Allt är en dimma

När man är så mycket ensam som jag är går dagarna verkligen ihop. Hade inte mina föräldrar gått till jobbet osv hade jag nog inte kunnat skilja dagarna åt. HATAR att va ensam så mycket. Har verkligen inga vänner i Arboga, och de få jag är bekant med har lyckats flytta här ifrån. Jag vill också flytta här ifrån.

Önskar verkligen att jag hade en tvilling eller ett syskon närmare i ålder som jag kunde sitta och spela brädspel med samtidigt som vi kollade på barnfilmer typ. Någon man alltid kunde hitta på saker med, men neeeeeeeeej. Jag måste ha en syrra på 5 år äldre som jag knappt tål och som även hon har flyttat. Vill verkligen ha vänner här, eller lyckas flytta till/nära gbg så jag kan komma nära Adam och vi slipper ha ett långdistansförhållande. Hade ju inte haft några nära vänner där heller, men hade iaf haft något.

Min hund Putte i all ära är ju lite sällskaplig, men han är inte bra på brädspel.


Drömmer typ om att få bo i en liten stuga vid mysig skog, men ändå relativt nära till en större stad så man inte känner sig helt utlämnad till ensamheten.



Nu ska jag väl fortsätta känna mig skit, kolla vidare på Trolltider och leta efter höst och jul inredning.