Hem.

Det är tomt och jag känner mig inte riktigt hemma.

Längtar, saknar. Vill vara där.
Känner ett hål i min mage. Något borrar sig in. Djupt och trögt går det in.
Det vill inte sluta, det slutar aldrig. En evighetsborr.

Det finns en skillnad att vara borta, men veta att man kan komma hem, HEM, när man vill, mellan att komma hem till något man BÖR kalla hem, men som inte känns så. Förutom de tillfällen då man är ensam.

Längtar verkligen tills jag börjar på högskolan så att jag kan komma ifrån denna lägenheten.

Atmosfären är verkligen tung här.

En liten video till Kohlar



Godnatt.