defectionems blogg

Att vakna vid klockan ett och känna sig helt likgiltig. Det är väl bättre än en ångestmorgon, antar jag.
Är dock alltid så jävla trött.

Vid fem ska jag iväg på "möte" gällande de två låtarna vi håller på att spela in i studio.
Vet inte riktigt ifall jag format någon speciellt åsikt, mer än att jag verkligen avskyr att lyssna på min egna röst, haha.
Ä s c h .

Hade egentligen en massa rörande idag jag tänkt skriva men började lyssna på Alenah istället. Fyfan fyfan fyfan för detta bandet.
Hatar dem passionerat för att jag älskar dem.

Kan inte sova inatt heller tror jag. Usch och fy.

Sitter istället och kollar igenom hemsidor och dör kläd-döden. Hittade finaste skorna nyss men den lilla detaljen gällande priset på närmare 2000:- får mig dock att vilja fälla lika många tårar :--))
Skulle iofs kunna köpa dem nu när jag fått mina försäkringspengar, egentligen... Samt har inga skor som inte är mer eller mindre trasiga... Hmmm mmm mm.

Funderar även på att färga mitt hår igen! Tänker en ljus turkos färg, plus att jag ska försöka dryga ut/ljusa upp den ännu mer. Måste dock bleka.

Wow FUNDERINGAR!!!!

Nej okej förlåt för min arga ton i tidigare inlägget :-)
Befinner ni er i/nära Göteborg får ni himla gärna komma förbi och titta. Skulle uppskattas.

Puss <3

Varför vaknar jag varje morgon och känner att dagen kommer bli så mycket sämre än förra?
Avskyr den känslan så mycket.
Avskyr mig själv så mycket.

Ikväll ska mitt band i alla fall spela på musik direkt på frilagret. Hela saken börjar 18:00 och kostar 40:- ifall ni vill se mig skämma ut mig :-)

Detta kan mycket möjligt vara den sämsta dagen på riktigt jävla länge.
Allt går käpprätt åt helvete.
Vill bara gräva ner mig djupt under jorden tills jag krossas under dess vikt.
:-)
(-:
:-)

Orkar inte ens få ångest, jag är bara tom just nu.

"Hur sunkig går det ens att bli?"; frågade jag mig själv innan den här sjukdomen kom över mig. Nu tror jag att jag har nått gränsen på hur ofräsch en levande varelse får lov att bli.



I fredags var jag på väg ut och började känna av smärtor i ländryggen, vilket jag viftade bort som "ömma muskler".
Planerna sket sig och spenderade istället kvällen/natten med att mest inte göra någonting; fortfarande med de där jävla smärtorna, nu svårare att ignorera. Fast dum som jag är gjorde jag inte heller nu någonting åt dem.
Lördagsmorgonen kändes okej, tills jag gick upp ur sängen (eller mer försökte kravla ur sängen utan att skrika alt. svimma av smärta).
Blev i princip ivägsläpad till sjukhuset några timmar senare där det visade sig att jag haft skyhög feber, som jag ej känt av; samt njurbäckeninflammation ":-)"
Läkaren sa mer eller mindre att ifall jag ej sköter medicineringen ordentligt kommer jag drabbas av blodförgiftning och dö. Så det var himla upplyftande nyheter.

Senaste dagarna har alltså spenderats i säng/soffa fullproppad med smärtstillande och penicillin. Var enda liten rörelse får min kropp att ifrågasätta varför den fortfarande fungerar. Så ett tips från en envis men uppenbart jävligt dum männsika: SKJUT INTE UPP LÄKARBESÖK!!!

tack o hej

En gammal vän till mig ställde frågan "vad har hänt i ditt liv det senaste då?". Jag vet inte varför men den frågan skapade så många andra frågor inuti mitt huvud. Vad har jag gjort egentligen det senaste?
Så mycket har ju hänt, på både gott och ont; men det känns ändå inte som att jag har fått någon klarhet i någonting. Om möjligt har allting blivit ännu mer oklart. Men det behöver ju nödvändigtvis inte vara dåligt. Eller? (jag vet inte)

Imorse hade jag både läkar- och psykologmöte. Har fått en ny läkare, igen; och det känns så konstigt att behöva upprepa samma saker som jag redan sagt till de föregående fyra läkarna. Säger det nästan som i trans vid det här laget.
"Känner du dig någonsin låg?". Varför tror de att jag ens är där? Avskyr psykvården.

Ska i alla fall kanske repa senare ifall jag blir utsläppt ur huset, haha.
Puss på er.

Har inte sovit en enda minut inatt. Men är inte ens trött.

Allting känns liksom, okej, nu. Fast än allting är så kaos egentligen. Men jag är omringad utav så fina, stöttande människor och det har hjälpt så mycket. Tycker om er; tycker om er så mycket .

WOW, NI HAR GJORT DET IGEN!!! Tvingar upp mig vid halv sju för ett "jätteviktigt möte" och sen inte dyker upp.
Är så förbannad just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Dö.