busbarns gästbok
Tjej, 30 år. Bor i Skellefteå, Västerbottens län. Är offline
Fakta
Riktigt namn: Linnea Civilstatus: SingelLäggning: Bisexuell
Intresse: Kreativitet
Bor: I skogen
Politik: Röd
Dricker: Vin
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2008-09-06
Gästbok - Sida 39
Logga in för att skriva.Det gör du ju verkligen inte alls!
Jo, men precis. Jag har själv börjat släppa fler och fler av mina komplex och bara slänger argument i ansiktet på folk som påstår att man "ska" se ut på ett visst sätt, jag är så trött på det så jag skulle kunna gråta dygnet runt de kommande fem åren.
Folk verkar tendera att haka upp sig på att idealet är till exempel smal för tillfället och försöka slå tillbaks mot det genom att länka bilder och liknande på sociala medier om att "riktiga kvinnor har kurvor" etc etc.
Problemet är ju inte vad det tyngsta idealet är, utan att ett ideal pushas för hårt och ställer krav.
En riktig kvinna ser ut precis som kvinnan i fråga råkar se ut, gäller såklart män också men jag hoppas du förstod vad jag menade nu c:
Tack älskling! Jag saknar dig och Jonas kan inte vänta på att få träffa dig. <3
Angående ett inläggAh förstår...! Ja jag var besatt av henne i många år. Men tja, det känns som om hon ändrats till någon jag inte ser upp till lika mycket längre... plus att jag tycker bättre om hennes äldre musik. Menmen, hon har ju ändå varit en gigantisk inspiration så hon har väl alltid kvar en plats i mitt hjärta!
Awesome! Själv började jag väl lyssna när jag var 10, men har börjat överge henne nu faktiskt...
Åh, EA-quote i presentationen! Hur länge har du tyckt om henne?
Fast du har ju ändå tagit studenten. Jag ska läsa ännu ett år på grundskolan. Jag kommer aldrig få gå gymnasiet (du får inte börja läsa gymnasiet efter du fyllt 19) utan komvux. Jag kommer kanske aldrig ens kunna läsa det och jag kommer kanske aldrig kunna jobba på ett riktigt jobb. Jag kommer aldrig bli helt frisk, för bipolaritet är kroniskt. jag har missat flera år av mitt liv som jag aldrig kommer få tillbaka, jag har missat upplevelser som aldrig kommer igen. 4-5 år av mitt liv är tagna ifrån mig. Jag låg enbart i min säng eller var på psyk. De får jag aldrig tillbaka. Så nej, jag kommer inte klara det, kommer inte klara det för att det går inte. Jag kommer inte kunna läsa gymnasiet och linjen jag ville, kommer inte kunna umgås med vännerna jag hade och jag kommer inte bli helt frisk och jag kommer inte få mina år tillbaka.
Jag älskar dig också och jag saknar dig väldigt mycet. Förlåt om jag låetr arg, jag är bara så jävla ledsen och bitter och HATAR allt som gör ont.
Om jag var en liten liten kattunge, och du var en liten liten kattunge, då skulle vi kunna gosa in oss i en liten boll tillsammans för att sova. Det vore typ det finaste någonsin.