skydreamings blogg

HAR du sett mig -
1. I verkligheten? (om inte, vill du?)
2. Skratta?
3. Utan tröja?
4. Rädd?
5. Glad?
6. Göra något olagligt?
7. Kyssa någon?
8. Gråta?
9. Full?

Sophie är så jävla underbar, ohja! :*
Jäääävlar vad jag älskar dej babe, så grymt mycke.
Om det är någon jag aldrig i hela mitt liv tänker lämna så är det fan dej, du är en så jävla bra vän seriöst.
Du betyder verkligen djupt mycket för mig.<3

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Alltså åh din jävla fitta, håll käften.
Jag orkar seriöst inte med dig.
Du ska bara klaga på allt & alla.
DRA ÅT FUCKING HELVETE.

One stolen look cross the room
an illusive smile, but soon baby soon.
One minute for every hour
but time hasn't been on our side on our side.

Still holding on
been waiting so long
for that indelible time.

When the stars shines upon me
and the night feels so lonely then
I only picture your face
and remember the days, nights and now
I spent them with you

Two worlds under the sun
We melt into one, just come baby come.
All the signs says it's so
appointed upon by the hour of love

Still holding on
been waiting so long
for that indelable time.

When the stars shines upon me
and the night feels so lonely then
I only picture your face
and remember the days, nights and now
I spent them with you

My coffee is cold cause I've waited so long.
The thoughts of your smile always makes me feel strong.
I'm drawing a picture of you in my mind
and the thought of your smile always making me miss you so much.

When the stars shines upon me
and the night feels so lonely then
I only picture your face
and remember the days, nights and now
I spent them with you

Höhö mongo bild D:
aja här är iaf en bild på min fiiiin pericing ;*<3

JÄVLA AVUNDSJUKA.
Jag är fan bara avundsjuka på alla runt omkring mig.

Vill seriöst cutta sönder hela mitt jävla äcklig ansikte.
Usch.
Kommer väl fan börja lipa snart oxå.
Vill fan aldrig mer kolla mig i en spegel igen.

sluta tro att du kan behandla mig som du vill.
Jag är ingen leksak som man bara kan leka mer hur som helst.
Jag har också känslor.

faller och faller, nuddar man någonsin marken?

Smärtan tar kåll på mig.
Jag klarar inte av mer,
jag orkar verkligen inte.

Allt blir bara så jävla fel hela jävla tiden.
Jag måsta komma på något sätt att komma bort härifrån dethär jävla äckel hemmet.
Jag klarar inte av mer.
Jag går bara sönder mer & mer,
jag faller gång på gång.
Jag får panik, jag vet inte vad jag ska vägen.
Jag orkar inte höra all skrikande & all jävla klakande från dig längre.
Jag har fått stått ut mig dig i så jävla många år nu.
Det enda du gör är att förstör mitt liv mer & mer.
Vaför ska man bo hemma när man ens inte trivs, när allt man får höra är klakandet från dig.
& varför ska man bo hemma när du ska komma och bestämma precis allting i mitt liv & förstöra exakt allting i mitt liv. Vad är meningen med att bo hemma då?
Det är för i helvete mitt liv, men jag får ju fan inte bestämma någonting.
Jag faller bara i bitar.
Jag försöker vara stark, men här hemma är jag inte stark. Inte i närheten av dig.

Hjälp mig häfrifån, någon?
Snälla, jag klarar fan inte av dethär mer.

it's so much easier to run.

Jag vet knappt vad som händer med mitt liv,
vad det är som händer med mig.

Smärtan är så jävla stark, den förstör mig totalt.
För varje år som går blir allt bara värre & värre,
smärtan blir bara större & större.
Allt gör ont.

Jag förstår inte vad det är som händer med världen.
Dom som en gång har varit en av dom närmaste vännerna, bara sviker.

Först Mathias,
fast han fick jag iaf tillbaka. Så mycket jag kämpade att få tillbaka han.
Men ingenting kommer bli detsamma, han har förändrats för mycket.
Så mycket att jag har tappat kontakten med honom.
Sen förlorade jag Oscar,
sen Anton, min finaste lillebror.
Sen Leon, min underbaraste bror
& nu Klara, min så kallade världens bästa syster,
som jag har spenderat nästan hela mitt liv med under dom senaste 3-4 åren.

Jag kan inte knappt lita på någon längre.
Jag är rädd att förlora fler vänner.
& det vill jag inte, för jag har världens bästa vänner i mitt liv.
Jag har dom vänner jag behöver, och jag vill inte förlora en enda.


Dom jag verkligen pratade om allt med var Mathias, Anton & Leon.
Varför ska folk förändrats?
Jag hatar det så grovt jävla mycket.
Man blir bara helt förstörd, helt jävla förkrossad.

Jag känner mig helt förstörd.



Jag vet inte hur länge till jag klarar av att hålla ut.
Jag vet inte hur länge jag orkar kämpa.

Jag vill inte lämna mina vänner, men endå vill jag inte leva.
Om man kan radera det förflutna och det negativa, så skulle det vara underbart.



För den enda anledningen till att jag kämpar är för alla dom vännerna som har stöttat mig i alla svåra stunder i mitt liv + för älskling gör så jag iaf kan hålla ihop. Han liksom lagar mig.


I don't know anything anymore.


Jag tror att detta blev ett ganska långt inlägg, men behöver man skriva av sig så behöver man.
Har inte sagt att någon behöver läsa det. Jag orkar bara inte hålla allting inom mig längre.

Nu har jag inget mer att skriva, så hejdå.

Kommentera med ett " <3 "om du håller fast vid mig. kopiera texten inom 200 sekunder annars kommer du råka illa ut på din födelsedag.