag vill dela allt med honom. Och sedan så känner jag mig ful idag, han gör mig alltid vacker. Och glad. Och förväntansfull.





Patetisk är vad jag är

Jag är livrädd att människor inte tycker om mig.
Jag tror ofta att allting egentligen är en komplott mot mig, att alla vill skada mig.
Att de stör sig på mig, tycker jag är hemskt, att jag inte kan vara dem till lags på något sätt för att jag är fel.
Och jag bryr mig, jag bryr mig jättemycket.
Jag vill linda in hela världen i kärlek och kyssa bort att ont.
Jag vill vara älskad, på riktigt, jag vill känna mig älskad.
Älskad på riktigt, inte bara på låtsas, sådär som jag är övertygad om att de gör.
Jag vill att ingenting ska göra ont, att ingen ska bli ledsen och jag vill bara känna att jag betyder något.



15 November

Jag är trött, ångest ligger krypande, jag andas riktigt djupt och tänker på att jag snart kommer få krypa ner i hans trygga famn.



<3<3<3



Ser allas världar ut så?

Jag lever i två världar samtidigt.
De krockar ibland.
Vackra sköna bokstäver, fotografier och drömmar.
Kal verklighet.
Möts, vänder om, försvinner igen.
Krockar, exploderar, imploderar, färdigställs, försvinner.
Om jag fick skulle jag avsluta den ena och bara leva i den andra.
Synd bara att den inte existerar annat än i mitt huvud.
Jag skulle vilja flytta in där, i de vackra fälten som blommar, där i mitt huvud.