SirTwinkles blogg

Bobby död, Castiel fast i skärselden... fml!

Samma kväll som denna bild togs satt jag snett framför dessa två på deras höger.
Från min synvinkel kunde jag inte direkt inbilla mig hur det såg ut som Harry och Hagrid.


Dock fet episkt... jag närvarade under en stor grej på internet!

Vaknar till runt sju på morgonen och vrider på mig och somnar om. Smått bakis och trött.
Vaknar upp på ett öde vete fält, som i slutet på Portal 2. Springer och springer men det är tomt. Blinkar och jag är plötsligt i ett Game Center Facility.

Jag tvingas spela någon typ av Sonic 3D race for Chaos Emeralds för att få bli fri. I slutat av racet så hamnar jag utan för banan och i någon typ av vatten, så jag simmar på start igen.
Under banan finns en typ av under jordisk tunnel som kan ha varit en gammal tunnelbana. men väggarna för förrädiska. Det var tunn skog runt omkring, och jag såg en man i militär kläder som vandrade med sin hund. Jag ropade men han hörde mig inte. Fortsatte tills jag hittade en metall dörr i tunnelbanans slut.

När jag klev ut genom dörren hamnade jag i en liten by som inte existerar, men den skulle ha legat vi Dahlboms i Bomhus. Jag var med Left 4 Dead 1 gänget, men dem försvann från mig. Stötte på en bybo som verkade frisk, men han betedde sig som en hjärndöd zombie, utan hunger. Jag började bli skräckslagen när dem ökade i antal som var efter mig. så jag sprang och sprang. Såg Zoey, Bill, Luis och Francis bli brutalt sönderslitna. Jag var tvungen att ta mig till bron(i verkliga livet en tåg räls som liggar där, så ingen bro) för att bli av med dem. Ut på stora vägen kom jag och bilar började fara förbi. Jag skrek och viftade efter hjälp, och många bybor blev överkörda. Sedan fick jag nog och hoppade över en bäck som leder till ängen där campingen för Getaway Rock Festival är(jag bor nära den).

När jag väl hade fått bort byborna från min rygg kunde jag tvätta av mig och fortsätta vandra. Men på avsåndt ser jag zombies springa på alla fyra. Dem var två styck, men snabba. Jag sprang och fintade det på en liten yta mellan några hus, och jag kunde höra dem hugga vid mina öron hela tiden.

Sedan vaknade jag, kallsvettig och hjärtat i 250, klockan var 10.34 och jag somnar inte om igen.

Men men, har sovit på att bredder och längder inatt. Fanns inget skönt nog.
Helvete alltså. Men nu blir det är gå och köpa cigg, kanske kolla efter något gott att äta på affären som är MAT!

Just nu har jag en sådan där dag där jag klarar mig bäst själv! <3

Det är så vackert att vissa ser mig som en tuff och självsäker kille, det är sådan tur att min fasad blir sedd som vad jag gjort den till.
Men jag tänker komma ut ur min lilla färgglada låda och bekänna mitt sanna jag.

Såhär efter en krog kväll, visst denna är inte som dem vanliga, så känner jag mig tom.
Alla intryck gör sak detsamma, dem betyder inget för mig. Jag träffar trevlig folk jag just nu inte bryr mig ett skit om. Med en coca cola till mina vänster och, för att göra allt klyschigare, med kent i högtalarna så ser jag mig själv för det som gömmer sig bakom en mur.
Jag kanske mått fått ett slag med en gitarr i bakhuvudet och svimmat på gatan, återhämtat mig fort och gått hem. Men jag är fan klarare än jag känt mig på länge.
Jag söker inte bekräftelse, eller det gör ju egentligen. Jag kan inte neka till det, jag har inte fått bekräftelse på länge. Och jag syftar inte på sex, jag syftar inte på ett hav med komplimanger. Jag behöver någon, en flicka. En flicka som inte förväntar sig sex av mig, en flicka som inte bollar omkring med mig som tidigare förhållanden. Någon som jag gillar, först och främst, och någon som jag kan hålla om när jag somnar och öppna mina ögon och se liggandes bredvid mig eller stå vid sängen och bara iaktta mig när jag vaknar. Någon som gillar mig också och som inte drar inte kärlek i det hela.

Jag är ensam, fast jag har så många omkring mig. Det är så sjukt hur jag tappar bort mig när jag sitter i fönstret på krogen och råkar fastna med blicken på en av mina vänner och hon ler tillbaka, med ingen aning alls vad som försiggår i mitt huvud. Speciellt ikväll när jag varit något nyktrare än alla andra men spelat en roll som väldigt berusad. Jag var även ''pojkvän'' till en av tjejkompisarna i vårat lilla ''gäng'' och det var väl ändå lite kul. Men jag var både för nykter och förnuftig att överanalysera det och tolka det som att det fanns en chans. Inte en chans på en miljon år, jag brände den bron för länge sedan och Zoe vet vad jag menar(nej det är inte vad du som läser, utomstående, tror att det är).

Kollar nu tillbaka på det jag skrivit, inga stavfel eller större grammatiska fel.


Men igen, som alla andra gånger så lägger jag mig i sängen och ger ifrån mig en uppgiven suck innan jag somnar.

Tack Zoe och Lisa, verkligen<3 Ni kan få mig ett le på riktigt, över muren.

Och manlighora; Vi måste ses mer! Du får ut det bästa av mig, för sanningen är att jag kunde inte fejka ett leende omkring dig ikväll<3 Du får fram det bästa av mig 10 av 10 gånger ;*