Riktigt namn:
Martin Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Straight
Intresse:
Musik
Bor:
Själv
Politik:
Mitten
Dricker:
Te
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2009-04-16
Igår var en sådan dag då man verkligen inte ville lämna sängen. Hade en allmänt dålig morgon helt enkelt. Men steg upp ändå och började städa lägenheten och tror ni inte att man verkligen gör allt för att distrahera sig när man mår så. städade allt som går att städa i lägenheten och hade en helt ren lägenhet för första gången den här terminen.
Dagen blev lite bättre som den fortgick och slutade med att det var Suit up night på Kåre! Laddade upp som sig bör med HIMYM innan jag suited up och tog mig ner. Det som gjorde min dag lite var att mina kostymbyxor från min avslutning i nian gick på och t.o.m var lite stora i midjan. Så testade de jag hade för lite mer än ett år sedan och de kunde jag dra upp en bra bit. Även västen från nian gick på så kunde vara fancy as fuck i min three piece suit!
Okay, behövde bara skriva av mig lite bara för att få ut det dåliga från igår. Så tack för mig
Nu var det ett tag sedan jag skrev i dig, har hänt en hel del sen senast. Både bra och dåliga saker.
Bland annat så var jag med som Fösare under vår introduktion här på Högskolan, vilket var fantastiskt roligt samtidigt som det var fantastiskt jobbigt. Föste för de internationella eleverna och träffat många härliga människor tack vare det. Jag har även hunnit gå med i några studentföreningar och till och med, från och med tidigare idag blivit invald i en av dessa styrelser. Domarsäsongen har även den dragit igång vilket har känts skönare än jag trodde det skulle då jag känner att jag hänger med mycket bättre och är bra mycket bättre tränad än förra säsongen och har även tappat en del vikt under sommaren och fortsatt efteråt.
Vidare på det så har jag faktiskt kommit igång med träning på riktigt. Har en vän som gör träningspass åt mig och en klasskamrat och jag känner mig motiverad till att hålla i det här. Blev stolt över mig själv igår när jag kom hem från en match och inte hann mer än in genom dörren innan de ville gå till gymmet och jag inte fuskade utan följde med! Kändes asbra där och asbra efteråt! Förhoppningsvis så kommer jag märka av annat resultat än träningsvärk snart.
Hänt en del grejer som fått mig att vara nere med så klart. Saker som jag inte trodde skulle störa mig, stör mig mer än de kanske borde. Men försöker hålla mig upptagen med att jobba i Studentbaren, dömning, skola och annat jobb jag får så jag inte tänker på det för mycket men ibland slipper det igenom. Okay, that's the whiny part done.
Nu ska jag bara se till att det inte tar så lång tid tills jag skriver av mig igen^^
Har idag gått på is för första gången den här säsongen. Två relativt händelselösa matcher med någon som var lite småsur så klart, men inga konstigheter. Orkade mycket mer än jag trodde och flåset var bättre än på hela förra säsongen kändes det som, vilket är positivt med tanke på att jag inte hunnit sommarträna något utan bara har jobbat.
Jag har funderat mycket på slutet med, på livet och allt. Vet inte om jag får någon klarhet i mina funderingar än. men har mycket att fundera på tror jag.
Anyway, imorgon börjar introduktionen vilket betyder att jag inte behöver fundera på vad jag ska ha för tröja på mig på 2 hela veckor! Dock så får jag endast tvätta tröjan om jag har den på kroppen samtidigt, så det kan ju bli intressant.
Det var nog allt för denna gången tror jag, tack och hej!
Som titeln säger. ar extremt tråkigt och börjar snart klättra på väggarna. En av de mindre positiva detaljerna som ibland kommer med att man bor ensam. Får väl fortsätta sträckglo på HIMYM tills jag tröttnar på det. Hah, vem försöker jag lura, man kan aldrig få för mycket HIMYM i sitt liv!
Då var man tillbaka i sin egen lägenhet igen för att börja nästa år av sina studier. Vet inte alls hur detkommer bli eller vad som kommer hända men man måste väl ändå hoppas på det bästa :)
Har precis spenderat en vecka i Wales vilket var en resa som fick mig att döma Storbritannien till ett U-land helt utifrån att deras banktjänster är år efter våra här i Sverige. Men det var en kul vecka där vi (Johannes och jag) hälsade på vår vän Tom "Monty" Andrew. Det var nästan läskigt hur naturligt det var att umgås in person efter att bara ha pratat över Skype och spelat spel med varandra i ett års tid. Det hela blev en riktigt lyckad resa och vi träffade några andra vänner med.
Vad annars finns det att berätta. Inte så mycket tror jag är inte så intressant uppenbarligen.
Var vad jag tänkte skriva om. Efter att igår ha sett min facebook bombaderat av videoklipp och kommentarer om SDs reklam i tunnelbanorna och om protestanter och folk som rev ner reklamen, så tänkte jag skriva ett inlägg om hur det känns som om det är dubbelmoralens främsta företrädare på bägge sidor av konflikten och hur extremism inte är något bra vapen för att få bort extremism. Hur yttrandefrihet är en grej som existerar samtidigt som hets mot folkgrupp gör det (även fast det kan vara den mest värdelösa lagstiftningen någonsin).
Men vet ni vad. Fuck it.
Sånna här incidenter gör att SD sympatisörer får mer ved till brasan och gör att den andra sidan av extremister känner sig duktiga fast de faktiskt har betett sig som vandaler och hycklare.
Men som sagt, kommer inte lägga ner tid på att argumentera över något som ingen som står på någon av sidorna kommer kunna ta till sig utan ställa sig defensivt till.
SD kommer med största sannolikhet bli större i nästa val, och jag kommer nog bara ta och emigrera efter det. Blev intalad att flytta till Kanada en gång i tiden och det är nog det som kommer ske om utvecklingen fortsätter i samma anda. Men kan ändå inte låta bli att känna mig besviken på det svenska folket, på båda sidor av det hela.
Om någon nu läser det här så inväntar väl en shitstorm.
Att göra mig arg är något som är få förunnat. Visst, jag blir irriterad och sånt på saker och människor hela tiden. Men att straight up göra mig arg är något som få har lyckats med.
Men nu har vi en arbetskamrat till mig som kommer till jobbet bakfull lite för ofta och allt som oftast sent, nämnda person gör alldeles för många stora missar in total samtidigt som personen lever i en totalarrogans gentemot alla andra och har väldigt lite respekt för någon annan än sig själv. Iaf, det började igår med att jag fick agera barnvakt åt denne arbetskamrat under kvällen för att denne mer eller mindre gick runt och gjorde ingenting. Det gjorde mig väldigt frustrerad att behöva göra 2 personers arbete om jag får säga så. Fick rädda några missar och lite annat. (Var dock inte så att jag gick fram och sa till personen att jag varit och rättat till varje gång. Sa till någon gång att det var missat något.)
Fast forward till idag. Jag kommer till jobbet, har sovit ganska dåligt. denne arbetskamrat anländer ca 1 timme senare. Det är ett av de första borden för dagen och min kollega tar beställningen, men glömmer att skriva på lapparna hur många mat det är i varje kök, vilket är viktigt för kommunikationen mellan köken. Ingen stor miss, händer ofta och alla har gjort den några gånger i sommar. Jag tycker det är konstigt att det bara är en mat när det är 4 personer vid bordet, så går och kollar med det andra köket och visar sig att det var mer mat som inte riktigt var klar än. Går tillbaka och skriver "VÄNTA" på lappen så att ingen går iväg med tallriken. Jag går sedan tillbaka till det andra köket för att hämta maten till ett annat bord och ser i periferin hur arbetskamraten kommer för att ta tallriken, lyfter upp den och är på väg att gå. Jag frågar lite retoriskt om denne inte såg lappen, till vilket jag får till svar "men den är ju klar", jag får lov att förklara att det är mer mat på dennes bord och därför måste vi vänta lite då det går att undvika att en person sitter med maten framför sig medan de andra sitter där tomhänta. Personen blir arg och tycker att jag på något sätt trampar ned på dennes stolthet eller något och blir väldigt defensiv, jag säger med en kanske lite för skarp ton att det köket som inte var klara har sagt vänta och att personen skulle ställa ned tallriken. Varpå min chef också säger till min kollega att sluta bråka och göra det.
Det här tar personen som att jag är ute efter att hitta fel på personen och att få denne att se dålig ut. Detta vet jag då denne kort efteråt går förbi mig och säger "vänta bara tills du gör ett fel". Vid det tillfället var jag nära att ställa personen mot väggen och skälla ut denne efter noter om alla misstag och missar denne gör på en daglig basis, att denne anländer sent och fucking bakfull som ett as varje dag och hur den hela extremt stolta och arroganta slöjan denne bär är så lätt att genomskåda att det är pinsamt och bara är ett irritationsmoment för de som måste vara nära den.
Men självkontrollen tog över, vi var på jobbet och vi hade gäster. Det passade sig inte, det var inte rätt tillfälle. Men det är inte långt borta tror jag.
Men det värsta var inte att han gjorde mig arg. Utan det var att ilskan gjorde mig sårbar vilket i sin tur betydde att det blev en spricka i barriären som håller tillbaka all annan skit. Så var allmänt nere och kände mig ledsen resten av dagen med. Var som om flera år av starka känslor bröt ut samtidigt (om än i en liten dos) och överväldigade mig. Och inte gjorde musiken som spelades i restaurangen det bättre heller när jag helt plötsligt kopplar ihop en låt jag brukar lyssna på med en film och den filmen till ett minne och det minnet till ett annat and so on. Damn.
Ahja, nu fick jag skriva av mig lite igen. Vad gnälligt det lät va? Tur jag slapp höra mig själv säga det ^^
... Prova göra det med feber. Arbetade väldigt många timmar idag med feber och yrsel och lyckades ändå klara mig utan att göra ett enda fel. Lite stolt är jag allt över mig själv. Fick gå hem tidigt dock så jag kunde vila, hemskt med skrikande ungar och föräldrar som ignorerar dem dock när man mår så... Inte att rekommendera. Ahja, bara att hoppas på att jag mår bättre imorgon då jag verkligen inte har tid att vara sjuk (Y)
Åk inte till tandläkaren på en söndag. Gjorde väldigt ont i plånboken. Men det fick det nog vara värt för har ingen tandvärk längre! Kommer dock behöva rotfylla tanden då nerven håller på att självdö eller något sådant. Kan säga att man kände en lukt av att något inte stod rätt till när de borrade i den.
I alla fall, i och med att jag inte har ont längre så gick jag till jobbet idag på bra humör, istället för småirriterad över allt bara för att jag hade ont. Vilket resulterade i att jag känt mig energisk och uppåt hela dagen! Det blev i och för sig ännu bättre när bland det första som händer är att det serveras osmansk frukost på jobbet. Det ringer i klockan som betyder att det är mat i luckan, jag går dit och det är uppdukat med massor med saker med en hög av platta bröd i mitten. Det blev liksom en riktigt bra känsla av alltihopa och speglade det som Mesut pratar om hela tiden, att det är som en familj. Vilket I guess att jag är lite mer blödig angående...
Men var så sur dagarna jag hade ont i tanden. Ville bara hem och inte behöva prata med en enda människa som hade lite snäs i tonen. Konstant huvudvärk med. Tandvärk är nog bland den värsta värk man kan ha.
Fick dock ledigt imorgon då en arbetskamrat ville byta pass, så kanske får en chans att åka och säga hej till min kära Söderköpingssläkt innan de drar hemåt igen, vilket hade varit trevligt.
Det var ett tag jag skrev något nu... Hur är det med mig? Någon som vill veta? Näe, spar det kanske till en annan gång. Puss och hej <3
