Nu har man skrivit klart en filmrecension på engelska. Härligt!
Tar ett lyckopiller som ska lugna ner mig och tittar ut genom fönstret samtidigt som man lyssnar på Her Bright Skies, lycklig blir man i alla fall.
Känns som att det blir en härlig dag imorgon, fredag också. Bara man inte åker in på akuten så är det en höjdpunkt. På fredag ska jag lira på Pipeline hur som helst. PEPP!
Just nu orkar jag bara inte, jag ORKAR inte. Jag funderar för jävla mycket på saker och ting, och en av mina svagheter är att jag har svårt för att släppa saker. Allt ska vara som det varit, annars känns det fel.
Jag saknar gamla tider, för att då mådde jag verkligen bäst. Och det var min bästa period, men även sämsta för mig i skolan.
Jag antar att jag bara strålade av självsäkerhet på den tiden. Det märks ju inte nu iaf.
Just nu mår jag skit, och jag vet att jag kommer må bra imorgon igen. Men bara att behöva må såhär dåligt är riktigt jobbigt.
Jag har åkt in på akuten 8-9 gånger i år (värt att nämna). Just pga min mage, jag har fått diagnosen "cycling vomiting syndrome". Det är ungefär som migrän för magen och går som en cykel.
Jag spyr ungefär var 5e vecka, och då måste jag in på akuten. Jag kan alltså räkna ut att det kommer hända om 3 veckor igen. Det går inte att dämpa anfallen helt men har fått tabletter iaf.
Det finns inget botemedel, det kan ta upp emot 4 år att bli av med det. Men anfallen minskar med varje år som går.
BRB Gömma huvudet under kudden med bra musik och bara glömma bort alla bekymmer så man förhoppningsvis vaknar fräsch tills nästa dag.
Åker till stockholm den 3e, äre ingen som vill ses?!
Mina bandmates kommer supa skallen av sig och jag har inte lust att vara något trist bihang till dom.