Tjej, 30 år. Bor i Lund, Skåne län. Är offline och var senast aktiv: 13 juni kl. 19:18
crystallines har inte lagt till några event än.
Har funderat på att färga håret mörkrött ett bra tag nu. Men kan inte bestämma mig riktigt >_> Är lite orolig inför att färga hela håret helt enkelt, tänk om det blir skitfult liksom? xd
Men tänkte att jag skulle redigera en bild iallafall, för att se hur det skulle se ut i teorin (aa)
Soo, what du you think? :S :3 - Acceptabelt eller skitfult?
Inget klagande på min kassa redigering, okeiy? xd
Sitter och kollar igenom album med bilder på de jag umgåtts mest med de senaste 3 åren. Allt vi hittat på och randoms <3 Underbart men samtidigt sorgligt. Saknar allt helt enkelt, och längtar så fruktansvärt mycket till sommaren, tagga! ^__^
Bilder från 2009-2011
Vill och ska försöka sluta må fullt så dåligt nu.
Eller iallafall inte så extremt.
Men kunde det inte ha varit lite lättare?
Är så fruktansvärt rädd för att fastna i detta helvete.
Så rädd för mig själv och vad jag är kapabel till.
Och när jag är rädd så blir ensamheten så mycket mer påtaglig och uppenbar.
You don't love me, no you don't.
Everyone's only lying to me.
Det är kul att känna sig ful och tjock, mohaha. Fast nee...
Hur lyckas jag känna mig så tjock när jag knappt äter något ens? Fuck logic, jag är ful helt enkelt.
Är så galet frustrerad på i princip allt och alla just nu. Är sur på min dator som dampar och sparar teckningar i fel format så jag inte kan öppna dom, är sur på folk som ger dryga kommentarer om det på fb, är sur på mitt huvud som vägrar fungera ordentligt och på Photoshop som laggar, byter penselstorlek och vägrar samarbeta ordentligt. Och andra småsaker.
Och jag är frustrerad över att jag saknar dig. Alltid vid stunder som dessa, då allt känns fel.
Du var alltid så jävla bra på att få mig glad igen. Lyckades alltid få mig att skratta ändå. Även när jag var ledsen. Med ett sms så lyckades du alltid få mig att glömma allt jag var ledsen över, utan att jag ens märkt det så hade du fått allt att bli bra igen.
Annars så har jag spenderat större delen av dagen med att sova. Sen var jag också på Tribe och agerade stöd åt min Ponny som skulle pierca naveln. Det var spännande :3 Passade på att fråga lite angående de piercingar jag själv planerar att ta också. Får se till att fixa det snart på något sätt, miiewh.
Sen strosade vi runt lite i Haga och tog en fika inne på Husaren, mysigt mysigt.
Favourite animal: Panda <3
Favourite food: Ska föreställa en kebabrulle och några sushibitar :3 Nomnom :d
There's a raging conflict inside of me.
Min balans är förstörd.
And I don't know how to end it.
Jag känner mig så oändligt tom inombords. Men samtidigt är jag så fylld med känslor; sorg, nedstämdhet, frustration, hopplöshet...och ibland t.o.m. en liten gnutta glädje. Det är lite som om allt inte får plats inombords, och mitt hjärta går sönder mer och mer. Jag är nästan uteslutande antingen överdrivet superglad eller fruktansvärt nedbruten av sorg. Det är som om mina mellanlägen har suddats ut och jag pendlar mellan extremer. Det tär så otroligt. Jag får i princip ingen sömn och jag orkar oftast inte tvinga mig själv att äta ens ett mål om dagen. Energin tynar.
Jag förstår inte varför jag fortfarande älskar dig. Varför jag inte kan komma över dig.
Lyckades komma över mitt ex som jag varit tillsammans med i ett år, på 2 veckor. Men även om jag försöker så lyckas jag inte med dig, som jag kände i mindre än ett halvår..
Så svårt.
Det kanske är för att allt var så fruktansvärt; lätt, fint, och så himla...bra.
Även om jag verkligen vet att det aldrig kommer bli så igen, så vägrar min hjärna att glömma.
Vet inte ens hur jag ska reagera på att du inte vill träffa mig igen trots allt. Känns mest som en ihålig smärta bara. Lite som om någon dragit ut mina inälvor och lämnat ett stort gapande hål bakom sig. Kan inte ens gråta över det, bryta ihop. Det är bara som en konstant värk inombords. Så tomt.
Och jag vet att jag varit taskig och hemsk och fruktansvärd. Men det ändrar inte det faktum att du också skadat mig så djupt, även åsamkat mig så mycket smärta.
Jag orkar inte, hatar att bråka.
Saknar dig.
Älskar dig.
Så fruktansvärt.
Och Ulf; förstår inte ens hur du orkar hålla ihop mig när jag bara går sönder hela tiden, varför du inte bara ger upp när jag faller tillbaka gång på gång. Hur du orkar stå ut med att höra mig vara ledsen över och tjata om honom hela tiden..
Du håller mig trygg när jag är rädd och ensam och håller mig kvar här när jag bara vill släppa taget.
Älskar dig.
Jag dör av trötthet.. Helt seriöst, jag tynar bort här i skolbänken Q_Q
Har sovit ungefär 3h under 2 dygn och mitt huvud bara snurrar..
Frejus har dock varit snel/osnel och vägrat låta mig gå hem, så nu sitter jag på sista lektionen iallafall (a)
Får ta och lägga upp bilder till 30-days-saken sen när jag orkar också, sömn behäver prioriteras .__.
Jag vet att jag är intressant, haha.
BRAIN, Y U NO FUNCTION PROPERLY...?? TT-TT
Det är kul att rita pokémon C:
