Tjej, 32 år. Bor i Sorunda, Stockholms län. Är offline
Så är jag fan helt hjälplös. Idag har varit en plåga. Ett rent helvete. Fötterna dunkar, ryggen spänner och mina armar och fingrar har fått utstå en känsla av hårda och kalla strålar av kall metall. Jag har varit tröttare än nånsin, och jag har återigen fått skämmas över det faktum att jag var tvungen att säga nej till att träffa min kompis, igen... Kronisk trötthet. Min sjukdom dödar mig mentalt.
Jag hatar den här dagen.
Hilf mir..
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17348534.ab
Vad tycker ni om det här? Dvs. hela min åsikt och artikeln i Aftonbladet? Och framförallt, vad tycker ni om cirkusar?
Jag sitter ofta och tänker på varför just min kropp blev som den blev. Varför jag, av alla människor i hela min släkt, fick en dysfunktionell jävla kropp. Jag känner att det är så sjukt orättvist, och jag känner mig egentligen så jävla mesig som sitter och gnäller när det finns människor som har det så mycket värre. Och jag vet att jag inte borde tänka så, men jag gör det. Och jag tycks inte kunna sluta.
Jag såg ett program för nått år sen, där det var en tjej som var lite äldre än mig som satt och pratade om sin fibromyalgi. Under tiden som hon pratade så satt jag och tänkte typ "shit vad det lät jobbigt, jävla tur att man själv inte har det.". Jävla ironi nu när jag tänker tillbaka. Just nu känner jag mig ensam igen, och det är skit.
Jag vill gråta ut i någons famn. Jag vill gråta över min sjukdom, över min enorma saknad efter den pappa som inte längre existerar i min värld, över det faktum att jag kommer ha ont för resten av livet. Jag hatar deppinlägg på emocore, men just nu finns det bara ett val för mig och det är att skriva av mig. Jag ber inte om sympati, men ibland kan känslan av att veta att någon iallafall läser vara lite tröstande.
/mes
jag känner mig som figur nr. 3
Jag blir så frustrerad och irriterad när allting gör ont på ett sånt där skitjobbigt sätt. Som i fingrarna, jag pallar inte ha ont bara för att jag ska skriva lite på datorn. Och knäna, dom är fan värst. Dom krånglar och gör ont jämt! Det värsta är nog när dom krånglar offentligt, som inne på affären till exempel. Och så ska jag kanske böja mig för att ta något från en hylla långt ner. Då får jag göra det riktigt jävla långsamt, samtidigt som jag håller i mig i nått (typ en annan hylla) och hela kroppen bara knakar, och då stirrar ju folk givetvis. LÅT MIG LIDA IFRED TACK. Hur som helst så har jag extremt ont för tillfället, och jag blir bara mer och mer irriterad över att det inte blir bättre. Jag får typ sätta mig i en varm dusch eller nått. Men då ska jag ha orken att ta mig till duschen. Usch. Fy. Blä.
Såg att jag hade skrivit värsta dödsinlägget inatt. Ops. Men ja,det var så jag kände för stunden bara. No worries!
Vaknade imorse och mådde skit, fötterna var typ blåa och svullna och mina leder var helt urfuckade. Jag trodde att jag hade nått botten, när helt plötsligt en jävla spyfluga landade rätt i mitt morgonkaffe. Jag hällde ut skiten och bytte till och med mugg. Fucker.
Jag var hos farbror doktorn idag, och det gick finfint. Fick lite goda nyheter. Så nu känns tillvaron bättre. Idag är en bättre dag, så att säga.
på en fucking torsdag?! jag förstår inte hur jag blev så lost, hur alkoholen tog över... Jag fick den värsta tanken nånsin när jag satt i taxijäveln påväg hem. Tänk om jag håller på att bli som min pappa? En jävla alkis. Sen fick jag ytterligare en sjuk tanke, att så fort jag kom hem så skulle jag skära upp hela jävla benet. Men jag kan lugna alla med att jag inte har gjort det. Dock är tanken fortfarande frestande. Vet inte varför. Som sagt, sjuk tanke.
Jag behöver göra något. Jag är rastlös. Jag fick återigen inte sova en hel natt. Hela natten hade jag mardrömmar, svettades, hostade och det kändes ta mig fan som att det var någon i rummet. Marley och Bacon var som galna, ville inte hålla käften för fem öre, och jag rullade fram och tillbaka i sängen. 10 timmar "sov" jag inatt, och jag är fortfarande trött. Döda mig.
Jag är inte okej. Jag mår inte bra. Jag vill bara gråta. Men nej förfan, jag säger åt mig själv att bita ihop och bara sluta gnälla. För det finns folk som har det värre.
Vet inte vart jag ska ta vägen. Vet inte vad jag ska göra. Men, jag hittar nog på nått. Jag borde sysselsätta mig med nånting bra. Något som får mig på andra tankar, och får mig att glömma alla jävla känslor som fuckar upp min hjärna.
Jag lyssnar iallafall på Kopek, och det är fint. Kopek är bra!
