baraenemmas blogg

Har nu spenderat hela eftermiddagen med att packa och städa, och jag har inte kommit särskilt långt. Packningen är väl i princip färdig, tror att jag ska ta disken och sen blir det sängen, orkar inte städa mer. Imorgon blir det att åka hem till västervik igen, fira jul med familjen och bara mysa. ska bli så skönt med lite ledigt nu, är så satans skoltrött så jag vet inte vart jag ska ta vägen. men tjena, det är bara tre terminer kvar typ.. sen blir det ny utbildning och ännu mer plugg. känns som jag kommer plugga tills jag dör, det tar ju aldrig slut..
förkylningen har blivit bättre, bara den förbannade hostan kvar, men den lär väl sitta i ett bra tag känns det som.. hoppas bara att det blir bättre så jag slipper vara sjuk över jul..

nu: tillbaks till disken..

Smärta. Det börjar bli en ganska vanlig känsla just nu. Man tror att det försvinner, man tror att man glömmer. Man tror att man är lycklig, och plötsligt dyker alla minnen upp och gör allt tusen gånger värre. Alla känslor, dofter, allt kommer tillbaka. Det går på repeat i huvudet, om och om igen, och jag hatar det. Du sårade mig, jag förlät dig. Och vad är tacken för det? Jo, du sårar mig igen. Tack för det. Du blåste din sista chans. Gå och dö. Jävla äckel.

Orkade mig iväg till skolan idag, efter en veckas sjukdom. Var dock mer eller mindre död innan jag ens kom fram till skolan. Hade lektioner fram till lunch och sen julpyssel på eftermiddagen, men fick gå hem vid lunch för att jag typ inte skulle kollapsa i skolan. Så när jag kom hem så blev det sängen direkt, och här har jag spenderat hela eftermiddagen, till stor del i tårar.. Vet inte varför jag gråter längre, vet inte om det är av smärta eller av lycka. Allt gör så ont, allt är så jobbigt, men ändå känner jag mig lyckligare än någonsin. Jag känner mig mer ensam än jag gjort innan, samtidigt som jag på något sätt känner att det kommer lösa sig..
Anyways, känner mig lite smått djup och känslosam och sådär, så nu ska jag försöka sova lite, ikväll kryper jag ner i sängen med ett litet försiktigt leende på läpparna.
Godnatt!

Så jag hatar dig. Jag kommer alltid hata dig. Alltid.

Det positiva med livet är väl att jag börjar bli lite piggare igen.. Det negativa är att allt snurrar galet mycket när jag reser mig upp.. Inte haft någon febertopp idag, men hostan verkar inte släppa i första taget.. Blir att vara hemma imorgon oxå, och hoppas att man kan klara av tre dagar i skolan nästa vecka.. Sen får jag komma hem till mamma och pappa och vara barn över jul!

När febertopparna ligger på en sisådär 40-41grader, då vet man att man lever.. Fryser mest ihjäl, och tror att det utan tvekan skulle gå att steka ägg på mig just nu.. Vill bara klä på mig allt som finns i garderoben och krypa ner under täcket..
Godnatt alla där ute som inte har feber och har turen att få en chans att sova lite..

ingen skola idag, sjuk som ett as.. ligger istället hemma och snorar, genomförkyld och febern bara stiger.. jättekul med tanke på att jag hade två jätteviktiga lektioner idag, och en uppgift jag måste skicka in innan midnatt.. så det är bara att försöka peta i sig något att äta och sen plocka fram böckerna.. vill ju bara sova!!

idag är en sån dag då jag överanalyserar precis allt. det är två miljoner grejer som snurrar i huvudet, och allt är så förvirrande. jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men jag kan inte slappna av tillräckligt länge för att lägga mig ner och sova.
jag har så mycket jag vill göra, så mycket jag vill hinna med. dom säger att livet är långt, men det känns ändå som tiden rinner ut, allt går alldeles för fort. jag har snart bott i jönköping i ett år, och samtidigt som det känns som jag bott här hur länge som helst, så känns det som jag flyttade hit igår.. det har hänt så mycket det här året, alldeles för mycket. jag vet att jag inte är samma tjej som flyttade hit, hon kommer nog aldrig tillbaks. men frågan är, är det bra eller är det dåligt?
jag trodde att jag skulle få en nystart av att flytta, och det kan man nog säga att jag fick. men det var inte alls på samma sätt som jag hade tänkt mig.
jag hittade nya vänner väldigt fort, och det hade jag inte räknat med. dum som jag var så trodde jag att det var på riktigt. ingen av de jag träffade i skolan visade sig vara som jag trodde. idag hälsar jag inte ens på dom när jag ser dom. jag blev kär, fick mitt hjärta krossat, blev kär en gång till och samma visa där. jag började festa, både måndagar, torsdagar och söndagar. jag brydde mig inte riktigt om vilken dag det var, det var bara skönt att få släppa på alla spänningar och slappna av.
nu sitter jag här, 11 månader (och några dagar) sen jag flyttade, och jag känner inte igen mig längre. men att flytta innebar inte bara dåliga grejer. jag träffade också världens bästa vän, en riktigt underbar rumskompis, och ett nytt liv i en ny stad. jag hittade en vilja att se mig om i världen, en kunskap om att det finns så mycket att se. livet är kort, alldeles för kort för att sitta fast i en liten skitstad och aldrig få en chans.
trots att jag för tillfället mår sämre än jag någonsin gjort, så har jag aldrig heller varit så lycklig. det är först idag jag insett hur lycklig jag egentligen är. jag har min familj som jag älskar mer än allt annat, jag har några fina vänner som alltid finns där. men framförallt så fick jag en chans till att leva mitt liv på mina villkor, en möjlighet att bli den jag vill, och en erfarenhet och ett minne för livet. jag har fortfarande mina dåliga dagar, och dom kommer alltid finnas kvar. men jag vet nu hur det känns att vara lycklig. och det är en känsla jag aldrig kommer glömma.

sitter och drömmer mig bort lite, längtar bort från sverige.. började kolla på utbildningar här och där, och helt plötsligt hamnade jag på UCLA.. snubblade över Brooklyn också, och heeej vad jag vill plugga utomlands.. det finns såå mycket där ute, så många möjligheter.. men frågan är väl om man vågar leva på riktigt och ta chansen..
jag har iallafall ett år på mig att fundera på vad jag vill med livet, så förhoppningsvis hittar man något vettigt att göra!

medan alla andra är ute och har roligt så ligger jag kvar hemma i sängen. förkyld som ett as har jag lyckats bli, trött i kroppen och så vidare. var och handlade förut, så nu ekar det inte i kylskåpet längre! festade till det med lite potatisgratäng och chicken nuggets förut, bara för att typ. i övrigt händer det inte så mycket, det har blivit en dålig vana att ligga i sängen hela helgerna och bara kolla massa serier. har nu lyckats ta mig fram till säsong 8 av criminal minds, och sen ska jag vara nördig och kolla på buffy! börjat spela massa meningslösa spel på mobilen, fint tidsfördriv.

vad ska resten av världen göra så här en lördagskväll? var lite sociala vettja!