Vitt_Vins blogg

Detta blir första veckan av mitt "nya" liv. Jag är densamma, men ändå helt annorlunda. Det den nya jag har kommit fram till att en flytt ifrån Arboga är jävligt nödvändigt. Har inga vänner här, hatar staden, blivit mobbad här hela min uppväxt. Finns inte mycket här förutom att min hund har en kompis här.

Beroende på hur det blir med min praktik i januari så flyttar jag antingen till Göteborg eller Stockholm. Helst Gbg då jag tror mig fortfarande ha vänner där. Jag må kanske inte vara älskad där längre, men jag älskar staden och vill bara dit.


Nu ska jag väl pussla lite mer med mig själv och försöka klara min nuvarande satans jävla kurs i skolan som är lite för krånglig och läraren gått på handels och vi får typ lära oss på den nivån. Känns som om jag behövde några nivåer under handels.


Be för mig folket!

Har knappt sovit på 3 dagar. Har sjukt mycket magproblem, troligen pga den ångest jag haft i veckan. Är stressad upp till öronen av hela den kursen jag har nu.

Vår presentation idag, förutom att mitt internet bröt ihop när vi skulle presentera så alla gick miste om typ häften av vad jag sa, vi var även sämst. Iaf av de jag orkade se på. Känns som om vi skulle lagt ner så mycket mer arbete än vi gjorde, även om jag vet att jag säkert inte klara av det pga mår skit. Men nu mår jag extra piss pga min grupp inte alls kommit så långt i arbetet som vi önskat.


Allt jag vill är att få sova, må bra, ha en enkel kurs i skolan istället för de mördarslut som alla kurser har.

Jag vill bara gråta på allt nu, har ingen ork, har ont, kan fan inte tänka.

Nu ger kroppen upp, moshning och goodbye.

Hela denna vecka har var ganska piss. Har mått skit, får panikattack igen för första gången på länge, känt mig allmänt sämst och knappt fått nått gjort nått på grupparbetet, även om jag anar att jag ändå gjort mest.

Har grubblat sjukt mycket denna vecka, grubblat över mig och vad jag engentligen vill, vilket har var fruktansvärt jobbigt. Men igår så började jag landa i vissa saker, att de ändå inte va så farligt som jag tänkt. När jag är ensam så mycket som jag är börjar jag lätt tvivla på allt omkting mig. Men jag tror alla blir lite konstiga om de inte kan bolla sina känslor med någon annan än sig själv.

Igår åkte vi även till strömstad aka bästa stället på jorden 9 av 10 gånger. Får sånt inre lugn av att ha havet och klippor direkt utanför dörren. Skulle alltid vilja ha det så. Om någon har en herrgård eller så (utan spöken) som ligger vid havet och nära en skog så hojta för jag vill ha det huset.


Nu ska jag fortsätta stressa lite över mitt grupparbete.

Känns som att mitt liv gjorde en 360 direkt skolan började. Förut klagade jag över att jag hade så mycket fritid och ingen att vara med, nu har jag nästan för lite fritid, men fortfarande ingen att vara med.

Började skolan med grupparbete också. Det kan va najs och jag gillar min grupp, men jag kan ju inte direkt bestämma när arbete ska göras. Jag sitter gärna tidigt på förmidagen eller på kvällen och arbetar, men nu läggs mycket av arbetet efter lektionen är slut. Just där vid 16 så är jag helt körd, min kropp orkar inte mer just då. Men man måste ju det för det är typ enda tiden som alla i gruppen kan ses. Blä för gruppjobb.

Behöver skicka massa mail, städa mitt rum som är kaos, ta hand om min Putt som är lite sjuk också och så måste jag och pappa till tippen med massa SKRÄP.


Vill ut i skogen igen, va länge i skogen i helgen. Det är så harmoniskt där.

Efter nyår ska jag ha praktik i 16 veckor, och jag måste fixa denna själv. Har vart på ett möte men blir allt mer osäker om jag vill vara där. Så mailade ett annat företag som känns bättre på nått sätt. Igår fick jag svar att det kan va intressant att ha en praktikan och att de gärna hör mer om mig.

Det betyder ju att skriva ett personligt brev. Jag suger verkligen på personliga brev. Vet aldrig vad som är rätt att skriva och inte. Det är viktigt att jag får detta rätt.

Läskiiiiiiigt.

Har vart i Stockholm idag för skolstart, känns bra, trots att jag kände mig lite ensam ibland på rasterna. Han handla hem en snygg feministtröja innan tåget också!

Men det är ungefär där det lyckliga tar slut. Jag tog mig till stationen och kände mig lite hungrig. Visste att pappa skulle ha mat klar åt mig när jag kom hem så tänkte bara köpa lite frukt som färdkost. Jag begav mig då till coop och hade ett val att göra; rulltrappa eller vanlig trapp. Eftersom jag försöker bli lite mer hälosam och stör mig på att rulltrapporna går så långsamt så valde jag trappen. I efterhand ett dumt val. Jag stannade längre ner i trappen för att svara på en snap och i sista stavelserna så kliver jag rätt ut för att fortsätta gå som vanligt, tyvärr var det ju två trappsteg kvar. Ett ograciöst fall senare skakar jag i hela kroppen och nära på att kräkas av smärta. Men eftersom jag är mitt i Stockholm central och är en stel jävel reser jag mig fort och stödjer mig på närmaste vägg.

Försöker nu stödja på foten i tron om att det är en "oj där klev jag lite snett men det gör ont max 5min" grej. Men neeeeeeeeej min fotled kommer att svälla upp som fan medan jag sitter och väntar in mitt tåg. Blev lätt utstirrad när jag haltade mig fram till tåget och genom vagnen.

Har stukat min fot regält, ingen kul start på veckan så att säga.

Jag och Adam drog till Örebro igår för att gå på en spelning där några kompisar spelade + andra riktigt bra band spelade. Hade en ganska najs kväll. En liten tråkigt sak är att en av mina vänner som är med i ett av banden (eller ja, nästan alla i bandet) beter sig typ som bättre än jag och några av våra andra vänner när dem ska gigga, speciellt om det är andra band utifrån som spelar också. Vet inte om det är nån form av "mini fame" som gör att de beter sig så eller om dem utvecklas till as. Jävligt synd faktiskt, men vad ska man göra.

Vill så starta ett band, men känner typ ingen som seriöst skulle vilja det.

Idag mår jag jävligt konstigt. Är så galet trött. Visst det blev lite röj igår men inte så pass att jag borde va såhär död efteråt? Adam och jag hoppade till och med över utgången några planerade för att sj chockhöjde alla priser så det enda som Adam kunde ta va 08.42 så vi behöve komma hem efter spelningen. Allt jag lyckats åstakomma idag är att dammsuga halva huset och gått ut med Putte en gång. Annars har jag var en zombie och grinig för att vi inte hade nått kaffe hemma.


Imorrn ska jag till Stockholm för skolstart. År 2 av 2, i vår kan jag förhoppningsvis titulera mig som Music Business Developer, om inte kroppen gett upp tills dess. Är ganska nervös för har liksom inga vänner i klassen. Vissa har bondat fast vi träffats typ 3ggr live och annars bara via datorn. Men jag är tydligen för stel för mitt eget bästa och lyckas bara ha småstela konversationer, om jag ens lyckas få fram nått alls. Tagga det!

Har under en lång tid nu mått jäkla konstigt. Har i pricip ingen ork till något, och gör jag något behöver jag fysiskt ta en dag i sängen även om jag mentalt vill göra mer. Jag känner en press att göra mer, hela tiden göra mer. Jag har förutom extrem trötthet bl.a:
- Ofta väldigt ont i huvudet, det kan bero på början av b12-brist som jag håller på att fixa, igen.
- Har sjukt ont i ryggen, speciellt svanken. Detta kan bero på för mycket sittande vid dator, att mina knän är överrörliga och jag står fett skevt.
- Har typ kronsik smärta i revbene, alltså verkligen I revbenen.
- Otroligt mycket psykiska problem.


Det är ändå bara några få. Och eftersom jag har ca 0 tillit till vården efter mina många läkarbesök, så googlar jag mycket. Man ska ju inte googla egentligen, men jag är lite nyfiken på om det verkligen är något fel eller vad grejen är. Jag har iallafall börjat sammanställa en lista av olika saker mina olika symptom stämmer in på för att sedan ta min nya läkare för att prata lite om och förhoppningsvis kanske försöka klargöra OM det är nått riktigt fel och kanske lösa det.


Ska även boka tid för att kanske påbörja antidepp och ångestdämpande igen, om min doktor kan hitta nått som funkar för mig.



Hejdå min lilla terapiblogg.

Något av det bästa jag vet är ljusslingor. De är så imbjudande och mysiga. Älskar när det finns ljusslingor på uteserveringar, allt blir liksom så mycket mer harmoniskt då.


Ni som inte har ljusslingor borde skärpa er och skaffa iaf en! Ljusslingor och en krukväxt borde alla ha.

När man är så mycket ensam som jag är går dagarna verkligen ihop. Hade inte mina föräldrar gått till jobbet osv hade jag nog inte kunnat skilja dagarna åt. HATAR att va ensam så mycket. Har verkligen inga vänner i Arboga, och de få jag är bekant med har lyckats flytta här ifrån. Jag vill också flytta här ifrån.

Önskar verkligen att jag hade en tvilling eller ett syskon närmare i ålder som jag kunde sitta och spela brädspel med samtidigt som vi kollade på barnfilmer typ. Någon man alltid kunde hitta på saker med, men neeeeeeeeej. Jag måste ha en syrra på 5 år äldre som jag knappt tål och som även hon har flyttat. Vill verkligen ha vänner här, eller lyckas flytta till/nära gbg så jag kan komma nära Adam och vi slipper ha ett långdistansförhållande. Hade ju inte haft några nära vänner där heller, men hade iaf haft något.

Min hund Putte i all ära är ju lite sällskaplig, men han är inte bra på brädspel.


Drömmer typ om att få bo i en liten stuga vid mysig skog, men ändå relativt nära till en större stad så man inte känner sig helt utlämnad till ensamheten.



Nu ska jag väl fortsätta känna mig skit, kolla vidare på Trolltider och leta efter höst och jul inredning.