Idag har jag:

Träffat honom, utan att kunna andas. Sprungit till färjan tätt bakom honom. Åkt till röda sten. Suttit utanför Känn ingen sorg-kyrkan och kjedjerökt och erkänt varenda känsla inom mig. Lyssnat till hans ord om att jag förtjänar bättre än någon som honom; vilket jag lärt mig betyder att han inte vill ha mig mer. Han hade på sig sin nya jacka och jag blötte ner den med ångesttårar, sen pussade han mig på kinden och steg på sin buss.
Jag känner mig så jävla tom. Så jävla dum i huvudet. Varför tillät jag mig själv att pressa bort personen jag älskar mest i hela världen? Eller; varför kommer jag inte över honom? (jag vill inte komma över honom.)