Joyzies blogg



Tjej, 31 år. Bor i Västmanlands län. Är offline

Joyzie

Senaste inläggen

As usual.
29 oktober 2013 kl. 11:46
Speed as light, slow as you.
17 juli 2013 kl. 21:42
Supa mig full på 1,8% glögg
12 december 2012 kl. 17:37
*Tick, tick, tick* .... *BANG*
26 november 2012 kl. 19:18
Loneliness of different kinds..
23 november 2012 kl. 18:41
Hurr durr!
16 november 2012 kl. 18:23
Födelsedagsfest
4 november 2012 kl. 17:45
Muddheads.
20 oktober 2012 kl. 18:45
Bitterfitta.
6 oktober 2012 kl. 22:03
My precious...
3 oktober 2012 kl. 13:35
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: JoJo Civilstatus: Player
Läggning: Straight
Intresse: Sex
Bor: I skogen
Politik: Anti-allt
Dricker: Diverse
Musikstil: Metal
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2008-08-17

Crave.

Sex... My body craves sex..

Så jävla många gånger i mitt liv önskar jag att jag inte var sexmissbrukare.... Seriöst, det är så nedrig, patetiskt, löjligt och rent äckligt många gånger.

Sen jag och Johannes gjorde slut nån gång i början av april så har jag haft sex med 6st random killar. De flesta har varit urusla. Ingen har betytt nånting speciellt. Inte pratat med de flesta av dom efter att cvi skiljts åt.

Det bara... Har varit så meningslöst och nästan inte tillfredsställande.


Jag vill ha kärlek... Jag vill patetiskt nog ha Johannes...



Nej... Blött....

Himlen försöker dränka Västerås. Awesome. Kommer bli pissblöt på vägen till bussen... *Suck*



Happiness

I see that warm happiness between people. People who are in love, families, friends, love between animals and humans...
I see that love, the genuin smiles, the secret understandings. I hear the laughters.

And then it all becomes numb to me..


I stop feel. Not that I felt. I stop hear. Not that it was ment for me. Suddenly I feel so empty and alone. Not that anything filled my emptiness before or I belonged anywhere.

Seeing all that happy, joyful people together.... Reminds me and makes me aware of my own solitude. My silent, numb, cold solitude. There is nothing there but empty actions. Empty forced smiles to not make people angry.

Why try anymore? Everyone I ever knew has turned their back on me. Everyone I ever knew.. Not that I have ever known anyone or anyone ever known me.

My past was domed, my present is domed.. My future is probably domed... Why even try go there? What ever people say, what ever I say, there is no point in going on alone. Ever.

I have always been alone, people have always gotten tired of me. No difference from background or past. Everyone has left in the end. To me of no reason. No one told me why. No one answers why.


I just wanna leave everything and go far away from here. Not to start over new. Just... Be, be somewhere else. Then I don't have to watch people pass me by, ignoring me, knowing they once used to hang out with me. Laugh with me.
Then I will just be alone. Not ignored, ditched, out frozen and alone.

Where they all pretending all that time? How can they just cut and be fine with it? Have I never ment anything to anyone?!

I just wanna hide and try to forget my own ignorance... The solitude is always there, nothing to forget about.


Yes, I am happy. Do not ask.



Be gone!

Be gone all satans men from hell! Leave me the unholy fuck alone!
OM jag hade velat ha någon av dom killarna hade jag sagt eller visat det på något vis. Men när man flera gånger säger till personen att det inte kommer funka, alls, pga bla avstånd så KOMMER INTE tjat att hjälpa. Samt så är jag helt fucking okapabel att känna någon affection-liknande känsla för en annan människa för just nu för jag är typ totalt knäckt.
I AM NO FREAKING TOY! I DON'T FIT ON YOUR SHELFS, I WONT COME WHEN YOU SUDDENLY WANT ME!
Jag bara... Har smärre damp idag.. Piss'd of på det mesta.. Speciellt människor.
Det är specifika människor som ignorerar mig och specifika människor som kräver saker av mig.

Jag orkar inte vara glad, jag orkar inte le, jag orkar inte låtsas och jag orkar definitivt inte FÖRSVARA mig själv för att jag inte kan tvinga fram känslor och inte har ekonomi för att åka till folk jag inte känner och som inte känner mig!

Jag bara... Är så trött, vill gråta vilt och krama någon och sova.. Men det är just det. Folk får känslor för en om man vill kramas. Typ. Eller så vill dom ha sex.

Jag har legat med 4 olika personer sen i måndags (23/4)... Bara för att jag försöker distrahera mig själv från deppiga känslor och distansera mig från verkligheten. Verkligheten där jag inte känner mig välkommen, nästan bara utnyttjad.

Fast det var fint med åtminstone två av personerna... Det får mig att le lite men ändå känna en tom sorg. En sorg som inte borde finnas där men som ligger där och tittar anklagande på mig.

Jag delade säng med Jesus kompis på valborg... Det var mysigt, han var jättevarm och kändes trygg. Han är en såndär tyst och lugn person som mest sitter och lyssnar. Var skönt som en omväxling även om jag inte heller pratade. Fast, vi fick världens obekväma bäddsoffa så tror ingen av oss sov speciellt mycket och jag har blåmärken över fan hela låren och jätte ont i höfterna! Kan knappt gå!

I feel lonely but should probably stop whining now...



Ehm... Sooovaaa...

Haft en sjukt bra vecka trots många svackor och mycket förvirring. Jag bara orkar inte vara nere längre.

Känner mig helt ärligt som pånytt född. Trots all jävla sprit denhär helgen >.< Aldrig druckit så mycket under en helg förut .__.
Shit happened this week, trice or so... But.. I'll just DON'T GIVE A SHIT because I had a great day today :3


Veckan har typ flutit ihop totalt för mig.. Kan inte riktigt separera på dagarna måndag, tisdag och torsdag, alls. Vet inte om det är bra eller dåligt. Har i vilket fall känt mig överdrivet speedad, glad och allmänt fucking cheerful-bastard hela veckan. Trots att jag fick sparken i onsdags.
Ja, jag fick sparken. Älskade jobbet men fick sparken pga kommunikations-problem, ändå får jag ingen ny chans. Sug möglig kuk era jävlar. Det är ungefär vad jag vill säga till hela världen men ändå älskar jag livet just nu och i veckan. Jag bara KAN inte vara nere. Eller jo, lite sur till och från men det går över skitfort och jag fortsätter vara hög och glad. Ler åt alla, tackar för allt och är allmänt överdriver snäll.

Nu tänker jag sova sjukt gott för har knappt sovit på ett par veckor. Awesome dag = god natts sömn.
Tack Jimmy <3 x3



Igen...

Så.. Jag blev dissad. Igen. Av samma kille som igår. Vad fan är det för fel på män egentligen?! Snacka duger inte i längden!! Speciellt inte när det vankas grejer! >.<

Aaah what ever...... Filmkväll med Rosa och Andreas ikväll... Sen upp och jobba 8 imorgon igen..
Blir nog skoj ändå.

Fixa mat nu då, åt brorsan och hans fru också -.-


(Nej jag har inte bara lite abstinens, jag är totalt fucking frustrerad!!!)





MYSA!

Jag har en sån sjuuuk träningsvärk. Inte för att jag egentligen har något emot det, känns skönt att få arbeta med kroppen igen, röra på sig. Jag vissnade verkligen när jag var sjuk... Usch..

Det gör ont att tänka på Johannes men jag kan inte säga att jag saknar honom. Inte längre.
Dock är jag så förbannat kelsjuk så jag vet inte vad jag ska ta mig till!!! Vill bara krypa ihop mot någon varm person och slappna av... Få kramas lite och allmänt få det sociala behovet tillfredsställt. Trött på ensamma helger nu. Jag är pigg, frisk, vill umgås!



Tyckte det var lite lustigt när jag kom på att jag var ordentligt sjuk i borrelia under hela mitt och Johannes förhållande. Lite heart breaking också. Men äh, inget att bry sig om längre.
Nu är jag frisk, har jobb, ska söka skola låångt härifrån och har allmänt börjat ett nytt liv. Det är skönt...

Nu ska jag bara se om jag får tag i en person så jag kanske får hitta på något idag xD



Build a bridge and get over it

Var ett tag sen jag skrev..

Efter senast bestämde jag mig för saker. Jag ryckte upp mig själv, blev lugn och tog tag i lite saker.

Nu har jag jobb, börjat komma över Johannes och till o med hittat två skolor jag tänker söka inför i höst.
Oh, oh, oh! Så har jag hittat det jag vill bygga en studentklänning av!! :D Men mor skulle nog få spel... Jag är dock snart beredd på att ta den fighten. Jag vill verkligen ha detdär.

Jag är vemodigt glad över att ha börjat komma över Johannes. Det känns skönt. Dock vill jag konstigt nog träffa någon ny... Ha någon som finns där med en varm famn när människor runt om mig varit iskalla.
Jag är inte bra med människor.... Fattar inte varför jag inte ger upp med dom någon gång.. Aja, guess I can't live without them. -.-

I want a hug again :< A looong, warm, cozy hug...



Start believing

Tror jag ska börja tro på högre makter...

Har bett tyst ut i tomheten att Johannes ska börja skriva med mig igen.. Han skrev lite med mig idag även om det inte var direkt intresserade eller kärleksfulla sms.. Men han undrade iaf hur det hade gått på psyk.

Konstigt nog så känner jag inte för att gråta, troligen pga det. Allt jag behövde var att han skrev lite med mig.

Yes I'm pathetic. I don't wish to be, but my heart is quite stuck with him, no matter what I try to think about him.



Fast ännu en sak som fick mig att tänka att jag borde börja tro på högre väsen,
min moppe bara tvärvägrade att starta där i regnet vid busshållsplatsen. Till slut stod jag still en liten stund och stirrade på instrumentpanelen. Så sa jag ut i lufte, Snälla....? Och då startade den utan problem xD


I'm feeling high. With my warm water-pillow on my back. Yeeeeaaaahhh...