Sanningen om mig.

Det är så vackert att vissa ser mig som en tuff och självsäker kille, det är sådan tur att min fasad blir sedd som vad jag gjort den till.
Men jag tänker komma ut ur min lilla färgglada låda och bekänna mitt sanna jag.

Såhär efter en krog kväll, visst denna är inte som dem vanliga, så känner jag mig tom.
Alla intryck gör sak detsamma, dem betyder inget för mig. Jag träffar trevlig folk jag just nu inte bryr mig ett skit om. Med en coca cola till mina vänster och, för att göra allt klyschigare, med kent i högtalarna så ser jag mig själv för det som gömmer sig bakom en mur.
Jag kanske mått fått ett slag med en gitarr i bakhuvudet och svimmat på gatan, återhämtat mig fort och gått hem. Men jag är fan klarare än jag känt mig på länge.
Jag söker inte bekräftelse, eller det gör ju egentligen. Jag kan inte neka till det, jag har inte fått bekräftelse på länge. Och jag syftar inte på sex, jag syftar inte på ett hav med komplimanger. Jag behöver någon, en flicka. En flicka som inte förväntar sig sex av mig, en flicka som inte bollar omkring med mig som tidigare förhållanden. Någon som jag gillar, först och främst, och någon som jag kan hålla om när jag somnar och öppna mina ögon och se liggandes bredvid mig eller stå vid sängen och bara iaktta mig när jag vaknar. Någon som gillar mig också och som inte drar inte kärlek i det hela.

Jag är ensam, fast jag har så många omkring mig. Det är så sjukt hur jag tappar bort mig när jag sitter i fönstret på krogen och råkar fastna med blicken på en av mina vänner och hon ler tillbaka, med ingen aning alls vad som försiggår i mitt huvud. Speciellt ikväll när jag varit något nyktrare än alla andra men spelat en roll som väldigt berusad. Jag var även ''pojkvän'' till en av tjejkompisarna i vårat lilla ''gäng'' och det var väl ändå lite kul. Men jag var både för nykter och förnuftig att överanalysera det och tolka det som att det fanns en chans. Inte en chans på en miljon år, jag brände den bron för länge sedan och Zoe vet vad jag menar(nej det är inte vad du som läser, utomstående, tror att det är).

Kollar nu tillbaka på det jag skrivit, inga stavfel eller större grammatiska fel.


Men igen, som alla andra gånger så lägger jag mig i sängen och ger ifrån mig en uppgiven suck innan jag somnar.

Tack Zoe och Lisa, verkligen<3 Ni kan få mig ett le på riktigt, över muren.

Och manlighora; Vi måste ses mer! Du får ut det bästa av mig, för sanningen är att jag kunde inte fejka ett leende omkring dig ikväll<3 Du får fram det bästa av mig 10 av 10 gånger ;*