PrinsUnis blogg



29 år. Bor i Rönninge, Stockholms län. Är offline

PrinsUni

Senaste inläggen

Ångest, ångest, ångest
16 mars 2016 kl. 23:41
Uppdatering-grej typ
3 mars 2016 kl. 21:32
Om mitt kön
31 augusti 2015 kl. 18:50
Flyttat
15 augusti 2015 kl. 15:09
Socialt accepterade sätt att självskada
12 augusti 2015 kl. 11:06
Falskt alarm
9 augusti 2015 kl. 11:22
Rädd
4 augusti 2015 kl. 02:41
Önskar jag var söt
26 juli 2015 kl. 21:36
Dilemma
8 juli 2015 kl. 23:27
Osäkerhet
28 juni 2015 kl. 02:19
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Uni Alex Civilstatus: Ensam
Läggning: Asexuell
Intresse: Hemligt
Bor: Med föräldrarna
Politik: Feminist
Dricker: Slush
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2014-05-16

Event

PrinsUni har inte lagt till några event än.

Jag är hemsk

Jag är klart den hemskaste människan på jorden. Jag hatar mig själv just nu. Orkar inte med nåt mer. Igår började jag igen...

Är så jävla besviken på mig själv. Varför finns jag ens? Kanske ska testa att flyga snart, vi får se vad som händer. Det kommer knappast bli någon skillnad för någon annan i alla fall...

Förlåt för att jag föddes. Det borde jag inte gjort.



Jag vet inte ens längre...

Jag vet inte ens vem jag är längre. Jag är inte den jag brukade vara, och nästan inget jag gör känns som det borde, som förut. Det känns bara fel, falskt. Jag försöker pussla ihop mig till den jag var innan, men jag är så trasig att det inte ens går. Innan dig var jag ingenting, vad än mina vänner säger så var jag verkligen ingenting, och med dig borta är jag inte det nu heller.

Min själ och mitt hjärta blöder, och snart kanske min kropp börjar göra det också, precis som den en gång gjorde, även om jag inte vill att det ska hända igen.

Men jag var väl inte tillräcklig. Det visste jag väl egentligen, men jag tänkte inte på det då. Vad du än säger så förtjänar jag ingen bättre, jag förtjänade aldrig dig, och jag förtjänar ingen av de vänner jag har heller. Varför de orkar bry sig om mig förstår jag inte, men det gör väl de som de vill.

Förlåt för att jag inte räckte till. Förlåt för att jag inte var bra nog. Förlåt för att jag är så patetisk som skriver det här fast ingen, och särskilt inte du, kommer läsa det. Förlåt mig.



Varför?

Jag trodde du var min
Jag trodde det alltid skulle vara vi två
Jag trodde jag skulle kunna vara lycklig för alltid

Men nej.
Du svek mig
Du övergav mig
Du krossade mitt hjärta i tusentals bitar
För honom
Var jag inte tillräcklig?
Var jag inte speciell?
Vad har han som inte jag har?

Varför gjorde du det? Varför?
Jag litade på dig!
Var allt en lögn?
Var det aldrig på riktigt?
Var allt underbart du sa om mig falskt?
Älskade du aldrig mig?

Om du tror jag har slutat älska dig så tror du fel
Jag älskar dig fortfarande
Jag kommer aldrig sluta älska dig
För ingen har någonsin tidigare fått mig att känna de känslor jag har till dig
Ingen
Och ingen kommer någonsin göra det heller
Ingen

Jag kommer aldrig kunna pussla ihop bitarna av det som en gång var mitt hjärta
För det kommer alltid tillhöra dig
Oavsett du vill det eller inte
Hur mycket du än sårat mig, svikit mig, krossat mig så är mitt hjärta alltid ditt
Ändå går jag iväg, för jag klarar inte av att vara med dig
Inte ens som vän

Folk säger att det finns många fiskar i havet
Och det är sant
Men det finns bara en dig
Bara en

Jag kommer försöka klara mig så länge som möjligt
Men jag tror att jag kommer börja igen
Med det jag aldrig borde gjort
Även om jag hoppas på att det inte blir så

Jag säger hejdå
Det här blir antagligen det sista du ser av mig
Förlåt
Men det måste bli så
Jag hoppas du blir lycklig
Du kan få vara det istället för mig
Förlåt mig