Riktigt namn:
Martin Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Straight
Intresse:
Äta
Bor:
Kartong
Politik:
Pirat
Dricker:
Juice
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Sune
Medlem sedan:
2009-02-10
Denna gången blir det en annorlunda berättelse, en som jag själv kommit på och den kommer vara i 3 delar.
Jag har velat skriva något i den här stilen så för några veckor sen tog jag fram något som heter papper och penna och försökte komma på idéer.
Jag har ännu inte riktigt kommit på hur jag vill att det ska sluta men jag har ett par sätt som jag tror är riktigt bra.
jag försökte oxå att få den så kort som möjligt för läsa är ju jobbigt.
Om ni vill göra det lite mera bekvämare för ögonen så har jag Tumblr där ni kan läsa den.
Hoppas att ni finner första delen intressan och spännande.
Det är så tyst och fridsamt nu.
Jag öppnar mina ögon och ser gräs vid mina knän.
Varför sitter jag på knä och vart är jag?
Jag tittar upp och ser att jag är i en mörk skog.
Vart är jag?
I mitt förvirrande tillstånd hör jag ett högt smärtsamt skrik.
Jag tittar runt och ser en kvinna. vem är hon? hon ser bekant ut.
Mitt hjärta stannar när jag ser varför hon skriker.
En varelse så avskyvärd, ett monster!
Han har henne fången, jag måste göra något!
Monstret far iväg med kvinnan, hennes skrik ekar igenom den mörka skogen.
Jag måste rädda henne!
Jag springer efter och använder hennes skrik som vägledning.
Så mycket frågor, var är jag? vem är kvinnan?
Ingen tid att tänka på det nu, jag måste först rädda henne från det hemska monstret och sen
kan mina frågor bli besvarade.
Hur långt har jag sprungit nu? känns som evigheter och det är inte lätt att springa i det här mörkret.
Kanske jag borde stanna och samla mig? nej, jag fortsätter!
Mina andetag smärtar och mina lungor skriker efter luft.
Min syn svartnar och mina ben ger upp.
Jag faller.
Solen lyser starkt när jag vaknar.
jag samlar kraft för att ställa mig men misslyckas så min knän får duga tillsvidare.
vart är jag nu?
Ett stot öppet fällt med bara gräs men framför mig ser jag ett träd, ett så olikt alla andra jag sett.
Så vacker är det.
mina ögon kan inte slitas bort från det och plötsligt känns trädet bekant, varför?
En kvinna och ett träd, vad pågår här?
Jag försöker ställa mig upp och lyckas den här gången.
Vart är hon nu, misslyckades jag fullkomligt med att rädda henne?
Nej hon lever ännu men vart ska jag gå? Det finns inget så långt jag kan se.
Solen bländar mig när jag tittar över det stora fältet, jag spetsar öronen och hör ett ljud, vatten?
Jag följer ljudet och min öron lurar mig inte, en bäck med rinnande vatten följer en lång väg bortåt.
Min kropp säger åt mitt att dricka men borde jag?
Frestelsen för stor och mitt huvud dyker ner.
Mina trötta kropp får energin tillbaka och med nya krafter tar mig till det vackra trädet och sätter mig vid det.
Varför sätter jag mig här, borde jag inte gå vidare?
Jag ställer mig upp igen men varför stannar jag inte här?
Kvinnan...
Solen börjar gå ner nu, jag borde gå vidare men vart? det enda jag ser är gräs och det här trädet.
Jag får ta en vild gissning.
Solen lyser sin sista stund nu och jag är fortvarande fast här, jag måste ha hamnat i helvetet men jag kan inte minnas att jag gjort något så illa att jag förtjänar det här.
Som inte det är illa nog har solen övergivit mig nu och jag är omsvept i mörker igen.
Jag stannar och samlar mig men i samma stund jag stannar så hörs något bakom mig.
Något närmar sig.
Panik forsar över mig och jag springer.
Hur for jag än springer så känner jag det bakom mig är bara är en armlängd ifrån att ta mig.
I min panik hör jag något annat, jag tar chansen och följer ljudet.
Ett hus!
Med mina sista krafter i mina ben tar jag mig till huset.
rusar upp för trappan och smäller igen dörren.
Är jag säker nu?
Jag glider ner längst dörren.
Hjärtat dunkar så fort att det gör ont i mitt bröst.
Inget hörs utanför så jag slappnar av och min hjärta dunkar normal igen.
Jag torkar svetten från min panna med armen och ställer mig upp.
Några djupa andetag och sen går jag längre in i huset.
I huset finns inte mycket förutom trasiga möbler, spindelväv i taket och allt är täckt med ett lager av damm.
Jag går in i vardagsrummet och samma känsla igen går igenom mig.
Det är bekant.
Kvinnan, trädet och nu det här huset.
Utanför fönstret ser jag ett hav som dunkar mot stenarna vid stranden utanför.
Måste varit det jag hörde innan.
Jag skrattar lätt över att vatten åter igen hjälpt mig.
På en hylla ser jag trasiga foton på äldre och yngre människor men ett får mitt hjärta att stanna och mitt blod att frysa till is.
Med darrande händer tar jag fotot.
Jag minns nu och raseri tar över mitt sinne.
Ett skrik hörs utanför fönstret och där står hon med monstret.
Han tar ett hårdare grep och springer iväg med henne.
Jag springer till köket och grepar en kniv och springer efter.
Ute så omsveper mörkret mig men det kan inte ta mig nu.
Hennes skrik igen navigerar mig och snabbt ser jag dem.
Närmare och närmare kommer jag och tillslut är jag så nära att jag knuffar till monstret.
Han tappat henne och hon faller ner på gräset.
Med hårt grepp om kniven hugger jag mot monstret.
Jag vill se honom dö efter allt han gjort, allt helvete han satt mig i och vad han gjort mot oss.
Han ska dö!
Knivens blad missar och han ställer sig mot mig.
Ett hårdare grepp om kniven rusar jag igen mot honom och hugger.
natten exploderar.
Så jag gick i högstadiet, det var en helt vanlig dag och som jag gjorde varje dag tog jag min cykel till skolan som jag parkerade mot gympasals väggen där alla andras cyklar stod.
Dagen gick på och inget speciellt hände tills det blev rast och några vänner kom fram och sa at mitt fram hjul på cykeln är borta och när jag ut för att titta så var det faktiskt borta.
"vem tar ett hjul?" tänkte jag.
Det fanns inte så mycket att göra förutom att gå färdig skoldagen och hoppas att jag inte skulle behöva köpa ett nytt hjul.
Men när vi satt och åt i matsalen så kom en lärare fram och frågade om det var jag som blivit bestulen på ett cykel hjul och han visste oxå vem det var som hade tagit det.
Det visade sig att en kille i en högra årskurs fick ideén att skruva loss en främlings cykel hjul för att få Mvg i en kurs.
Så efter vi fått tag i honom så följde jag med honom ut när han skulle skruva på mitt hjul igen.
Han fick Mvg, en kraftig utskällning och jag fick en tia av honom som jag därefter köpte en glass för.
Så att förlora sitt cykel hjul var inte så pjåkigt ändå.
Börjar med att det gått ett tag nu sen jag skickade in ansökan som admin och har inte fått svar, så jag gissar på att jag inte blir någon admin här nu men nästa gång då dom frågar så ska jag försöka igen.
Jag tänkte visa en kul sak idag men det gick inte så visar en konversation jag hade med en sån msn bot som vill att man ska bli medlem på en sida. Istället för att bara ta bort den så gjorde jag något kul av det,
kolla bilderna nedan.
Nytt år nu med nya möjligheter och festligheter.
jag har laddat upp en ny bild i mitt galleri och försökte redigera den lite fint i min iphone, blev skit kvalite på den dock.
Här är en annan bild jag redigerat i min Iphone som är tagen i Lidköping.
Orginalet.
Jag vet inte om ni märkt min Nyan katt på min press men det är faktiskt en knapp ni kan trycka på, brukar uppdatera den med olika länkar till musik eller dylikt så om ni har en sväng förbi så tryck gärna på den så kanske ni får höra något bra eller se något kul.
jag har oxå skickat en ansökan som admin på emocore, får hoppas jag blir det för det är något jag länge velat bli sen jag såg den där silver stjärnan som admins har.
Hoppas alla hade ett bra nyår och en bra jul, jag lärde mig att 80% pepparkaks shot inte är så bra att dricka.
idag blir det inget prat om spel eller något sådant tråkigt utan mera något jag har velat säga länge och det är ett stort tack till alla som tycker jag ser bra ut som är löjligt många, det värmer väldigt mycket!
Jag kunde inte tänka mig att jag en dag skulle ha så många kommentarer på några bilder på mig själv. När jag var liten som är ganska intressant så tyckte ingen att jag såg bra ut, jag var längst ner på alla tjejers listor och jag fått höra väldigt elaka saker om hur ja såg ut.
Så varje kommentar tar jag in mig och stärker mitt självförtroende väldigt mycket.
Jag har tänkt på att försöka göra det jag skriver här mera intressantare för alla dom 4 som följer min blogg och dom som tittar in för det är några stycken så idag ska jag berätta en historia som jag tror är ganska intressant och den handlar om min första gång en tjej började gilla mig och den är inte som alla andra utan som en sak man ser på film eller läser i en bok.
Så jag gick i väldigt sen 5:a eller tidigt i 6:an och det var den dagen då vi skulle byta bänkgranne som vi gjorde ganska ofta.
jag vet inte hur det är idag men när jag gick i lågstadiet så hade vi inte samma hela tiden, men
man hade sin grannes bänk precis intill sin egen så det var nästan att man delade på samma bänk och det var ett jäkla jobb att flytta sin egna bänk till en annan del i klassrummet .
Som alltid lyssnade jag inte på vem jag fick sitta jämte för det var aldrig någon man ville ha som granne så jag flyttade min bänk till den platsen där den skulle vara utan att tänka och jämte mig kom en tjej som var nästan alla killars favorit.
Jag var tyckte inte hon var så snygg som alla andra tyckte, varför vet jag inte.
Så inget speciellt hände på 2-3 dagar förutom att hon hade flyttat sin bänk så hon kunde vara så långt ifrån mig som möjligt utan att läraren skulle reagera men sen 4:e dagen så hände något som jag tror ingen skulle kunna tänka sig och de var att vi gjorde något skolarbete och eftersom ingen annan fanns tillgänglig så var hon tvungen att fråga mig om det hon skrivit var bra eller dåligt och jag sa att det var bra men hon trodde inte på mig men jag insisterade att de var bra och hon blev väldigt glad så nästa dag bad hon mig igen att tycka till om vad hon hade skrivit och den här gången var det en saga och jag påpekade några underliga saker på ett fånigt sätt som fick henne att skratta och jag vet inte vad som hände men sen blev vi blev väldigt intima, inte på samma sätt jag blir idag med någon men som man blir på den tiden när man är liten.
Alla tappade hakan över vad som hände och jag blev frågad gång på gång om jag gillade henne och jag visste ingenting om kärlek men jag svarade med att jag gillade henne och det blev ett väldigt prat om det men det försvann sen när vi skulle byta granne igen och för första gången kändes det tomt inom mig och jag var idiot som inte fattade vad som hände för hon kom faktiskt över till min bänk några gånger igen efter vi bytt granna och ville att jag skulle läsa det hon skrivit.
jag antar att hon inte fortsatte att komma för hon inte fick sina känslor besvarade för jag gjorde inget liknande och sen gick allt så fort och helt plötsligt började högstadiet och hon hade flyttat.
Så det var en historia i mitt liv och jag märker nu hur långt det blev och jag är säker på väldigt mycket stavfel så jag förstår om ni inte orkar läsa allt men förhoppningsvis är det här det här något intressantare skrivit av mig.
Sista jag vill säga är om jag inte skriver något mer den här månaden så God jul och Gott nytt år till er alla!
Ps. hon flyttade tillbaka sin bänk och sin stol extra nära mig sen då vi satt jämte varandra :)
Inte nog med det, jag har fått fram mitt gamla dammiga SNES oxå för det ska komma en väldigt speciell sak i brevlådan till den som jag kommer visa sen :D
