..............()()...........
............(O.o).........
.............(><)..........
............./_I_\..........
...............................
This is Bunny.
Copy Bunny to your site!
Togheter we will kill every Fjortis in the world!
Join the dark side!
(We have better music and Cookies.)
Eller?
Jag har ryggont och sjunger på gamla visor. Känner mig som en 76årig Ingvor Gilbertssen i en lägenhet fylld med kattmat i Källvesta, inte en 15årig Andie. Fuckmylife. Fint liv jag har, borde inte jag göra som alla andra och FESTA? Fast nej. Ska sova lite nu, sedan titta på "Vem vet mest".
No me gusta nadar. Jag blir plötsligt så emotionell och sentimental, har jag lingonveckan eller?
Äsch, jag är sämst.
Alltså, ÅÅÅH. Jag hatar Marlena Evans, NOBODY F***ING LIKES YOU, du är liksom ingen riktig doktor, SLUTA LEKA BRE!
Hatobjektet of all time. Oh John, why won't you just die?! Han och Marlena har dött mer än TRE gånger i serien, men skall ändå envisas till att återuppstå. Men... VARFÖR?!
NI som ännu inte sett denna serie nån gång måste ju vara lite sjuka, jag har följt denna vackra såpa sedan jag var en liten dagisgrabb. Nej. Tös, då.
Kan inte förstå att den här blaskiga (underbaraälskadekära) amerikanska såpoperan sänts sedan 1965.
Typiskt jänkare, HAHA!
Våra bästa år utspelas i den fiktiva staden Salem. Handlingen kretsar kring de två familjerna Horton och Brady, deras vänner och fiender (bland annat familjen DiMera) och intrigerna är full av romantik, äventyr, mystik och drama...
Nu har orkeslösheten tagit över hela mig igen, jag önskar att jag fick sova bort dagarna och kanske nätterna med. Fast näe, under nätterna får man lite privathet åtminstone.
Men orkar ingenting, lite sorgligt. Jag får panikattacker och skapliga hjärtinfarkter så fort jag gör bort mig, att det ska vara så svårt att bara leva och inte fokusera på att gå rakt och spela vanlig?
Vissa dagar bara blir så, att jag vaknar på morgonen och det enda som håller mig vaken under dagen är längtan efter min säng och lite sömn. Önskar att jag fick sova bort det mesta, jag kan knappt hålla ögonen öppna på kvällarna eller komma i tid en enda gång till skolan. Lite svagt, till och med respektlöst, det säger min lärare. Det värsta är att det är sant. Oh god, I hate my self.
Finns det ingenting som kan göra en pigg och vaken?! Jag kan sova i elva timmar eller i fyra; fortfarande lika utmattad och orkeslös. Det går ju knappt att öppna ögonen ibland, så då känner man sig lite misslyckad och meningslös. Jaja, tur att man inte är deprimerad iallafall! Det skulle väl vara gräddet på moset liksom, damn it. Damn you reality!
Och så försökte jag vara söt idag på idrotten, för att kläderna blev obekväma. Jag hoppas jag lyckades halvt iallafall. Halvfullt, inte halvtomt. För jag hatar idrotten. Jag vill inte svika laget, men mot blodigt allvar och prepubertala män så blir doppbollen lätt ett skämt.
Die Mauer och rök i motvind är det bästa som finns. Nu hittade jag också en inspelning bland dammiga filer där jag försökt spela in Randis, haha! Dör lite inombords, vilket liv man ha. HAHA och en inspelning som heter "Psykiska Lärare". Säkert Körstin den onde. Eller KIKISLIKI som inte heller är särskilt... sympatisk, om jag får uttrycka det så.
Jag sitter hemma i mitt rum och försöker vara stolt när jag speglar mig i fönsterglaset, för jag är rätt bra. Jag har sakta men säkert börjat hamna i fas, lite mer för varje dag. Förresten "fick" jag två paket idag också, och det gör mig lycklig inombords.
Jag trivs dock inte hemma, men man tager vad man haver så vad göra? Jag står bara ut och håller huvudet högt, det är sånt man gör när man är ung.
Senare ska jag ut och gå, då tror jag att jag ska röka åtminstone en cigg för att jag knappt kan bärga mig längre. Jag vill verkligen spara så mycket som det går, för Kioskgubben är mystisk och jag mådde lite illa idag när jag rökte så jag vill helst slippa gå dit igen på ett tag och köpa nytt. Nånting är lite mystiskt med honom, det känns lite knepigt. Himlen är grå och torr, men det är ändå inte kyligt och ibland kikar solen fram. Hoppas verkligen inte att det börjar regna. Fast regn är ett bättre alternativ än snö givetvis.
Tappade mobilen i golvet, måste ladda huvudet, ska springa ut i friska luften.
Undrar var JF är, och jag misstänker att det är PRAO han sysslar med. Stalker!
Jag känner mig mer och mer besatt av Anne Frank, vad göra?
Det går inte riktigt att sätta tankarna på plats riktigt, när jag tänker på Frestelsen. Fast jag vet att det är väldigt larvigt, men ett acceptabelt tidsfördriv. Har inte heller skrivit på länge, och det känns gött att ha fallit tillbaka här igen, det känns ännu mer gött att jag ritar igen och jag ska Säkert! redovisa imorgon.
Men jag har önskat att han var här nu, han ska vara min, jag vill att han ska vara bara min.
Hej. Vad är mitt problem, var sitter diagnosen? I hjärtat. Möjligen blodsystemet, eller troligen generna?
Jag irriterar mig SÅHÄÄÄÄÄÄÄÄÄR mycket på nittonior som inte ens är särskilt snyggamen har ett förhållande med någon på Facebook. Inte ens jag har det, VAD ÄR GREJEN?
Det är alltså mitt liv, tracka på elvaåriga fjortisar på internet vadfan. Bara för att dem har sexhundra mer vänner än vad jag har, bara för att dem är så ÖVERALLT. Överallt är dem, jag försöker koncentrera mig på musiken i hörlurarna någonstans i mitten av Sveriget och dem är överallt. Jag får tinnitus, huvva!
Nej, nu ska jag dricka te och strunta i min skolgång, det går så bra då. Jojo minsann!
Och jag har en storebror som vägrar att besvara mina sms, som ignorerar mig.
Vad kan jag ha gjort, varför ska han alltid vara så opålitlig och svika. Förstår icke, vad hände med dagens ungdomar?!
(Ja, jag är sjuttiofyra år, bor i ett hyreshus i Källvesta med mina hundraåttioen tamkatter och sjunger med slutna ögon till Killing Me Softly, ack ja.)
Adjö.
