yndihaldas blogg

34 år. Bor i Hägersten, Stockholms län. Är offline

Senaste inläggen
Halloween3 november 2013 kl. 21:00
Bränner massa pengar (på viktiga saker, faktiskt)
5 oktober 2013 kl. 02:31
öeöhöehhhhh
30 september 2013 kl. 22:20
Numera det finaste jag äger
24 september 2013 kl. 21:50
Andrea darling
19 september 2013 kl. 22:53
Min robot
13 september 2013 kl. 18:42
Stockholm
27 augusti 2013 kl. 21:48
En helt ny vääääärld
26 augusti 2013 kl. 00:49
Musikspam
12 augusti 2013 kl. 00:38
Torka allas tårar
4 augusti 2013 kl. 16:16
Visa alla
Day 01
Hakar på den där grejen som många gör nu, så att den här bloggen faktiskt uppdateras regelbundet for once.
Day 01 - Introduce yourself
Mitt namn är Johan. Jag är nitton och ett halvt jordsnurr fniss. Jag försörjer mig för tillfället på att vikariera som barnskötare på olika förskolor i Vällingby och Bromma/Blackeberg. Detta eftersom det helt enkelt är så galet lätt att få såna jobb. Jag fasar för den dagen då jag måste söka heltidsjobb och gå på arbetsintervjuer och rabbla klyschor om att jag är ambitiös, serviceinriktad och flexibel osv, och inte ens veta om jag kommer få jobbet. Vidareutbildning är inte heller något som lockar mig för fem öre.
Jag har sedan en tid tillbaka en flickvän vid namn Petra. Till skillnad från mina tidigare förhållanden så har jag känt Petra i över två år, och hela tiden varit hemligt småkär i henne, men aldrig trott att jag haft någon chans på henne, speciellt med tanke på ett uttalande på nyår 2008, då AmiAdore kläckte ur sig något i stil med "alltså, visst är han (jag alltså) galet snygg?" varpå Petra svarade "alltså, han är inte riktigt min typ". Men tydligen har hennes killsmak alltså ändrats på senare år. Vårt förhållande utvecklades i och med att någon på en fest av någon anledning frågade om vi var tillsammans, och vi spelade med och påstod att vi varit tillsammans i två månader, vilket vi till och med lyckades lura några av våra riktigt nära vänner att tro. Vi kysstes för att bevisa vår påhittade kärlek vilket utvecklades till en seriös kyss och vi har hållit ihop ever since (vilket är närmare två månader på riktigt nu) och har hittills ett riktigt bra förhållande.
Jag spelar i ett screamoband med några av mina bästa vänner. Jag är ganska keff som sångare och låtskrivare, men det gör inte så mycket, eftersom jag ändå inte hyser några som helst rockstjärnedrömmar. Förstår mig över huvud taget inte på den allmänna definitionen av framgång inom musik. Jag föredrar att se band i små gemytliga lokaler där man får möjlighet att komma och prata med dem efteråt och bli betraktad som en ny vän snarare än ännu ett fan. Sådana band är i mina ögon mycket mer framgångsrika än stora artister som dedikerar sitt liv åt att göra själlös musik och har lika många haters som fans. Nu kom jag kanske lite off-track, fast min kärlek för mindre musikscener är en stor del av vem jag är.