defectionems blogg

Träffat honom, utan att kunna andas. Sprungit till färjan tätt bakom honom. Åkt till röda sten. Suttit utanför Känn ingen sorg-kyrkan och kjedjerökt och erkänt varenda känsla inom mig. Lyssnat till hans ord om att jag förtjänar bättre än någon som honom; vilket jag lärt mig betyder att han inte vill ha mig mer. Han hade på sig sin nya jacka och jag blötte ner den med ångesttårar, sen pussade han mig på kinden och steg på sin buss.
Jag känner mig så jävla tom. Så jävla dum i huvudet. Varför tillät jag mig själv att pressa bort personen jag älskar mest i hela världen? Eller; varför kommer jag inte över honom? (jag vill inte komma över honom.)

Men jag hatar verkligen nätter som aldrig vill släppa taget. Hatar känslor som bubblar upp ur ingenting och tar strypgrepp. Hatar att ligga vaken och tänka på att jag har förlorat dig nu, på riktigt och för alltid. Du har släppt mig.
Det fanns ju aldrig några "om" med dig, bara "när". När vi flyttar ihop. När vi förlovar oss. När vi är varandras framtid.
Jag är så löjligt jävla dum i huvudet.
Jag hatar verkligen känslor.

Det är ändå skönt att bo i en stor stad som Göteborg där ingen bryr sig, så en får sitta och gråta på spårvagnen ifred.

Tror att jag sammanlagt sovit ca tio timmar de senaste tre dygnen; och om två dagar börjar skolan igen. Gött.
Avskyr att jag blivit så rastlös och sällskapssjuk det senaste. Kan verkligen inte gå en dag utan att det händer någonting. Vill bara gosa, pussas, lyssna på musik och vara jävligt blödig tillsammans med någon just nu. Tror att jag ska bygga ett kuddfort, alt. somna medan jag försöker.

Ibland är det mysigt att sitta i sin säng och röka. Ibland råkar en dra av glöden så att den hamnar på kudden.
Skulle väl inte kalla mig själv för ett geni direkt.

Klockan är 02:41 och jag startar en emocore-blogg. Wow.