mini_emos blogg

Jag har funderat lite.
Inge ovanligt med de.
Men, jag har tänkt på en sak.
Jag har ju bytt stil och börjat visa mer hur jag mår/känner.
Även om jag döljer det och håller masken, då och då

Men när jag var den dära lilla oskyldiga tjejen.
Med ljust hår.
Färgglada kläder.
Posetiv.
Glad jämt!
Skada mig inte.
Åt mat!
Vem kunde tror att jag mådde skit då?
Om vem trodde mig?
INGEN!
Mina så kallade vänner trodde mig inte och tog mig inte på allvar.
Men nu!
Nu när jag har en helt annan stil.
Börjat skada mig.
Äter mindre.
Jaaaa dåååå, fattar dom helt plötsligt!
Why?????????

Hoppas någon av mina läsare förstår hur jag menar...

okej.
Då jag har bestämt mig!
Ska fan klara det här!
Ska överleva sommaren.
Det blir att göra vissa sker på listan med bästa xDarkSnowballx <3
Sedan ska jag nog träffa lilla emo pöjken i sommar! :D
yey!

När sommaren slut.
ska föröka att fortsätta att kämpa!
Jag ska ta studenten!
Ja det ska jag fan!
Längre fram.
Vet jag inte ännu.

Det kommer bli jobbigt!
Jag kommer att ha ångest!
Jag kommer att ha vissa tankar,men..
Jag ska tame fan försöka!

Gör det här.
Och gör det där.
Bara en massa jävla tjat!
Och en massa jämförelse mot mina vänner -.-
Får höra allt jag är värdelös på!
Sluta för fan!
Bara sluta!
Känner mig så jävla ut sliten..!
Kanske har gått in i väggen... Känns då fan så!
Teatern känns inte rolig längre.
Hela skiten känns värdelös...

Morsan... Jag vet vad du har gått igenom.
Jag vet vad du går igenom. Jag vet hur du mår. Och jag vill att du ska må bra.
Men...
Att du ska hålla på och ta pengar av mig.
Ställa en massa krav på mig.
Ljuga för mig...
Jämföra mig med andra...

Skulle jag visa dig mina ärr.
Skulle jag berätta för dig att jag mår psykiskt dåligt.
Skulle jag berätta för dig om min ätstörning...
Du skulle inte förstå.
Du skulle fucka ur!
Och jag skulle bara må sämre.

Men du kan vara lugn morsan.
Du ska inte få veta.
Du ska få leva ditt liv.
Snart, utan mig.

Det är så mkt du inte vet om mig.
Önskar ibland att du gjorde det.
Men du har ALDRIG sagt "marina, du vet att du kan berätta ALLT för mig!?"
Önskar att du hade sagt så...
Det gjorde pappa. Och för han berättade jag ALLT!
Men till dig.. nej...

Jag vet inte hur länge till jag orkar.
Jag vill ju göra så mkt.
Men... jag orkar verkligen inte.

Nämen!
Oj oj!
Nu tror jag väl!
Du har börjat skolan igen.
Du håller på att ta körkort.
Och, du har ditt riktiga jag som bild!
Blir stolt över dig lilla emo pöjken ^^

Är hemma idag.
Har sån jävla ångest!
Pallar inte med skiten!
Har ätit en smörgås.
Druckit 7 koppar kaffe.
Och 2 liter mjölk!
Äckel kalorier -.-
Gjorde 100 sitt-ups...
Lite...
Men fick ont i ryggen :(

Förska plugga lite nu då.
Blir svenska.
Sedan plugga in manuset!

Börjar bli rädd.
Eller?
Jag vet inte...
Rädd är ett ganska bra ord ändå.

Det här med maten.
Att jag började äta mindre och mindre.
Växlar mellan att hets äta och svälta.
Varför...?

Att jag börja skada mig själv.
Vissa ärr syns mer än andra.
Vissa har varit mer djupa än andra.
Varför...?

Tankar om att somna in.
Har alltid funnits.
Dom var svagare förut.
Men nu är det väldigt starkt.
Jag styr inte över tankarna längre...

Även om jag har vänner.
som finns och stöttar mig.
Så..
Ni vet att ni är underbara!
Jag vet att jag kan prata med er.
Men jag vill inte överösa er med alla mina problem.
Ni har själva redan tillräckligt...

Jag är som farsan.
Bär en glad mask.
Ser allting i svart.
Kommer att ta... somna in.
Trotts att jag har vänner...

När sommaren är över...
Då...

Och kom inte med "men kämpa på, det kommer bli bättre!"
"ge det bara lite tid"
Är trött på att höra det!
Så jävla trött på det!
Det blir fan inte bättre!
Det blir SÄMRE!

Har tänkt lite på farsan.
Eller ja, jag tänker ju på han väldigt mkt.
Men.
Jag har funderat.
Farsan mådde ju skit under hela sitt liv.
Men han var ju inte den personen som visade det.
Han var ju glad jämt.
Han log jämt.
Skrattade jämt.
Han "älskade" livet.
Eller det var ju det han fick mig och Stefan att tro.
Men iaf.
Han visade ju inte att han mådde dåligt.
Han bar en mask hela livet.
Och jag känner igen mig.
Jag är som farsan.
Kanske inte fullt ut.
Men det är så mkt som som stämmer in.

Han var stark.
Stark nog att kämpa över 50 år!
Men till slut orka han inte mer.

Jag vet inte om jag kommer kunna vara lika stark som han.
Vet inte om jag kommer att palla med det.
Att kämpe i flera år till...

Det enda jag vill.
Det är att allt ska ta slut.

När jag kom in i mitt rum så kunde jag ta av mig jackan.
Så klart kom ju mamma in.
Jag försökte att dölja armarna.
För att hon inte skulle inte se...
Vet inte om hon gjorde det eller inte.
Hon har då inte sagt nått.

Har ätit två smörgåsar.
Men nu,efter jag ätit.
Så mår jag illa -.-
Vill bara spy upp det.

Men kul.
Nu hör man hur morsan och brosan håller på och bråkar.
En massa jävla skrik och elaka ord mot varandra...
Tänk att det ska behöva vara så varje dag...

Och jag sitter ensam i mitt rum.
Vill bara försvinna.
Har en massa tankar i skallen.
Vill bara lämna allt.
Visst, jag har ju mina vänner som finns och stöttar mig.
Men...
jag är ledsen det är inget som får mig att..
min vänner är ni underbara.
Men jag orkar inte...

Marica, vi ska gör dom dära sakerna på listan.
Thorén, visst, så ska jag gå på balen med dig
Jag ska se er ta studenten.
Men när allt det är över så...
Jag orkar inte...

Ja ha.
Då började man apu:n idag då.
Så jävla gött!
Att få vara på teatern hela dagarna!
Så härligt att man får vara med nästan alla esteter ^^
<3

Men!
Det kommer att bli jobbigt att hålla masken.
Och kämpa igenom det...
Jävla ångest... -.-

Var hos kuratorn idag.
Som vanligt så ställde hon en massa frågor.
Men, hon var ju bara tvungen att fråga hur min arm ser ut -.-
Wow, vad intressant!
Och så ska man förklara varför o.s.v...
Orkar inte...
Det hjälper fan inte...

Det blir värre och värre.
Men jag ska kämpa lite till.
Jag ska då se när min vänner tar studenten iaf.
Sen får jag se hur länge till jag orkar med detta liv...


Jag vill aldrig mera leva, jag vill somna in för alltid.
Och när ja har nått himlen, vill ja inte ha ett nytt liv.
Det är svårt att hitta tankarna, för allt går bara runt
Känns som dagar går förbi, medans ja väntar på mitt sagoslut.

Idag har jag varit en duktig tjej!
Har ätet mer än vanligt.
Eller ja, mer än vad jag brukar.
Har ätit 3 mål idag!
Frukost.
Lunch.
Och middag!
Ja.
Så nu tycker jag att jag har varit duktig :3
Har dessutom pluggat!
Yey!

Har kollat på vasaloppet med morsan.
Inte för att det är något att kolla på men...
Det känns som att det är ett "måste" för mig.
När jag var liten, och var hos pappa.
Så åkte vi alltid ner och kolla på när vasaloppsåkarna kom in i mål.
Och efter åt så köpte farsan alltid en polkagris åt mig xD
haha.
Saknar den tiden... <3