nils blogg

vaknade av att min mobil ringde
d va min agent som frågade ifall jag vill åka till tokyo i början på maj för att jobba där
i ÅTTA veckor
jag: "grsfsfss vaaaa? sorry jag vaknade nyss va sa du"
mathias: "ja om d okej för dig söker vi arbetsvisum åt dig nu"

så jag ska dit nu? antagligen? hjälp? var knappt vaken när de ringde så har inte riktigt smält det än? men jättekul?
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

följande är mina favoriter från grabbarna i brösttråden

"du har väl ett par? Upp med dom då och före gå med gott exempel"

"Holy sh-...
WELL!"

"Riskerar väl att vara en av the creeps men..
Absolut inget fel med "små" bröst :)"

"^the queen of bewbs"

"Dog


Hjärtat starta igen... vilken tur man har! ;)"


"Citat från ___:

^ Ryggvärk much?
----------
Citat från ___:

Jo, börjat få det sistone...:'((((
----------

:'( naaw jobbigt"


"Snygg!

Hört att det ska vara svin dyrt med bhar.... Stämmer det? :S"

"Grymt :)"

"Fint..."

"Ruskigt snygg tatuering som flera redan konstaterat :) även om jag är lite rädd för nattfjärilar :o
Och bröst som är sådär precis lagom ^^"

"nomnom!"

"Tung!"

"Oj vilken len hud du verkar ha :)"

"Fina Pokémon bollar i alla fall ?"

"Dina bröst är så jävla amazeballs"

som jag tänker att jag med tiden blivit en betydligt tråkigare, fulare och mindre bra person

lyckligtvis finns alla mina forumsinlägg här på emocore.se loggade så jag kan snabbt och enkelt ta reda på att det inte alls stämmer

tack jine för denna möjlighet

jag sög verkligen

jag nånsin fått var när Lifestalker kallade mig alfa

det var så fint, tack liffan

ni trogna läsare ksk minns blogginlägget från några veckor sen där jag öppnade upp för (skällde ut) mina föräldrar för hur pissiga de var. d hände igen!!! mamma tog upp en person från min barndom som brukade vara extremt mobbad pga att han var överviktig och jag nämner att jag träffar honom då och då via Magic.
mammas enda fråga är om han fortfarande är så stor och jag ryter tillbaka om hur dum fråga det är och glider in på hennes sjuka syn på vikt som leder in på min äs och en massa andra problem från barndomen, märks d att jag aldrig nånsin haft en bra psykolog lr :P pratade om hur de aldrig visade att de brydde sig eller försökte hjälpa mig även när jag var som mest ätstörd och åt fruktansvärt lite

hon bortförklarade och kom med rätt mycket ursäkter men vi kom ändå fram till varandra rätt bra och nu känner jag mig precis som sist väldigt utmattad men lättad :-) kan verkligen inte hålla konvos med mina föräldrar utan att det spårar till sånt här. vi som bara försökte äta våfflor på våffeldagen osså kommer jag med så tråkiga ämnen :/

har väldigt mycket agg mot min mor och blir väldigt lätt irriterad på henne när vi pratar och tror verkligen att det kan vara såna här saker som ligger och skaver men som vi aldrig pratat om så förhoppningsvis är det här en positiv grej som kan fortsätta

hur mår ni kram

på den här historien och blir jättesugen på att skaffa en gråhäger att kolla på nyheterna med

emotionellt då jag rör aldrig på mig

pappa kom hit idag och skulle diskutera underhåll, då jag bor hemma och inte har någon inkomstkälla ;P men det enda vi egentligen pratade om var mitt mående
båda mina föräldrar har varit väldigt oroliga för mig iom att jag aldrig gör något nuförtiden och inte mår så bra. det började med att de trampade samma vatten om att jag borde äta och sova ordentligt. mor min, som jag bor med, frågade om jag åt ordentligt vilket kändes märkligt och lite sårande iom
1. min story med äs
2. vi äter alltid ihop

senare nämnde pappa mina problem med att vara öppen med mitt mående och att han gärna hör att jag hör av mig när det är jobbigt. då brast jag lite och la på bordet att d är på grund av honom. genom bortgången av min syster, deras skilsmässa och en massa andra saker har jag ALDRIG sett honom gråta och jag frågade varför. vi pratade lite om det för en månad sen och han har bölat skitmycket men alltid vägrat visa det. första gången jag ens HÖRDE att han mått dåligt var i somras när han försökte guilt trippa mig (över att jag inte var supersugen på att träffa hans nya partner, som han förövrigt höll hemlig och ljög om i ett halvår). han tog åt sig och bad om ursäkt iallafall, vilket var skönt. efter att jag tog upp det pratade han om sina problem med det och sa att det kanske är han som ska ringa mig när han mår dåligt istället. vilket han jättegärna får göra, trots att det är typ 10 år för sent ;P

det hela var väldigt utmattande, men skönt också. det är typ tredje gången någonsin vi har en konversation som inte bara är makthungrigt förälder/barn-snack.

nu ska jag lyssna på Podd och försöka somna i tid, imorgon ska jag försöka få lite rent på rummet som alltid ser ut som ett avsnitt av Hoarders. PoK tack för att ni ville läsa om min dysfunktionella familjesituation

jag gör verkligen ingenting längre
iom att jag och mitt ex brukade umgås nästintill dagligen och att mina studier inte börjar förrän den 25e har jag INGET för mig just nu. dagarna blir bara checklista av kaffe, mat och hundpromenad, känner mig konstant understimulerad men har samtidigt ingen som helst lust att umgås med folk

har nån tips? borde man typ läsa en bok? lämna huset? jag känner mig så jävla trött hela tiden och har en konstant känsla av att jag slösar bort livet !!!

är när nån jag ogillar tycker om samma musik som jag >:( den musiken e nt för dig! den e för människor jag tycker om! schas ! D:<
dåliga människor borde bara få lyssna på typ red hot chili peppers o nya fall out boy

iom gsk emotionellt tungt breakup nyligen har ju känslorna varit.... lite.. . överallt..... .
och d DÄRFÖR d har varit helt otroligt fint att Tami T nyligen släppte en väldigt bittersweet bangerplatta med helt otroligt goa texter, d har verkligen hjälpt bölandet komma när jag känner att jag behöver böla men hjärnan säger "hmm :/ nja :/ ksk bara känna inget alls ist :/"
aja iaf jättefin platta lyssna numeddetsamma