Riktigt namn:
Sofia Berg Civilstatus:
Förlovad
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Nörda
Bor:
Med någon
Politik:
Inte valt
Dricker:
Glögg
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Nudist
Medlem sedan:
2011-07-04
Ni tycker det är viktigt att sticka ut, ändå beter ni alla er likadant, som rövhål.
Det märks tydligt att dryghet blivit ett slags mode. Man ska vara dryg, idiotförklarande och intelligent.
Man ska veta allt och helst vara nörd. Gilla 8-bitars, nitendo 64 och speciellt Zelda. Gör man inte det så är man ingen äkta nörd. Man ska kunna alla memes och även 4-chan och dess "regler". Kan man inte så är man korkad.
Fy fan vad ni är jobbiga. Vill ni kalla mig butthurt, visst, gör det. För det är jag. Jag är JÄVLIGT butthurt av ert äckliga och dömande beteende.
Så vårt samhället blir mer accepterande och liberalt? Det har jag fan inte märkt. Går snarare åt motsatt håll.
Jag är så sjukt jävla trött på er, gör livet bra för andra, gör folk glada och ge dem en komplimang istället för att kalla dem fula eller rätta deras stavning.
Var konstruktiva, inte Destruktiva.
De människor som är destruktiva mot sig själva behöver inte ytterligare skit från andra. Inte de konstruktiva heller för den delen.
Älska varandra och lev livet. Behandla andra så som du själv vill bli behandlad.
Jag kan inte vara hemma längre. Jag får en stor jävla klump i magen.
Det är jobbigt att ha en person med alkoholproblem hemma, speciellt när det är den som man som liten sett upp till som mest.
Jag pallar fan inte mer. Jag har försökt, men hon bara drar ner mig.
Och allt du är just nu. Orkar inte.
Skriv vad fan du vill till dem. Tänker inte bry mig längre.
Men förvänta dig inte att jag inte tänker hålla tillbaka när jag pratar med folk.
Känner mig en smula... vet inte. äcklad. Kanske.
Nu ska jag ha en trevlig kväll med världens bästa Bea som gör mitt liv komplett.
Jag som var så glad och lycklig nu, som rest mig, föll ned snabbt av att en jävla snubbe säger till mig att hans styvson inte kan koncentrera sig när jag är med honom.
fick ett ultimatum, antingen flytta dit eller sluta umgås med min pojkvän så mycket. Jag vet att min pojkvän inte vill att jag flyttar in, då det inte gick så bra sist. Det förstår jag och respekterar jag. Men sen har jag ju mina problem hemma... Det är i såna här tillfällen man önskar att man hade egen lägenhet.
Gömma sig, dricka té, se en film... Sjunga hur högt man vill..
när man äntligen rest sig så finns det alltid någon jävel som bara genom en liten knuff, kan få en att falla ner igen.
annars går min vegetariska livsstil bra. funderar dock på att slänga in lite fisk, för att få omega 3... eller så tar jag bara tabletter för det..
Det är tomt och jag känner mig inte riktigt hemma.
Längtar, saknar. Vill vara där.
Känner ett hål i min mage. Något borrar sig in. Djupt och trögt går det in.
Det vill inte sluta, det slutar aldrig. En evighetsborr.
Det finns en skillnad att vara borta, men veta att man kan komma hem, HEM, när man vill, mellan att komma hem till något man BÖR kalla hem, men som inte känns så. Förutom de tillfällen då man är ensam.
Längtar verkligen tills jag börjar på högskolan så att jag kan komma ifrån denna lägenheten.
