Seods blogg

"And I never felt as good as how I do right now
Except for maybe when I think of how I felt that day
When I felt the way that I do right now, right now"

Nej men, fan vad bra jag mår just nu, kanske behövde ta ut min ilska och deppighet på slynan igår :D
Trodde jag skulle ångra det här efter jag sovit men det är raka motsatsen.
Och så ringde en person som det slutade med att vi snackade i nästan en timme vilket också var ganska trevligt och lite hjälpsamt.

Kastade äntligen ut alla hennes saker, som blev upphämtat väldigt snabbt när jag väl blev arg.
Nu är det klart, hejdå för alltid och allt annat.
Men du kan inte vara arg på mig av det här, dina lögner och ditt svik gjorde så att det blev såhär.. man kan inte fortsätta ljuga för en person under och efter ett förhållande och tro att den personen inte tillslut blir rasande.
Ångrar jag att det blev såhär? Ja.
idag var ändå en bra dag
Skulle jag ändra på det om jag kunde? Nej

Men det här är nog vad som behövs för att du ska bli av med ditt "crazy" ex som du nu kallar mig.

Kommer göra det på ett bra sätt!
Det blir bäst så här! ^^

Mitt hjärta känns bara så extremt tomt.
Jag mår inte dåligt längre, och är inte ledsen eller deppig.. Känns bara som att det är ett stort hål i mitt hjärta som jag inte kan fylla igen.

Dagens "dejt" slutade bra, eller är inte slut hon ligger tvärdäckad brevid mig i sängen.
Mitt ex ringde mig idag på vägen hem ifrån Dalarna.. råkade svara för att jag satt och messade och träck på svara utan att tänka på det... Så behövde ta samtalet, är dock Glad... Det här är nog Första gången som när väl hon ringer mig känner jag art jag inte vill ha med människan att göra, för att hon är skit och jag förtjänar så mycket bättre än att folk ska dra ner mig här i livet, speciellt efter ett ynka år. Tankar virrar fortfarande runt i huvudet, kändes konstigt att ha sex med en annan person men ändå bra.

Ska dock träffa mitt ex imorgon, Känns som hon var lite deppig och behöver få ut saker och även om vi inte är tillsammans så älskar jag fortfarande denna person och kommer finnas där för henne, inte i hop om att det ska bli som det en gång var för det vill jag inte längre. Skulle aldrig i livet svälja min stolthet och göra det.

Nu i vidare eftertanke vet jag inte vströr jag fortsätter skriva saker här på ec, för de få människorna som väl hittar till denna blogg och läser det, men känns bra att kunna säga allt det här, då jag känner att folk runt mig inte behöver veta om allt som händer i mitt liv men måste ha någon stans att ventilera ut allt på.

Ligger i sängen råpackad i dalarna, fixat en "dejt" eller mer netflix'n'chill till imorgon... Kommer kännas Bea, ränsda huvudet på allt dåligt som hänt senaste året.
Knappt tänkt på henne under hela dagen, eller iiaf inte saknat henne, mår bra nu.. för stunden

Nu slår det mig verkligen att det är slut för alltid, sitter just nu dricker alkhol och fiskar med några boys. Igår var helt ok men.. efter alla väl gott och lagt sig så bröt jag ihop och ringde och snackade med en person... Som hjälpte ganska mycket. Allt känns bara så jävla tomt, mitt hjärta känns ihåligt och huvudet är kaosigt.. sen åkte jag på en förkylning också för art jag träffade mitt ex (vilket jag ångrar som fan) och hon smittade mig.
Det som känns värst angående det här är nog att då vi "tog en paus" så bestämde vi att vi inte ska ligga med folk förens vi bestämt helt hur det ska bli. Och trodde hon kunde hålla det här och litade på henne för att sen få reda på genom en kompis till henne att hon redan legat med 2 Pers, det slog ganska hårt och har typ varit det enda jag kan tänka på.
Positiva är väl att utsikten här är Amazing men önskar fortfarande att du var här med mig just nu.

Här börjat kunna proccesera vad det är som händer egentligen, men jag känner mig så död och tom på insidan.
Jag är glad, efter de senaste dagarna känns det som en stor tyngd ramlade av mitt bröst.. Men det känns som den tog med något annat varför skulle det annars kännas så tomt?
Destu mer jag slutar tänka på henne destu tommare blir det på insidan och just nu känner jag mig som en kropp utan en själ, att jag mer eller mindre bara.. finns, nothing more nothing less.
Jag vill inte behöva göra vad jag gör just nu, men du ger mig inte så mycket val.. du vägrar sammarbeta med mig så i slutändan känns det som jag är the badguy.
Hur mycket du än ledsnar på mig, och säger att du inte vill gå med mig att göra och hur du bara.. vill bli av med mig så kommer du alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Det gör ont att säga det men jag älskar dig.

Går sönder mer och mer för varje tår som rinner längst mina kinder.

Jag vill kunna prata ut till någon. Men känner att de få människorna som faktiskt bryr sig på den här nivån ska inte behöva bli inblandade i mitt skit.
Sen vet jag inte ens om jag skulle kunna berätta allt för dem, så det får helt enkelt bli för den personen som lyckas hitta hit.

Allt hände för lite mer än en månad sedan.. men de senaste drygt.. två månaderna kan jag inte komma på senaste gången jag gick och la mig glad, lyckades sova en hel natt och vanka utvilad... Har tur om jag ens lyckas sova 3 timmar per natt som det ser ut nu.
Medan jag sitter och försöker mitt bästa att vara glad, komma över känslor som vägrar ge upp, så är hon ute och super, sover hos snubbar, och lever livet.. Varför kan inte jag göra just samma sak.. Bortsett från att sova hos random snubbar dvs. Varför kan inte jag vara glad?

Vi hade snackat lite på senaste, visst bråkat också men ändå pratat om..shit.. och det kändes som att det började komma lite ljus igen. Så jag bestämde mig för att prata ihop mig med hennes bästa kompis, åkte unt hela staden, fixade blommor för att sedan åka runt i ytligare 2 timmar för att överraska henne.. Försöka vara lite gullig. Trodde först att det funkade ganska bra, du verkade glad att se mig... Jag blev glad, jag mådde bra!
Tills jag insåg att det bara var en fasad och du mer eller mindre sa rakt till mig att du inte vill se mig, att du vill att jag ska tagga. För att nu total ignorera mig.
Jag fattar att du är över mig, fattar det ganska klart men jag vet inte hur jag ska komma över dig... Försöker mitt bästa men tårarna bara rinner så fort jag ens tänker på dig.. Jag har aldrig någonsin i mitt liv förut känt såhär.. jag är rädd.. du var den första personen som jag någonsin älskat och nu existerar du inte i mitt liv längre. Jag är helt förstörd!
Det är i just nu, i ett sånt här tillfälle jag skulle behöva någon som vet, vet hur jag känner som bara kan krama om mig och säga att allt kommer bli bra.
men om andra människor vet om det här, hur det serut i mitt huvud just nu, vad som händer när ingen ser eller hör.. så är jag helt plötsligt bara en svag individ.. Jag trodde verkligen jag var stark men du bevisade mig fel.