Tom

There's a raging conflict inside of me.
Min balans är förstörd.
And I don't know how to end it.

Jag känner mig så oändligt tom inombords. Men samtidigt är jag så fylld med känslor; sorg, nedstämdhet, frustration, hopplöshet...och ibland t.o.m. en liten gnutta glädje. Det är lite som om allt inte får plats inombords, och mitt hjärta går sönder mer och mer. Jag är nästan uteslutande antingen överdrivet superglad eller fruktansvärt nedbruten av sorg. Det är som om mina mellanlägen har suddats ut och jag pendlar mellan extremer. Det tär så otroligt. Jag får i princip ingen sömn och jag orkar oftast inte tvinga mig själv att äta ens ett mål om dagen. Energin tynar.


Jag förstår inte varför jag fortfarande älskar dig. Varför jag inte kan komma över dig.
Lyckades komma över mitt ex som jag varit tillsammans med i ett år, på 2 veckor. Men även om jag försöker så lyckas jag inte med dig, som jag kände i mindre än ett halvår..
Så svårt.
Det kanske är för att allt var så fruktansvärt; lätt, fint, och så himla...bra.
Även om jag verkligen vet att det aldrig kommer bli så igen, så vägrar min hjärna att glömma.
Vet inte ens hur jag ska reagera på att du inte vill träffa mig igen trots allt. Känns mest som en ihålig smärta bara. Lite som om någon dragit ut mina inälvor och lämnat ett stort gapande hål bakom sig. Kan inte ens gråta över det, bryta ihop. Det är bara som en konstant värk inombords. Så tomt.
Och jag vet att jag varit taskig och hemsk och fruktansvärd. Men det ändrar inte det faktum att du också skadat mig så djupt, även åsamkat mig så mycket smärta.
Jag orkar inte, hatar att bråka.

Saknar dig.
Älskar dig.
Så fruktansvärt.



Och Ulf; förstår inte ens hur du orkar hålla ihop mig när jag bara går sönder hela tiden, varför du inte bara ger upp när jag faller tillbaka gång på gång. Hur du orkar stå ut med att höra mig vara ledsen över och tjata om honom hela tiden..
Du håller mig trygg när jag är rädd och ensam och håller mig kvar här när jag bara vill släppa taget.
Älskar dig.