djupt begravda känslor

idag är en sån dag då jag överanalyserar precis allt. det är två miljoner grejer som snurrar i huvudet, och allt är så förvirrande. jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men jag kan inte slappna av tillräckligt länge för att lägga mig ner och sova.
jag har så mycket jag vill göra, så mycket jag vill hinna med. dom säger att livet är långt, men det känns ändå som tiden rinner ut, allt går alldeles för fort. jag har snart bott i jönköping i ett år, och samtidigt som det känns som jag bott här hur länge som helst, så känns det som jag flyttade hit igår.. det har hänt så mycket det här året, alldeles för mycket. jag vet att jag inte är samma tjej som flyttade hit, hon kommer nog aldrig tillbaks. men frågan är, är det bra eller är det dåligt?
jag trodde att jag skulle få en nystart av att flytta, och det kan man nog säga att jag fick. men det var inte alls på samma sätt som jag hade tänkt mig.
jag hittade nya vänner väldigt fort, och det hade jag inte räknat med. dum som jag var så trodde jag att det var på riktigt. ingen av de jag träffade i skolan visade sig vara som jag trodde. idag hälsar jag inte ens på dom när jag ser dom. jag blev kär, fick mitt hjärta krossat, blev kär en gång till och samma visa där. jag började festa, både måndagar, torsdagar och söndagar. jag brydde mig inte riktigt om vilken dag det var, det var bara skönt att få släppa på alla spänningar och slappna av.
nu sitter jag här, 11 månader (och några dagar) sen jag flyttade, och jag känner inte igen mig längre. men att flytta innebar inte bara dåliga grejer. jag träffade också världens bästa vän, en riktigt underbar rumskompis, och ett nytt liv i en ny stad. jag hittade en vilja att se mig om i världen, en kunskap om att det finns så mycket att se. livet är kort, alldeles för kort för att sitta fast i en liten skitstad och aldrig få en chans.
trots att jag för tillfället mår sämre än jag någonsin gjort, så har jag aldrig heller varit så lycklig. det är först idag jag insett hur lycklig jag egentligen är. jag har min familj som jag älskar mer än allt annat, jag har några fina vänner som alltid finns där. men framförallt så fick jag en chans till att leva mitt liv på mina villkor, en möjlighet att bli den jag vill, och en erfarenhet och ett minne för livet. jag har fortfarande mina dåliga dagar, och dom kommer alltid finnas kvar. men jag vet nu hur det känns att vara lycklig. och det är en känsla jag aldrig kommer glömma.