yndihaldas blogg

Sitter hemma och äter chips naken, som varje dag.

Är cool katt, majow.

asmysit

Day 08 – A moment

På gymnasiet hade jag en klasskompis som hette Rikard. Han bor numera på Gotland där han pluggar speldesign, men var i höstas tillbaka i Stockholm en sväng i samband med hans födelsedag. Vi samlade ihop vårt gamla gäng från klassen - Kim, Pierre och Josefine - samt Rikards kompisar från Kista där han bor i vanliga fall, och gick ut på krogen. Vi hamnade till slut på medeltidskrogen Sjätte tunnan i Gamla stan.

När klockan hade blivit rätt mycket och jag egentligen borde ha dragit hem för längesen eftersom jag skulle till Göteborg tidigt morgonen därpå, så satt jag och Kim ensamma vid det bord där vi spenderat kvällen, och diskuterade att vi måste fixa tjejer till Rikard och Pierre, eftersom båda två fortfarande var oskulder. Vi kom fram till att Rikard var den av dem som lär kunna bli av med oskulden först, eftersom han är den som ser bäst ut och är mest socialt kompetent (jag kan nog inte riktigt se Pierre som en sexuell person, ens). Vid detta tillfälle hade Rikard och hans Kista-kompisar dragit hem för ett bra tag sen, men så kom vi att tänka på, "vart fan är Pierre? Och var är Josefine?" Vi reste oss från bordet och gick iväg och letade, men fann dem ingenstans, och insåg att det otänkbara måste ha hänt. Vi gick till toaletten, där någon måste ha varit inlåst ett bra tag att döma av den långa kön. Jag och Kim fann situationen väldigt roande, till skillnad från tjejerna i kön som tyckte vi var omogna och borde gå därifrån. Men så till slut öppnas dörren och mycket riktigt kliver Pierre och Josefine ut därifrån. Vi går allihop ut från krogen och jag och Kim skrattar så mycket att jag till slut är tvungen att sätta mig ner på marken. Josefine blir sur och hotar med att sparka på oss, vilket hon mycket riktigt gör. Mitt på min näsa sparkar hon, med kängor. Jag börjar blöda näsblod, tappar min septumkula och har jätteont, men kan fortfarande inte sluta skratta.
Vi börjar gå mot tunnelbanan. I en gränd sitter en tjej och kissar, och jag upptäcker att det är min kompis Marina. Hon är där med några killar och ska vidare med dem nånstans. När vi kommer fram till tunnelbanan så träffar jag min kompis Nicole, som påstår att hon till Sjätte tunnan där vi precis varit och träffa Marina och killarna. Jag säger adjö till mina klasskompisar och springer tillsammans med Nicole omkring i Gamla stan en stund och försöker förgäves hitta min septumkula. Sedan åker jag hem. När jag byter tunnelbana i Alvik möter jag Josefine av alla människor (hon bor egentligen långt utanför Märsta) och hon säger förlåt för det som hände tidigare under kvällen. Runt 4-5 på natten kommer jag hem, och vaknar sedan tio minuter efter att jag skulle ha mött RedShirtGuy, Sakarias och JohanPMA i Bålsta. Men jag får skjuts av morsan och det hela löser sig och vi spenderar sedan en otroligt trevlig helg i Göteborg, trots att jag är bakis och har galet ont i näsan.

Day 07 - Your best friend

Känner att det går ganska segt med den här listan, men det är väl ändå ingen som riktigt bryr sig om min blogg så who cares.

Jag antar att man inte får nämna sin flickvän som sin bästa vän. I övrigt vet jag inte riktigt vem jag ska betrakta som min bästa vän. Har så många fina vänner och gillar inte direkt att rangordna dem.

Så så intressant var den frågan. Men i nästa inlägg ska jag berätta om det roligaste som någonsin har hänt mig, vilket involverar en stor skopa våld, sex och alkohol. Så missa inte det.

Day 06 – Your day

Kör day 06 på en gång eftersom jag annars kommer få göra den imorgon, när det kommer hända absolut ingenting eftersom jag inte ens hade tänkt gå till jobbet då.

Kom hem till Petra strax före ett inatt efter att ha varit på spelning i Huddinge. Vi duschade tillsammans och gick sedan och la oss och somnade ganska snabbt. Imorse gick vi upp och rökte, åt frukost, nuppade och kollade på Askungen och första avsnittet av julkalendern, innan jag var tvungen att åka hem eftersom släkten är här och ska fira min syrras födelsedag, och nu borde jag väl kanske gå ner och hälsa på dem. Ikväll lär ingenting speciellt hända.

Day 05 – Your definition of love

Petra.

(Ja, jag skrev nåt lökigt nu bara för att jag inte orkar komma på nåt klyftigt svar på frågan. Men hon är verkligen the cheese to my macaroni och förgyller mitt liv otroligt mycket.)

Day 04 - What you ate today

Tråkigaste jävla punkten någonsin, men okej. Åt spenatsoppa, en smörgås och lite grönsaker på jobbet. Sköljde ner det med en kopp kaffe innan jag skyndade ut för att hinna röka innan min lunchrast var slut.
När jag kom hem tog jag lite pepparkakor och en grönsaksburgare. Lär äta middag hos Petra, vet inte vad som bjuds. Hejdå.

Day 03 - Your parents



Titta på den här bilden. Beakta de ganska taniga benen, alla attiraljer och det faktum att vi alla vet mycket väl att det är Stig-Helmer på bilden. Det är de enda faktorerna som gör att ens jag själv kan avgöra att det inte är min far på bilden. Alla som någon gång träffat min farsa kan nog intyga att det är exakt såhär han ser ut.

Hur som helst. Det finns egentligen inte speciellt mycket att berätta om mina föräldrar. De har inga intressanta jobb, levnadshistorier, alkoholproblem etc. De är helt enkelt medelsvenssonföräldrar enligt standardmall 1A. De är sådär som man förväntar sig att typiska föräldrar ska vara. De är båda 50 år gamla och har varit tillsammans ganska exakt hälften av den tiden (och hade såklart en sån där typiskt svennebananig "100-årsfest" tillsammans i somras).

Pappa gillar att fiska, plinka på sin gitarr och ligga nere i källarn och kolla på fotboll. Han vet självklart allt som någonsin kan vara behövligt om datorer, elektronik och hemmasnickrande. Han är min egna personliga MacGyver.

Mamma gillar att baka bullar och ha syjunta med sina väninnor. Hon är lite sådär småkorkad ibland men samtidigt väldigt klok och medlem i Mensan.

Ibland kan jag känna att det är lite tråkigt att jag fötts i en så problemfri och ospännande familj. Jag vill också ha min beskärda del av skilsmässor och alkoholistpäron och hela tjottablängen, och uppleva hur det är för så många andra. Samtidigt känns det bra att ha en så trygg familjetillvaro och även fast jag sällan visar det älskar jag mina föräldrar väldigt mycket.

Day 02 - Your first love

När jag var fjorton, på vårterminen i sjuan, kom en dag en tjej i nian fram till mig när jag stod ute på skolgården med en kompis, och sade "hörru, du i blå tröja, min kompis undrar om du är singel". Det var första gången en tjej hade visat något som helst intresse för mig. Tjejen i fråga hette Nicolina, gick också i nian och var alldeles för blyg för att själv ta kontakt med mig. Så en dag när hela skolan var samlad för att springa ett 5-kilometerslopp i skogen tvingade hennes klasskompis Anton, som jag också hade lärt känna lite grann, fram henne till mig. Första gången vi faktiskt umgicks med varann var när jag följde med henne och hennes kompisar och smet in på ett utomhusbad i Vällingby och nattbadade i en av bassängerna. Några dagar senare var det fest hemma hos Nicolina, och det var första gången jag drack alkohol, rökte en cigg och kysste en tjej. Jag har inte så mycket andra minnen av vårt förhållande mer än att våra landställen låg rätt nära varandra, och att jag en dag när vi båda var på våra respektive landställen satte mig barfota på en knallblå liten bmx-cykel som från början är min kusins från när han var fem år gammal, och cyklade hela den långa vägen som det ändå faktiskt var, till hennes landställe, plockade lite blommor och väntade några timmar på att hon skulle komma hem från sin golfrunda för att överraska henne. Vi var båda väldigt blyga och tystlåtna, och hade sällan speciellt mycket att prata om, så förhållandet tog väldigt snart slut.

Den första tjejen jag verkligen var riktigt kär i hette Emma, och gick i klassen under mig när jag gick i åttan. Jag blev tillsammans med henne efter att nyligen ha varit tillsammans med två av hennes bästa vänner som gick i hennes klass (och som jag roligt nog gick i samma scoutgrupp som fram tills jag hoppade av för kanske ett-två år sedan). Emma gillade hästar och Darin, men vi hade ändå väldigt kul tillsammans, men efter kanske en månad gjorde hon slut och jag blev jätteledsen, hatade livet och kärleken och färgade håret svart och började använda kajal. True story om varför jag en gång i tiden var emokid, haha.

Hakar på den där grejen som många gör nu, så att den här bloggen faktiskt uppdateras regelbundet for once.

Day 01 - Introduce yourself

Mitt namn är Johan. Jag är nitton och ett halvt jordsnurr fniss. Jag försörjer mig för tillfället på att vikariera som barnskötare på olika förskolor i Vällingby och Bromma/Blackeberg. Detta eftersom det helt enkelt är så galet lätt att få såna jobb. Jag fasar för den dagen då jag måste söka heltidsjobb och gå på arbetsintervjuer och rabbla klyschor om att jag är ambitiös, serviceinriktad och flexibel osv, och inte ens veta om jag kommer få jobbet. Vidareutbildning är inte heller något som lockar mig för fem öre.

Jag har sedan en tid tillbaka en flickvän vid namn Petra. Till skillnad från mina tidigare förhållanden så har jag känt Petra i över två år, och hela tiden varit hemligt småkär i henne, men aldrig trott att jag haft någon chans på henne, speciellt med tanke på ett uttalande på nyår 2008, då AmiAdore kläckte ur sig något i stil med "alltså, visst är han (jag alltså) galet snygg?" varpå Petra svarade "alltså, han är inte riktigt min typ". Men tydligen har hennes killsmak alltså ändrats på senare år. Vårt förhållande utvecklades i och med att någon på en fest av någon anledning frågade om vi var tillsammans, och vi spelade med och påstod att vi varit tillsammans i två månader, vilket vi till och med lyckades lura några av våra riktigt nära vänner att tro. Vi kysstes för att bevisa vår påhittade kärlek vilket utvecklades till en seriös kyss och vi har hållit ihop ever since (vilket är närmare två månader på riktigt nu) och har hittills ett riktigt bra förhållande.

Jag spelar i ett screamoband med några av mina bästa vänner. Jag är ganska keff som sångare och låtskrivare, men det gör inte så mycket, eftersom jag ändå inte hyser några som helst rockstjärnedrömmar. Förstår mig över huvud taget inte på den allmänna definitionen av framgång inom musik. Jag föredrar att se band i små gemytliga lokaler där man får möjlighet att komma och prata med dem efteråt och bli betraktad som en ny vän snarare än ännu ett fan. Sådana band är i mina ögon mycket mer framgångsrika än stora artister som dedikerar sitt liv åt att göra själlös musik och har lika många haters som fans. Nu kom jag kanske lite off-track, fast min kärlek för mindre musikscener är en stor del av vem jag är.