stirrar på skärmen men ser min egen film,
går runt i timmar med min hund men går nån annanstans i mitt huvud
med nån annan vän
glor genom fönstret och hamnar på ett annorlunda ställe efter en stund
är trött. ska ut. med pudel-saken.
men byta tröja först.
trött.
"i love god right now. ive been without cigarettes in maybe a week or two, and i reallyreallyreally believed that i didn't have a cigarette left. and suddenly, all random i searched threw my beautiful schoolbag to be a little nostalgic and i looked for memories and schooltasks and I FOUND AN EFFING CIGARETTE IN MY BAG AND I
LOVELOVELOVE
YOU GOD, i really do.
now, im going to put on my cute black dress and i already have my new blue shoes on and im going to fucking smoke again.
//jag gillar honom fortfarande
och önskar
hoppas diskret
att han ser vad jag skriver och
varför ska det vara så djävla svårt för honom att känna det som jag känner\\
livet blir nästan outhärdligt av att nästan alltid vara så ensam.
snälla skratta åt mig för då kommer jag kanske över dig
det är det jag vill
nu när jag ändå aldrig kommer våga ta den där lilla
minimala chansen som finns
för den finns nog
men den vågar jag
aldrig
ta.
erkänn, ungdomar
att känslor är vidriga
[ och jag lovar att snart kommer jag att få höra att han har träffat nån ]
särskilt när dem inte är ömsesidiga
när känslorna inte är besvarade
då är jag en nolla.
skratta bara åt det för då kommer jag över allt.
[ allt det här är bara en illusion jag bygger upp
det ska nog föreställa kärlek
för att jag inte vill känna mig så djävla ensam
alltså inuti
så det känns bra att låtsas att
jag bryr mig om någon annan än mig själv även fast jag vet att så inte är fallet
för jag bryr mig bara om
mig själv ]
it's dynamite
watch me explode
and the Spiders From Mars
he played it left hand
but made it too far
läste igenom mina gamla blogginlägg, blev lite nostalgisk..... jag har inte direkt förändrats så mycket från förr.
SKOJA, jag är en helt ny man, skojfrisk och pigg på äventyr, singel och 56 jordsnurr, jag älskar skogspromenader allsvenskan läderpiskor handklovar munkavlar rep videokameror och glidmedel, jag söker en spontan mogen och villig kvinna (gärna asiat), tycker du att jag är intressant; kontakta mig i PM eller mejla till mig på
horny_frej_jansson@hotmail.com jag dansar på den Svenska Akademiska Operabaletten, min senaste roll var den Svarta Svanen, här har ni ett smakprov:
that awkward moment when your mom comes in the room when you are watching One Tree Hill.
eller är det bara jag?
ni ba, what the hell aaare you talkin 'bout, guurrl?
jo, jag snackar om att jag aldrig vågade titta på One Tree Hill när jag var liten med dörren öppen. det var så att på den tiden hade jag en egen teve i mitt rum och när One Tree Hill-eran var inne så var jag jättenoga med att inte låta någon komma in i rummet när jag tittade på det, för jag tyckte att det var jättepinsamt och allmänt weird.
varför tyckte jag det egentligen? det var junte direkt porr, haha! det var icke ens i närheten av porr, vadfan.
men så fort någon var på väg in i mitt rum bytte jag alltid kanal och min brorsa var alltid såhär att han misstänkte mig för porr och han försökte ta reda åp vad det var jag kollade på. jag fattar inte varför jag skämdes när jag tittade på den där slaskiga mesiga serien, men jag kollade alltid själv.
vad skum jag var, då. jag måste väl ha gått i trean-fyran då, hihi-hihi. men OC och Days Of Our Lives och Desperate Housewifes var jag inte diskret med, bara OTH var jag sådär.... nervig och mystiskt och tyckte att det skulle vara awkward om mamma eller någon kom in och såg att jag tittade på det.
jaja. min dator skrämmer mig.
den säger att den ska krascha, att den fått virus.
men.... han som är såå ung, han kunde haft den bästa tiden i sitt liv
men jag tror inte han lever så länge till..?
den ska fan inte dö. den som är så ung vadfan.
vaknade ur en underlig dröm, hade precis som vanligt huvudvärk och fåglarna kvittrade etc etc.
älskar Paris BFF osv, Onch är min favorit och så är det en tjej som är så djääävla söt. hon heter Zui, tror jag och är tatuerad, väger ca 40 kg och känns som en x-treme blandning av Mimmi Pigg och Lisbeth Salander.
mihi, hon och Onch är så äckligt gulliga. varför är inte dem mina vänner? Paris förtjänar dem inte!
Zui.
och detta är Onch. hehe.
och så en härlig liten bild på mina sockersmulor numero uno.
nej men typ.
okej, jag är creepy.
humms.
jag är sugen på drama som fan nu, ska titta på olika realityshows nu med allmänt melodramatiska sminkapor på youtube. känner att hela världen ba
"YEAH, LEEETS GOOOOOOOOOOOOO
WE WANT DRAMAAAAAAAAAA"
and i'm like
just det, glömde att nämna att jag såg ut som rishög vs bilen Brum imorse för att jag inte hade duschat på ungefär femtusensexhundratremiljarder timmar.
ungefär, bara.
intresseklubben noterar min skitnödiga info, i know.
äsch
så fort jag gör något, tänker på något eller bara är så hoppas jag
på ett skumt sätt
att han ska se vem jag är och tycka att jag är speciell,
och lite intressant
kanske.
fast han kan inte se mig, det kanske aldrig faller sig så.
det tycker jag är synd
men också skönt
för då förlorar jag (som tur är) ingenting.
man förlorar ingenting på att vara ensam,
men man förlorar ju om man blir lämnad ensam
efter att försökt att få det man vill ha
*det man behöver.
nu har jag ont i huvudethuvudet och skäms över att jag längtar efter min skola.
ska nog.... jag ska nog ta mig ned till teven, sätta på teven och tänka ljuvliga tankar.
hehehe.... heh.... sätta.... på.... teven...
djävla tonårsfasoner.
vadfan, det är väl så man säger det? sätta på teven och
tänka ljuvliga tankar.
och så känner jag mig ensam också.
(du är ju ensam, varför är det så konstigt att du känner dig ensam också, huh?)
vad skriver jag om. varför skriver jag så emotionellt. varför skriver jag inte ut frågetecken.
fast det vet jag ju redan. då ser det ut som att jag ställer ut en fråga till icke-existerande EC-vänner och det kommer vara noll kommentarer och det kommer se misslyckat ut och jag vill inte verka misslyckad.
har läst runt i böcker och i häften om människor som gör slut. undrar hur det känns. nu är någon kär i mig också. det är obehagligt, eftersom att jag bara "känt" människan i tre dagar. eller, NEJ inte känt människan. jag har känt på människan.
och jag är ganska rädd också, för att han är så klängig. antingen är han den kåtaste snubbe jag någonsin träffat eller besatt. det är lurre ifall han är en ovanligt kåt människa, men varför just jag? måste jag vara den utvalda som han ska strula med? herrgud, bara att sticka till nån klubb och haffa nån, jag orkar inte strula runt mer. jag känner mig bara tvungen till det, och är det så det ska vara? ska man bara låtsas att man är någon annanstans och att man tycker att det är myselipys och gulligull?
jag tycker inte om det alls. efter att jag träffat honom mår jag lite illa och låtsas att det inte har hänt. och svarar nästan aldrig när han ringer mig.
och så blir jag lite arg också, vi har träffats i cirka två-tre dagar, måste han hänga efter mig och ringa och säga att jag är hans djävla love, hans älskling? go and suck a fuck.
om det här är kärlek, då vill jag vara ensam till den dag då jag stupar. fast till och med jag fattar att det här inte är kärlek. det är ju en tröst. att han inte är kär i mig, åtminstone. han är bara obsessed_horny_dude_94_xxxx. jo, jag hoppas det. och jag hoppas att han tröttnar på mig.
han berättar hela tiden "i will love you today tomorrow and to the end of the world
to the end of the world
to the end of the world to the end of the world"
och det är ännu en grej that makes me want to hit and run, like there is no tomoroww.
"i will die if you'll break my heart
i'll kill you"
och jag är mest WTH? vi... känner inte ens varann, and you're kind of freaking me out right now.
ba take it easy bro. like - seriously..?
dock... så finns det
en.
en kille. som inte heter Ville. hans namn börjar nog inte på V. men honom gillar jag riktigt mycket. det gör ont när jag tänker på honom. för han är fin. som Donnie. intelligent.
han förtjänar någon bra. även fast jag inte känner han så väl, men man vet liksom att han speciell ändå- därför förtjänar han någon bra, och därför gillar jag honom ganska starkt. det är också läskigt tycker jag. men det är läskigt
på ett helt annat sätt.
min stalker är obehaglig för att jag inte vill ha något med honom att göra, längre.
någon som jag faktiskt intresserar mig för, någon som jag egentligen inte vill tycka om men gör det ändå, situationen där är läskig för att jag vet att det faktiskt kan hända något.
att det finns en chans där. och den vågar jag
aldrig
ta.
[ tonåringar skämmer ut sig själva rätt rejält måste jag medge,
läste igenom nästan alla emochan-trådar idag.
suck.]
