för många problem.

Jag vet knappt vad som händer med mitt liv,
vad det är som händer med mig.

Smärtan är så jävla stark, den förstör mig totalt.
För varje år som går blir allt bara värre & värre,
smärtan blir bara större & större.
Allt gör ont.

Jag förstår inte vad det är som händer med världen.
Dom som en gång har varit en av dom närmaste vännerna, bara sviker.

Först Mathias,
fast han fick jag iaf tillbaka. Så mycket jag kämpade att få tillbaka han.
Men ingenting kommer bli detsamma, han har förändrats för mycket.
Så mycket att jag har tappat kontakten med honom.
Sen förlorade jag Oscar,
sen Anton, min finaste lillebror.
Sen Leon, min underbaraste bror
& nu Klara, min så kallade världens bästa syster,
som jag har spenderat nästan hela mitt liv med under dom senaste 3-4 åren.

Jag kan inte knappt lita på någon längre.
Jag är rädd att förlora fler vänner.
& det vill jag inte, för jag har världens bästa vänner i mitt liv.
Jag har dom vänner jag behöver, och jag vill inte förlora en enda.


Dom jag verkligen pratade om allt med var Mathias, Anton & Leon.
Varför ska folk förändrats?
Jag hatar det så grovt jävla mycket.
Man blir bara helt förstörd, helt jävla förkrossad.

Jag känner mig helt förstörd.



Jag vet inte hur länge till jag klarar av att hålla ut.
Jag vet inte hur länge jag orkar kämpa.

Jag vill inte lämna mina vänner, men endå vill jag inte leva.
Om man kan radera det förflutna och det negativa, så skulle det vara underbart.



För den enda anledningen till att jag kämpar är för alla dom vännerna som har stöttat mig i alla svåra stunder i mitt liv + för älskling gör så jag iaf kan hålla ihop. Han liksom lagar mig.


I don't know anything anymore.


Jag tror att detta blev ett ganska långt inlägg, men behöver man skriva av sig så behöver man.
Har inte sagt att någon behöver läsa det. Jag orkar bara inte hålla allting inom mig längre.

Nu har jag inget mer att skriva, så hejdå.