MrsGeeks blogg

Jag försöker tagga ner på rökandet, och jag tycker jag är ganska duktig, men det slutar alltid med att sitter och skriker på mina elektroniska saker för att dom är efterblivna och sen smäller något i bordet istället.
Vet inte riktigt om det är värt att hamna i bråk med den man bor med bara för att jag vägrar gå ut?
Aja.
Värda inlägg.
Jag är arg.
Någon att samtala med hade inte varit fel.

Jag borde sluta förvänta mig saker. Av alla. Mig själv också.
Blir ändå bara besviken...
Inte för att det spelar någon roll. Sumpar typ ändå 80% av allt jag försöker mig på.
Kanske inte i ändras ögon men i mina egna.
Jag borde inte va uppe sent. Allt blir bara hemskt då, för då får jag tid att tänka, och då orkar jag inte...
Jag borde sova mer också, för när jag somnar så försvinner jag en liten stund och när jag vaknar så har jag hunnit förtrycka allt det hemska som fanns i mitt huvud när jag somnade...
Jag ställer för höga krav.
Krav på att ordna mitt liv.
Krav på att skaffa vänner.
Krav på min pojkvän.
Krav på ta tag i saker.
Krav på saker som jag egentligen borde orka göra men inte gör ändå...

Jag borde sova.
Jag måste sova mer.
Och hålla min hjärna upptagen så jag slipper tänka tills det är dags att sova mer.

Åååh utgången igår var fett kul.
Stod vid ett bord med Carro och så gick party rock anthem igång och vi tittade på varandra med en enda blick och sa "MHM HÄR SKA DET DANSAS!" och sen typ drog låten igång och jag shufflade och fick finaste kommentaren som gjorde mig så jävla glad haha. Carro ba "jag tänker inte shuffla, i alla fall inte jämte dig, du är ju jättebra" JAG BLEV SÅ GLAD, för jag trodde verkligen jag var bajsdålig men att ändå höra från en annan konventare att jag är bra på det gjorde mig så glad ;___; <3
Och så skulle vi dra till toan och precis då gick gangnam style igång och vi ba VI KAN INTE GÅ PÅ TOA NU, VI MÅSTE DANSA GANGNAM STYLE FÖRST haha.
Så röjdes det på övervåningen också, jag och mia dansade och sjöng med framför trubadurerna, åh jag hade så kul. <3

Vara vaken eller sova?
Hmm det är frågan.
Adam har däckat som ett djur i sängen.
Jag är vaken och vet inte om jag bör fortsätta med det eller om jag ska sova sängen.
Om jag inte har nån anledning till att hålla mig vaken efter rökpausen så blirre nog sängen.
Aah.
Relevanta blogginlägg. <3

INTERNET I NYA LÄGENHETEN!
ÅHÅHÅHÅHÅ INATT SKA DET INTE SOVAS ETT DUGG!

Jag älskar hur lägenheten ser ut med möbler.
Jag vill inte åka hemifrån alls </3
Ska vara instängd typ nästan hela lovet och bara mysa i den nya sängen och med min dator och typ kanske lämna huset för att träna men annars ska jag dega hela lovet <3

Sitter i skolan, har precis beställt bredband. Ska nog dra hem vid lunch idag, har ändå eget arbete hela dagen och min bok jag ska läsa har inte ens kommit fram ännu.
Så blir väl att dra hem och lata framför the sims2, för nu har jag äntligen fått upp min stationära dator till uppsala <3
Samt massvis med annat som påminner och hemma och det är skönt <3
Mor och far köpte massvis med saker till lägenheten på IKEA nu i helgen och sen bjöd dem på subway och mat på O'Learys så det var supermys. Speciellt att få sån hjälp med flytten, visar ju hur mycket dem bryr sig. Att bila 50 mil för att hjälpa sitt barn med en flytt är ju ändå jävligt givmilt. Jag älskar mina föräldrar. Jag vill visa det för dom på så många sätt jag kan men jag kommer inte på hur. Får ångest ibland över att jag visar det för lite och då tänker jag på "tänk om dom försvinner och jag inte har fått berätta allt", och det får mig att vilja gråta bara jag sitter här och skriver själva tanken.
Hittade en grym bok på akademibokhandlen som jag ville köpa till pappa, men jag hade inga pengar...
Så nu denna månaden ska jag köpa en Dr.Who bok till honom och posta hem :3
Det har varit många blandade känslor i helgen, både glad över alla saker som står i lägenheten, och ledsen över att jag inte kunde träffa mina föräldrar mer.

Aja, till lunchen ska jag hem och gosa med min Teddy som mor tog med sig upp och spela the sims2 <3

Har ångest över flytten.
Har ångest över att betala räkningar för typ första gången.
Har ångest över att ha månadsavgifter och hyra.
Och så vill jag laga mat. Massa mat.

Curry-ris, curry och kyckling, lasange, spagetti och köttfärssås, tacos, ugnsgrillad kyckling, nudlar you name it.
Vill laga så jävla mycket mat så det finns inte, och har typ inte så mycket pengar kvar denna månaden så kan inte.
Så när pengarna kommer in nu i slutet av månaden kommer allt brinna rakt på hyra, internet, räkningar och mat. Massvis med fucking mat.
Ska typ handla upp hela lidl's lager eller nåt och bara laga mat i flera fucking dagar.
Älskar mitt kök <3

Tror det var längesen jag blev slagen av sån här hård beslutsångest eller ångest eller vad man nu ska kalla det.
Sitter och skriver ett mail till min kära mor om saker som hon ska ta med sig upp från småland till den nya lägenheten och jag vet typ inte vart jag ska ta vägen med alla jävla känslor.
Det är mitt hus, mitt rum, mina saker. Och dom ska inte stå där längre. Det ska inte vara mitt rum längre.
Allt har stått på typ samma ställe sen jag var kanske 13-14 och nu ska allt flyttas och bytas och göras om...
Asså jag vet inte ens..
Jag börjar snart gråta av tanken och det känns så barnsligt och så hemskt på samma gång.
Är jag löjlig?
Jag vet inte men det känns... konstigt.
Det är liksom bara... förändring.
Stor förändring.
Även om jag har flyttat runt förut och även om jag har typ, ja, ändrat saker så har jag alltid haft min trygghet i mitt rum hemma.
Allt har varit samma där. Mitt, eget, säkert, tryggt, det har liksom varit min lilla säkra låda där jag kan släppa allt och bara, vara mig. Vara egen och liksom ändra som jag vill.
Det känns konstigt och fel och jag vet inte ens.
Jag vill bo i lägenheten det vill jag, men jag vill liksom inte ge upp mitt barndomsrum ändå, min lilla trygga sphär där allt alltid är, bara, hemma och säkert.
Åh jag känner mig lagom skum och känslomässig och konstig...

Tror anledningen till varför det blir så hårt slag också är att jag vet att mamma och pappa ska göra om mitt rum sen när alla saker är borta...
Det ska bli kontor och sen ska dom ha nuvarande kontoret som ett gästrum.
Fast det blir inte mitt rum...
Mitt fönster som vätter ut mot vägen, som jag kan sitta i på sommaren och spela ocarina ur, mitt mörka vinter rum med självlysande stjärnor och uv-ljus och musik.
Allt kommer bli så annorlunda...
Min enda trygghet och säkerhet har alltid varit mitt rum och nu ska det bara, försvinna...
Usch.
Näe, jag vill inte tänka på det...
Fast jag måste...
Fast jag vill inte för jag blir bara ledsen och då börjar jag gråta och då kommer det aldrig ta slut...

Jag hatar paypal.
Hade glömt mitt lösenord, så fick typ göra om det, men för att göra om det så var jag tvungen att ange mitt kortnummer. HAHA DU TAPPADE DITT KORT FÖR NÅGRA MÅNADER SEN SÅ DU KAN INTE!
Så försökte ringa deras kundtjänst och säga att jag inte kan logga in på något sätt med hjälp av deras hemsida, MEN för att kunna ringa deras kundtjänst så måste man inte bara ha en fast hemtelefon, man måste även uppge en kod som bara visas när man har loggat in. MEN DET ÄR JU SMART.
Dessutom när man ringer deras internationella telefontjänst så kostar det massa extra och man får lyssna på skrapig jävla hissmusik och det är INGEN som svarar.
Och för att kunna maila deras kundtjänst så måste man, gissa vad, KUNNA LOGGA IN!
Jag blev så jävla arg.
Fick sitta i typ flera timmar och bråka med hemsidan för att sedan ringa swedbank och skickas fram och tillbaka i telefonslussas för att få be om mitt gamla kortnummer så jag kunde logga in på paypal och byta lösenord.
Jag är så trött på det här nu.
Och jag är hungrig.
Köa aggressivitet.
Så nu tänker jag gå till subway och köpa en macka innan jag dödar någon.