Nic Cage on a rampage
Nejmen på riktigt, det här är en av de snyggare actionsekvenserna jag känner till.
Kille, 31 år. Bor i Luleå, Norrbottens län. Är offline
Phobophobiac har inte lagt till några event än.
Yo. Några av er vaknar nu, jag har inte somnat än. America, fuck yeah.
Såg på originalversionen av The Evil Dead från 1981(?) tidigare ikväll, tränar mig själv på att bli mindre paranoid genom att se mer skräck, får se hur det går. Kan ju ha den motsatta effekten, heh.
På torsdag kommer vår hundvalp Grant. Det känns lite galet.
Justja, jag pratar gärna med någon i Skype. Lite svenska röster vore skönt att höra. o_o
Surprise surprise, jag har fortfarande inte fått några vänner här. Hur fan gör man det egentligen, när man inte har något sätt att ta sig runt eller bara kan befinna sig i närheten av sin familj? Jag orkar inte riktigt tänka på det egentligen, men förr eller senare kommer jag tröttna på att bara sitta här.
De allra flesta av er sover medan jag skriver det här, och det suger lite också, för det är på kvällen som jag är som mest pratglad. Skulle mer än gärna vara social just nu.
Om drygt två veckor ska vi hämta våran hundvalp Grant, då har jag lite nytt sällskap på dagarna i alla fall.
Nej, jag lyssnar inte direkt på Gorillaz, men jag tycker om den titeln.
Kan man drabbas av melankoli? I så fall har det hänt mig. Vet inte om jag har något skäl att vara olycklig eller om jag överdriver, men det finns ändå en viss njutning i det, eftersom det inte kräver så mycket. Att vara glad kräver för min del ständig aktivitet och umgänge med människor som jag tycker om. Här har jag bara min familj än så länge, vi får se hur det blir i framtiden.
Jag har för övrigt påbörjat en rutin med att träna en stund varje vardag i veckan, och ska se hur långt det tar mig. Vem vet, det kanske blir en livsstil av det?
Folk här ger komplimanger till nästan alla mina t-shirts, både bandtröjor och humortröjor, och det värmer mitt hjärta. Folk är snälla här, frågan är bara hur jag ska lära känna dem. Hmm...
Har varit i Amerika i typ fyra dagar nu, och har typ vant mig vid tidsskillnaden. Går dock igenom en hemsk socker-abstinens tack vare mitt beslut att leva lite nyttigare, hah. Nåja, till helgen kan jag dricka Mountain Dew igen, vilket jag absolut kommer utnyttja. >.>
Har köpt Freddy vs Jason på DVD för 7 dollar, och idag fick jag säsong 1 av Hannibal, något som jag längtat efter oerhört. I övrigt är det typ tjugo grader varmt varje dag, och snart kommer nya säsonger av typ alla mina favoritserier, så jag har något att göra på kvällarna igen. :D
Yeah, jag är framme i Greenville efter en lång resa, som trots allt gick smidigare än jag vågat hoppas! Inga problem med incheckningen eller gränskontrollen, bara lite strul med platserna på flyget, men även det löste sig! Nåja, nu behöver ni inte oroa er för att jag dött i en flygkrasch. :D
Imorgon klockan 14:15 lyfter planet mot Amsterdam, och vid 16:50 går flyget därifrån till Atlanta. Jag är glad, ledsen, nervös, lugn och känner mig överlag väldigt moloken. (Ni som inte vet vad det betyder, google it brah)
Jag har många minnen från min tid i Mölnlycke, underbara och hemska och allt därimellan. Det finns människor jag kommer sakna oerhört och människor jag i det närmaste längtar ifrån.
Vet inte om jag någonsin återvänder hit, men ja. Nu vet ni hur jag mår inför detta, once and for all. Bye.
Ser ut att bli flygstrejk på Landvetter på onsdag. DAGEN INNAN JAG SKA ÅKA. VAD I HELVETE. Känns definitivt som att världen är ute mig på ett eller annat sätt. Har alltid ifrågasatt nyttan i att sabba för tiotusentals oskyldiga människor för att man själv är missnöjd med sina arbetsvillkor. Jag menar, det måste ju finnas att sätt som innebär att bara arbetsgivaren tar smällen? Tydligen inte. Förlåt all markpersonal, jag visste inte att jag behandlat er illa under alla dessa år, men tydligen.
Tack och hej.