Seods blogg
Kille, 30 år. Bor i Spånga, Stockholms län. Är offline

Senaste inläggen
jag7 juni 2017 kl. 14:44
Gay
5 februari 2017 kl. 04:50
Ayylmao Bäst gratis smoothie
2 januari 2017 kl. 20:07
Hatar mitt liv nu tar jag livet av mig lol
29 december 2016 kl. 09:51
ett creep har varit på min sida
22 november 2016 kl. 14:02
Trump är en gud
9 november 2016 kl. 14:21
#kawaii #pirate #hype
4 oktober 2016 kl. 00:45
lol'd
3 oktober 2016 kl. 06:16
spökar
22 september 2016 kl. 17:36
Turkmenistan är en stalker
19 september 2016 kl. 04:41
Visa alla
Fakta
Civilstatus: Inte valtLäggning: Straight
Intresse: Sex
Bor: Inte valt
Politik: Hemligt
Dricker: Slush
Musikstil: Allt
Klädstil: Nudist
Medlem sedan: 2015-01-15
Event
Seod har inte lagt till några event än.
Vänner (0)
Seod har inga vänner än. Bli första?
Dear people i don't know
Jag vill kunna prata ut till någon. Men känner att de få människorna som faktiskt bryr sig på den här nivån ska inte behöva bli inblandade i mitt skit.
Sen vet jag inte ens om jag skulle kunna berätta allt för dem, så det får helt enkelt bli för den personen som lyckas hitta hit.
Allt hände för lite mer än en månad sedan.. men de senaste drygt.. två månaderna kan jag inte komma på senaste gången jag gick och la mig glad, lyckades sova en hel natt och vanka utvilad... Har tur om jag ens lyckas sova 3 timmar per natt som det ser ut nu.
Medan jag sitter och försöker mitt bästa att vara glad, komma över känslor som vägrar ge upp, så är hon ute och super, sover hos snubbar, och lever livet.. Varför kan inte jag göra just samma sak.. Bortsett från att sova hos random snubbar dvs. Varför kan inte jag vara glad?
Vi hade snackat lite på senaste, visst bråkat också men ändå pratat om..shit.. och det kändes som att det började komma lite ljus igen. Så jag bestämde mig för att prata ihop mig med hennes bästa kompis, åkte unt hela staden, fixade blommor för att sedan åka runt i ytligare 2 timmar för att överraska henne.. Försöka vara lite gullig. Trodde först att det funkade ganska bra, du verkade glad att se mig... Jag blev glad, jag mådde bra!
Tills jag insåg att det bara var en fasad och du mer eller mindre sa rakt till mig att du inte vill se mig, att du vill att jag ska tagga. För att nu total ignorera mig.
Jag fattar att du är över mig, fattar det ganska klart men jag vet inte hur jag ska komma över dig... Försöker mitt bästa men tårarna bara rinner så fort jag ens tänker på dig.. Jag har aldrig någonsin i mitt liv förut känt såhär.. jag är rädd.. du var den första personen som jag någonsin älskat och nu existerar du inte i mitt liv längre. Jag är helt förstörd!
Det är i just nu, i ett sånt här tillfälle jag skulle behöva någon som vet, vet hur jag känner som bara kan krama om mig och säga att allt kommer bli bra.
men om andra människor vet om det här, hur det serut i mitt huvud just nu, vad som händer när ingen ser eller hör.. så är jag helt plötsligt bara en svag individ.. Jag trodde verkligen jag var stark men du bevisade mig fel.