-
Det finns allt för många människor som känner såhär. Jag tycker synd om oss.
Tjej, 27 år. Bor i Luleå, Norrbottens län. Är offline
Det finns allt för många människor som känner såhär. Jag tycker synd om oss.
Visst. En kompis som tidigare var en väldigt nära kompis (hon är väl fortfarande det, men vi pratar inte lika mycket nu) ska resa bort till Dominikanska Republiken och plugga på distans, och för er som inte vet vars det ligger:
Det är långt fucking bort. Får lite ont i hjärtat när jag tänker på att hon ska vara borta i 23 månader. Det är inte en kort tid om man säger så. Hon åker ju visserligen i början av tvåan, men ändå.
Hon kommer vara borta. Och jag vet ju inte om hon kommer att ha tillgång till internet så som hon har nu.
Det är lite obehagligt. Vi bor ju inte på samma ställe, och slutar vi prata helt via internet så antar jag att all kontakt vi någonsin haft går upp i rök. Just no.
Aja, fuck my feelings.
Det är fan läskigt att lyssna på arg musik som Dir En Grey vid den här tiden.
Lyssnade på Dir En Grey, och Kyo hade skriksolo. Mamma kom in i rummet samtidigt som Kyo drog världens mest plågade vrål.
Jag höll på att tappa datorn i golvet. Seriöst.
*FORTSÄTTER LYSSNA PÅ DIR EN GREY*
Tänker lyssna på Dir En Grey hela kvällen i brist på annat.
NÅGON KAN JU PRATA OM DET INTE ÄR ALLT FÖR JOBBIGT.
Det enda jag gör är att gnälla. Så ja...
Kan ju iallafall säga att jag ska göra slut på allting så fort jag har pratat med honom. Förhoppningsvis slipper ni få som orkar bry er om mitt liv detta gnällande då.
SCORE.
Har fruktansvärt tråkigt så jag ska bara skriva något.
Han jag gillar hatar mig nog. Jag tror allvarligt talat det. Vet inte varför det har blivit så...
Kan vara att han blev sur eller arg eller fick någon annan känsla när jag slutade prata med honom. Men han visste att det skulle hända, och han har aldrig brytt sig förut. Visst, tidigare gånger så har det inte gått allt för länge innan jag inte orkat mer och pratat med honom iallafall. Nu har det gått ett ganska långt tag, och jag mår dåligt över det. För hallå... Innerst inne vill jag bara vara med honom.
OBESVARAD KÄRLEK KAN TA SIG I RUMPAN.
VARFÖR KAN HAN INTE BARA ÄLSKA MIG. Nu ska jag gnälla rejält. Riktigt jävla bitchig ska jag vara nu.
Starting off med att säga att han troligen aldrig kommer att hitta någon som mig (yeah sure) och att jag är speciell (bitch, u got that wrong).
Jag älskar gitarrister och pianister, för de instrumenten de spelar är bara så ajslnfajskfakjsf. Och visst fan kan han då spela gitarr alldeles utmärkt och även piano. Jag uppskattar det sjukt mycket och det får mig att vilja ha honom ännu mer.
Jag uppskattar typ allt hos honom, men fortfarande så duger jag inte. Och att bara säga att han inte gillar mig tillbaka är väl inte så jävla svårt? Varför kan han då inte bara göra det istället för att inte svara alls när jag frågar honom, för lidandet skulle bli så mycket lättare om jag bara visste att det som en gång fanns bara var ensidigt.
JUST FACK MAH ENTIRE LIFE CAUSE I AINT GETTIN ANYTHING DONE.
Fy fan, vad tråkigt jag har. Och jag kan inte ens gå och lägga mig för klockan är bara 21.
Just wat am I supposed to do.
God fucking damn it, I'm looking good.