EXHAUSTED

emotionellt då jag rör aldrig på mig

pappa kom hit idag och skulle diskutera underhåll, då jag bor hemma och inte har någon inkomstkälla ;P men det enda vi egentligen pratade om var mitt mående
båda mina föräldrar har varit väldigt oroliga för mig iom att jag aldrig gör något nuförtiden och inte mår så bra. det började med att de trampade samma vatten om att jag borde äta och sova ordentligt. mor min, som jag bor med, frågade om jag åt ordentligt vilket kändes märkligt och lite sårande iom
1. min story med äs
2. vi äter alltid ihop

senare nämnde pappa mina problem med att vara öppen med mitt mående och att han gärna hör att jag hör av mig när det är jobbigt. då brast jag lite och la på bordet att d är på grund av honom. genom bortgången av min syster, deras skilsmässa och en massa andra saker har jag ALDRIG sett honom gråta och jag frågade varför. vi pratade lite om det för en månad sen och han har bölat skitmycket men alltid vägrat visa det. första gången jag ens HÖRDE att han mått dåligt var i somras när han försökte guilt trippa mig (över att jag inte var supersugen på att träffa hans nya partner, som han förövrigt höll hemlig och ljög om i ett halvår). han tog åt sig och bad om ursäkt iallafall, vilket var skönt. efter att jag tog upp det pratade han om sina problem med det och sa att det kanske är han som ska ringa mig när han mår dåligt istället. vilket han jättegärna får göra, trots att det är typ 10 år för sent ;P

det hela var väldigt utmattande, men skönt också. det är typ tredje gången någonsin vi har en konversation som inte bara är makthungrigt förälder/barn-snack.

nu ska jag lyssna på Podd och försöka somna i tid, imorgon ska jag försöka få lite rent på rummet som alltid ser ut som ett avsnitt av Hoarders. PoK tack för att ni ville läsa om min dysfunktionella familjesituation