Vitt_Vins blogg

Nu på morgonen hade jag en fantastisk dröm. Mådde galet bra i drömmen, iaf under tiden jag var i den. Men det dåliga med drömmar är ju att de är just det, drömmar. De är inte på riktigt och det gör ont att vakna. Jag antar att jag drömde om just detta då jag tänkte en del på det igår och det är något jag egentligen vill innerst inne.

Jag har drömt drömmar som senare visat sig bli verklighet (jag vet, rätt cool förmåga) men det händer ganska sällan. Har inte drömt på jävligt länge heller, utan det är typ den här veckan som jag började drömma igen. Vem vet, kanske detta kan bli en sanndröm, men oddsen är tyvärr emot mig.


Jag kanske ska ta denna dagen "ledigt" och kolla serier, färga bryn och sånt annat trevligt. Vi får se, mår lite piss efter denna dröm helt ärligt men en promenix med Putte kan nog lösa det!

Har mått bra i 2 dagar??? Känns sjukt och underbart. Har fått mycket gjort på uppgifterna som ska in och redovisas nästa vecka. Hoppas att jag fattat allt rätt. Vill typ göra kullebyttor pga att jag mår bra. Hoppas verkligen att de håller i sig.

Idag har vart en såndär mysdag. Eftersom jag inte hade nån skola idag kunde jag sova lite längre, ta en mysig morgonpromenix med Putte, sitta i lugn och ro och skriva på uppsatserna samtidigt som jag kollade på en julkalender. Någonstans där i skrivandet var det dags för första koppen kaffe och jag fick för mig att leta efter saffran i skafferiet, och jag hittade två påsar! Självklart blev det lussebullsbak, sista plåten står i ugnen nu.

Just nu är jag skittrött, delvis för att det blev långpromenad med Putte vid typ 13 och vi va hemma runt 14, delvis jag har bara fått i mig en kopp kaffe idag och säkert lite för att kroppen inte är redo för att gå i på 120 igen. Det får ta lite tid, jag är i fas med det mesta ändå.

Ser fram emot kören ikväll, fan va jag ska sjunga.

Måndag! Kul att du är här, men helst inte.

Har lyckats skrivit en del på en av mina uppsatser, men är rädd att det jag väl har skrivit är ganska skit och inte alls det som det frågas efter. Men det är en jävligt svår frågeställning. Har även haft möte med min psykolog igen och hon lyckades boka in en tid med en läkare för att kolla både varför jag är konstant trött och kolla min astma. Det känns så skönt att jag får göra det redan nästa vecka! Hon utmanade mig även att boka tid hos optikern för att få glasögon som jag faktiskt kan se nått med. Gjorde det direkt jag kom hem! HEJA MIG.

Min helg va även den intressant. I fredags gjorde jag 5 cheesecakes till syrrans födelsedagsbjudning på lördagen, det kom förövrigt inte alls lika mycket folk som hon trodde så nu har vi en hel del cheesecakes i frysen. Lider inte jättemycket över den tanken. Blev även spontanbjuden på dejt på fredagskvällen. Jag som lovat mig själv att göra fler saker jag inte brukar tackade ja. Dejtens upplägg va jättetrevligt, men den jag hade dejten med va sådär. Jag kände i princip inget under hela dejten och trots att vi har mycket gemensamt så klickade vi inte någonstans. Kanske inte är helt redo för det där med att dejta än.

Under lördagen åkte jag till Joel för att fira att han fyllt 20, grattis grattis, och en nära vän till oss blev mycket full. När han blir full blir han väldigt touchy, vilket jag vanligtvis inte brukar ha ett problem med, men just denna gången blev det lite för nära. Fick även via hans fyllesnack reda på att han kanske hade en plan för kvällen som involverade mig. Osäker hur jag känner inför detta. Tror det bara va fyllan som snackade.

I söndags blev jag lite besviken på Ikeas julavdelning för iår.


Behöver äventyr, Göteborg och lite närhet av rätt sort.

Trodde aldrig att det skulle bli såhär jobbigt. Att knappt kunna fungera större delen av veckorna utan att gå sönder helt. Jag brukade kunna sitta timmar i sträck med skoluppgifter och go the extra mile för att jag tyckte det va intressant. Idag kan jag knappt skriva en tidslinje utan att bryta ihop. Jag känner inte igen mig själv eller mitt mående på denna nivån. Har ingen ork till något verkligen. Bara gå i runt på ett Ica maxi gör mig helt matt och jag får jobbigt att andas. Det är inte jag, inte jag alls.

Igår åkte jag in till akutpsyk efter att nästan gråtit för receptionisten på min vårdcentral och sen hon som satt i telefonen vid akutpsyk innan jag åkte in. De kunde tyvärr inte göra så mycket förutom att elda på min vårdcentral att verkligen ta tag i mig. Sa kanske inte till 100% hur det va då jag inte har tid att bli inlagd eller liknande. Är rädd att om detta varar för länge så varar inte jag.

Jag vill ändå hoppas att detta bara är för nu, att jag kommer bli den jag vet att jag är innerst inne igen. Att jag bara får känna mig normal och som en fungerande människa. Önskar att om jag bara skrek extra högt eller grät extra länge att det ska rinna ur mig.

helvetesjävlaskitvadjaghatarallt

Det är måndag igen. Mådde asdåligt igår, mår inte jättemycket bättre idag. Vet inte om jag ska söka mig till min vårdcentral i Arboga, psykiatrin i Köping eller akutpsyk i Västerås. Så jag har alltså kanske 3 samtal att ringa. Ringa är en av de hemskaste sakerna jag vet och jag måste nu kanske ringa flera stycken. Jag började nu med att ringa min vårcentral i Arboga, men så klart möts man alltid av en robot som bokar in ens samtalstider istället för att de har en receptionist som kan sitta och ta samtal. Jag hade en liten jävla fråga om vart jag ska ta vägen och måste då vänta till 11.30 tills jag får fråga det. Sen måste jag säkert boka ny samtalstid till någon av de andra ställerna eller vänta tills imorrn.

Jag kan inte vänta tills imorrn.

Skriver just nu för att försöka flytta mitt fokus. Hade jag inte vart så så rädd för att berätta för mina föräldrar hur jag verkligen mår hade jag bett de köra i mig till psykakuten. Tyvärr är den närmaste ca 45 min här ifrån. Jag vill, men vågar inte.

Skrev till en kompis som vart på akutpsyk för att få lite råd. Men hon blev less när jag sa att jag ringer de på måndag då jag är för rädd för att säga nått till mina föräldrar och inte klarar av att köra själv. Hon tyckte jag va dum som inte tog hennes råd. Jag förstår att min rädsla är dum, men det finns bättre sätt att säga det på. Men varför förväntade jag mig mer av henne ens?

Jag mår fan inte bra. Det börjar bli riktigt illa nu.

Sitter här och försöker vakna, mörkret gör mig så jävla trött! Verkligen en negativ grej med denna årstid, konstant trött. Men jag måste vakna till för jag lyckades få en biljett till Spöktimmens Livepodd ikväll! Har lyssnat på de sedan start och är SJUKT pepp på att få se de på riktigt och kanske få snacka med de irl istället för nån gång ibland online. Måste tyvärr gå själv, men jag är så van att gå själv på saker nu för tiden så det ska nog gå bra!


Mår allt bättre också, har hittar några gulkorn, både nya och gamla, som håller mig flytande. Vill dock både dra i handbromsen och öka farten när det kommer till så mycket i mitt liv. Min psykolog tycker jag och många andra borde dra i våra handbromsar samt inte va så mycket på sociala medier. Håller verkligen med henne, men är sämst på att inte kolla sociala medier.


Vet inte vad jag ska skriva, känner så mycket samtidigt som jag inte känner nått.

Ni är vackra, ni där ute, kom ihåg det!

Lovar, det känns som om halva min kaluffs har ramlat av pga denna kurs, och speciellt denna hemtenta. Blir på riktigt gråtfärdig av den. Lite gråtfärdig för att jag måste ta hjälp av mamma för att fatta, och jag tycker det är asjobbigt att göra det. Jag funkar verkligen inte ihop med mamma.

Denna satans tenta måste även in idag då jag vill ha hela dagen imorrn med Joel då vi ska köpa halloweenpynt till festen imorrnkväll. Han har även fått en liten flirt för kvällen så jag ska ta på mig wingman rocken.

Polefintess-klassen var galet kul. Hade så mycket måbra-hormoner i kroppen att det kändes som om jag knarkat. Sjukt ändå. En av de få gånger på länge jag känt mig glad.

Kuratorn va mysig, vi ska försöka lite olika saker innan vi går på medicin då jag sa att jag var lite rädd att använda det igen.



Jag funderar på att dra en spontanresa till London i November, och bara få se hur jag klarar mig själv. Vi får se. Så mycket som jag vill göra, allt på en gång gärna.

Jag gjorde nått igår som jag har prokrasitnerat för länge, jag ringde äntligen till vårdcentralen och bokade in en tid för att prata med psykolog och kanske gå tillbaka på medicin igen. Det är medicinen jag är så jävla rädd för, mest för att jag gick upp så mycket i vikt förra omgången (som jag inte ens fått bort) och är så rädd att komma tillbaka till gamla banor och bli sjuk igen. MEN, jag har iaf bokat tid för att prata med någon, vilket är stoooooort för mig. Alla extra poäng. Hon hade även en avbokad tid redan onsdag nästa vecka så fick tid fort också!

Så nästa vecka blir fartfylld. På Tisdag har jag första Pole Fitness-träningen, Onsdag kommer jag säkert gråta hos psykologen, Fredag är det Halloween Partaj som kanske håller helgen ut + En hemtenta jag vet kommer gå åt skogen! 10/10 vecka.

Finns det? Behöver ett Tinder fast utan "vill du ligga"-aspekten. Fattar att man säkert kan skaffa vänner via Tinder, men jag är skeptisk.

Livet rullar ändå på, försöker snacka med de vänner jag har, men kan ju inte säga att många av de är så jäkla bra vänner. Bir väl så med åldern, man flyttar längre ifrån varandra och tappar kontakten. Men undrar ibland om de någonsin verkligen brytt sig, eller om jag som vanligt blivit helt överkörd.

Hoppas på att några i min ålder kommer gå på pole fitness-kursen jag bokat in mig på, och kanske bonda med någon där. Hur träffar man ens nya vänner när man är 20?


Idag är en ganska ledsam dag, men jag får kämpa mig igenom det. För jag vet att jag kan, iallafall ett tag till.