nils blogg

pepprat med persilja?

till de 3 nya jag fått sen J I N E läste
ni sabbade allt

vill bara visa dig lite extra uppskattning över att du igår satte mig på exakt 450 läsare, mkt tillfredsställande siffra

fick ju typ 6 nya läsare idag men är fortfarande på #28???
aja bloggtoppen snart då :P

edit: shoutout till jine som gav mig en till <3

vad är grejen med människor som är så grovt kritiska till modern medicin? det är seriöst ett UNDER hur forskningen kommit så pass långt att en stark majoritet av alla människor som har antingen somatiska eller psykiska åkommor kan få den hjälp dem behöver, antingen via olika terapiformer eller via psykofarmaka. ändå finns det jävla packet som med rose-tinted glasses spyr ur sig "AH MEN FÖRR DÅ". läs en historiebok. psykisk ohälsa började """behandlas""" under antiken i form av åderlåtning, husarrest, slag och social utfrysning. under medeltiden dock blev läkare mer sofistiskerade och började sätta folk i burar på torg eller vid kyrkor, så att folk kunde spotta på dem, håna dem och köra in käppar mellan gallret! quality medicin.


okej men det var liksom ändå 600 år sen så vi snabbspolar fram till något vi kan relatera till aka tidigt 1900-tal. nu går vi över i chockbehandlingar och lobotomier! helt underbart. skär av nervändarna, bli av med både ångesten och personligheten. två flugor i en smäll. även otroligt stora insulindoser som satte patienten i koma. först under femtiotalet kom faktiska antidepressiva medel i bruk. problemet var väl bara att klorpomazin hade följande biverkningar:


-Lätta darrningar, ryckningar och/eller skakningar i till exempel händer eller fingrar.
-Svårighet att sitta still.
-Ryckningar i ansiktet, grimaserande och egendomliga tungrörelser.
-Hudallergier och missfärgning av hudpartier som utsätts för solljus.
-Förstoring av brösten med vätskeutsöndring.
-Ökad aptit (risk för viktökning).
-Muntorrhet.
-Akuta muskelkramper.
-Gulsot utan tecken på leverskada.
-Övergående rubbningar av libido och potens.

gött va?
modern medicin hjälper människor att leva livet de förtjänar, trots sina skador. psykiska åkommor är inte på något sätt mindre allvarliga än somatiska. du hade inte avrått någon med malaria att inte ta medicin eftersom "folk har haft malaria i alla år och klarat sig".
men det var ju så mycket bättre förr! skärp er för fan, det är bara att rycka upp er lite och kämpa lite hårdare för att klara skolan! det gjorde ju folk förr!!!!!

röstar för att låta skeptiker till modern psykofarmaka genomgå 1700-talets behandling av psykoser och placeras i en säck fylld med myror.

(obs blogginlägget inspirerades av en annan medlems tidigare blogginlägg kring ämnet men är inte riktat personligen till denne utan även alla andra som delar denna åsikt)

dystobi
papamarx
IiIIy
___vega (incest????)
Erotik
cougarmolly
defectionem
PingvinPong
Feber
ViolettBla
Daawn
kawaiihentai69
edit: glömde horskaft och cubana

thagirion33
heretics
nakwa
rosequartz
marshallmathers
deft
nibby

jag och ___vega är samma person egentligen

CW psykiska sjukdomar

---

jag vet inte vad det här inlägget är. dagbok? rop på hjälp? uppmärksamhetskrav? jag vet inte, men oavsett är det något jag känner att jag måste skriva. för ventilering.

jag vaknade vid 7, trots att jag inte somnade förrän solen gick upp, vilket kändes konstigt då trots mina äckliga sömnbesvär ändå brukar däcka runt 3-ish. men ah, vaknade och ju mer jag insåg att jag måste gå upp nu, att jag måste till skolan och att jag måste vara social desto tyngre blev ångestbumlingen i bröstkorgen. det slutade med att jag låg och hyperventilerade på rygg i sängen tills jag tröttade ut mig själv och somnade om.

vaknade vid 9 igen till 8 missade samtal från pappa och ett oroat sms från min mentor. ångesten var iallafall borta och i dess ställe hade jag dragit på mig tomhet och distans. min brors arga krav i dörrkarmen blev till dämpat mummel blev till brus, tills han drog mig i benet så jag vaknade till. han krävde att han och jag skulle gå ut med hunden, för att han minsann inte skulle se mig dra ner mig själv. skuldkänslor å hoj! väl ute på promenaden blev tomheten starkare. det otroligt soliga vädret gav inget. jag var inte lycklig över värmen eller irriterad av svettet. jag kände inget. olle pratade med mig på vägen. det var skönt, för han hade listat ut precis varför jag mådde dåligt och vad jag behövde för att må bättre. vilken tur att när 7 år av psykologer och läkare att det är Olle Reberg, 22-årig stereotypisk vit straight kille, har hittat lösningen på min depression. till slut blev han brus igen. fågelkvittret med. sen blev mina tankar också bara brus.

jag kom hem igen efter trettio minuter och gick och lade mig. där låg jag sömnlös i kanske fem timmar, shoutout till brorsan som så generöst sett till att jag inte hade en gnutta melatonin kvar i mig. för jag måste ju vara produktiv och aktiv för att bli av med mitt dåliga mående. och jag måste ju bli av med mitt dåliga mående, för att han mår dåligt av att se mig. för att han, som alltid, ska visa för mig och resten av världen att han alltid vet bäst och har rätt. han är bland de största svenska debattörerna för att han vill visa för folk att han har rätt. han låter sig provoceras av minsta lilla för att visa för personen han bråkar med att dem har fel och att han har rätt.

jag hade antagligen varit arg och kanske ledsen, men jag känner fortfarande ingenting. min hjärna känns som en avdomnad arm eller fot. pappa kom hem och var orolig över mig men jag uppfattade inte ett ord av vad han sade. full on zombie mode, typ.

ska försöka fila på en historieuppsats jag skriver i "samarbete" med en i klassen, dvs han påminner mig att den ska in och jag skriver hela skiten.

det känns skönt att lätta lite på trycket. vore trevligt med en tid från bup eller något snart så jag slipper dumpa allt på er. uppmuntrande kommentarer eller bara något trevligt som händer er just nu vore mycket uppskattat. tack och förlåt ifall ni läste allt.

är att jag börjar gråta till radiohead typ varje söndagkväll

och det är mer för att musiken är så kraftfull och fin än att den är ledsen