Kloka svar från en vacker kvinna 1
FRÅGA: För att få lite balans i yta och djup jag har för mig att du skrivit nånstans att du klarat av att undvika att gå in i väggen. Nu undrar jag om du vill berätta lite mer om det? Själv har jag nämligen lite för lätt för det
SVAR: Från smink och pastelliga pom poms till stress. Här gör vi häftiga turns! Såhär är det: Jag kämpar fortfarande med att hitta en balans. Tyvärr finns ingen quickfix. Jag tycker att det är otroligt svårt att skriva om min stress för jag känner mig så misslyckad på många sätt när jag pratar om den (vilket jag vet att jag inte är), och det är väl en del i stresshanteringen också
att känna att man inte är misslyckad bara för att man inte klarar av att prestera som en superhero. Jag har börjat på så många inlägg här på bloggen, som börjar med hörrni, om ni undrade varför jag var sjuk i somras, så kan jag berätta att det inte var lunginflammation som jag först trodde. Det var tryck över bröstet på grund stress. Men jag har inte pallat att publicera det. Jag vet inte varför. Känns som jag drar undan mattan för mig själv genom att prata om det. Men jag inser också att jag inte kan låtsas som ingenting. Så nu kommer den, stress-spyan:
Jag lider av duktig-flicka-syndrom så att det sjunger i knutarna. Jag vill inte vara bra, jag vill bara vara bäst, har svårt att slappa och inte göra någonting, tycker att 100% inte är nog utan siktar alltid på 200%, jag är aldrig nöjd och tror samtidigt att jag är en supermänniska.
Det är dessa känslor jag kämpar med varje dag. För jag vet att det inte är särskilt snällt mot mig själv, men det är svårt att bara sluta tänka på ett visst sätt. Att ändra ett tankemönster är ingen promenad i parken direkt.
Mycket av mitt jobb-jag bygger på att jag alltid ställer upp för andra, är snabb, jobbar hårt, kommer med många idéer och sprider god stämning runtomkring mig. Det är det jobb-jaget som jag har närt i snart sju år, det jobb-jaget jag känner till. Att ändra på det och vara nöjd med att jobba lagom hårt är hemskt svårt, eftersom jag har byggt upp mig själv på grunderna att vara bäst, klara av hur mycket stress som helst och gå genom livet med ett leende på läpparna. Men så enkelt är så klart inte livet.
En svårighet jag har är att jag vill så mycket, men gränsen mellan att jag vill åstadkomma en hel massa och till att det blir för mycket är hårfin. Min vilja just nu är att jag ska kunna fortsätta jobba som jag gör (minus jobbar så mycket övertid som jag historiskt har gjort), men att jag ska lära mig säga nej när det blir för mycket. Även att känna när stressen kommer nalkandes, istället för att kvida med smärta i bröstet och gråta på tunnelbanan när stressen har gått över styr. Men jag arbetar med de sidorna av mig själv. Att lära mig att säga nej är ett steg i rätt riktning, att inte göra någonting vissa lördagar är ett annat, men sedan hjälper träning oerhört mycket. Jag går till jobbet varje dag (inte hela vägen ska väl erkännas) och tränar på gym och det ger mig perspektiv på vardagen, mitt liv och min stress. Det gör under.
Mitt bästa tips är att ta promenader, ta pauser på jobbet (då berättar du för din kropp att det är dags att stressa ner), andas djupt tre gånger och också träna dig själv att sätta saker i en annan kontext. Är det värt stressen? Ett annat tips är att värna om saker, vänner och hobbies utanför jobbet. För att ha en meningsfull fritid är superviktigt. Det lockar från jobbet och ger energi.
Sedan så klart: Jobba med sig själv. Med sina tankemönster. Mitt mål är att bli snällare mot mig själv, inte ställa så höga krav på mig själv, klappa mig själv på axeln oftare och ta hand om mig. Det är är något alla borde bli bättre på. Man lever trots allt bara en gång och det finns ingen som man spenderar så mycket tid med som med sig själv
Så om jag ibland missar att svara på någon fråga eller kommentar, då kan ni tänka på att jag ligger hemma i soffan, äter praliner och försöker tänka fina tankar om världen och mig själv.
Så, nu är stress-spyan slut och nu vet ni allt.
FRÅGA: Din figur är verkligen helt fantastisk! Har du något knep du kan dela med dig av för att hålla dig så slank?
SVAR: Oj, vilka fina ord. Tja, jag tänker mycket på vad jag äter. Inte för att hålla vikten, utan snarare för att jag har dålig omsättning och vill ha en kropp som får den energi och de vitaminer som den behöver. Äter mycket vegetariskt och inte halvfabrikat. Gillar inte tanken på vikt. Jag vill känna att min kropp mår bra snarare än att sträva efter någon vikt.
För att jag ska må bra och få igång maskineriet går jag på gym minst en gång i veckan. Om jag inte gör det så kliar det i kroppen. Älskar känslan av att vara stark och underhålla mina muskler. Dessutom försöker jag promenera så mycket jag bara kan, för det gör mig på gott humör och så hinner jag processa tankar och komma på idéer. Som terapi. Träning för mig handlar i första hand att stressa ner, bli av med stress, rensa tankarna och känna att mina muskler sitter där se ska.
FRÅGA: Jag tänkte fråga vackra, vackra Emma, två stycken frågor. Först, har du helt platt mage? låter mystiskt, men jag undrar verkligen. Sedan, hur skulle en underbar dag se ut om du fick bestämma helt fritt? Kramar
SVAR: Hej! Man får fråga vad man vill, men nej, jag har inte en helt platt mage. Den är lite degig och hejåho. Den är fin tycker jag. John älskar den och skulle nog vilja att den var dubbel så stor. Mer Emma brukar han säga. När jag var yngre så trodde jag att det fanns ett, riktigt sätt som en mage skulle se ut på. Den skulle vara platt. Även när man satt ner. Så jag tränade och tränade. Inte för att jag tyckte att det var roligt, inte för att jag strävade efter att må bra, utan för den där förbaskade magen skulle bli platt. För det skulle den ju vara, eller? Jag försökte av någon konstig anledning passa in magen i en hittepå-mall. Som om alla människor skulle se ut på ett och samma sätt. Galet! Jag slet som ett djur, men det spelade liksom inte någon roll hur mycket jag tappade i vikt magen guppade på. När jag satt ner så höll jag in magen så mycket jag kunde så att det inte skulle bildas bilringar. Måste sett hur roligt och konstigt ut som helst. Snacka om avslappnad tjej liksom.
Det måste ju ha krävt hur mycket energi och tankekraft som helst för att sitta där och knappt andas. Kan inte ha gjort många knop då alltså
Insåg alldeles för sent att jag inte var konstruerad för att passa in i någon mall, jag var konstruerad för att vara jag. Något som innebär att ha en vacker mage som är allt annat än platt och som får söta bilringar när jag sitter ner.
På din andra fråga svarar jag: Såsa runt i morgonrock till eftermiddagen, hångla med John, gå i vintagebutiker och middag med mina vänner. Ingen stress och inga måsten. Eller en spännande utflykt!
