Riktigt namn:
joanna Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Kartong
Politik:
Politik?
Dricker:
Alkohol
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2011-11-18
Bara massa tjej drama, kunde ja inte bara blivit kille från första början och sluppit tjejgnabbet?
Min pappa börja bråka med mig imorse och jag lät han vinna även om han inte hade någon aning och jävligt fel, bara för att ja inte skulle trigga upp mig för mycket framför Mattias. Jävla skit.. Första gången på 16 år jag låter pappa vinna en sak han inte har en aning om! helt sjukt.. Har så mycket ja vill säga honom så han blir knäckt men bäst att hålla käft.
När ja väl kom till skolan en timme innan ja skulle sluta så började min lärare slå mig? Rakt på mina blåmärken och där min p-stav sitter och är öm. Sen när jag säger "slå en gång till så slår jag tillbaka" så blir ja utkastad. så då var de bara att kolla var pappa var och nu sitter jag vid däckmäster och väntar på att få åka hem och isolera mig från omvärlden.
Denna helgen har varit hemskt! inget har gått bra överhuvudtaget.. Usch..
Hjälper inte att de är måndag nu och iskallt. hatar denna kyla, måste de vara -15 som varmast? det är bara tortyr. Snön kan komma tycker jag! Då kan ja faktiskt stå ut med kyla.
Fyller år imorgon.. åh herregud.. får se vad den dagen har att erbjuda.. shit, vill jag ens veta?
Jaja , får tänka positivt och att ha Nomy på högsta i hörlurarna gör de lite bättre! :)
Fick nyss reda på en sak som förändrade allt! Killen jag älskar har ljugit för mig i ett halvår. Jag har gått och lidit och mått så för jävla dåligt tack vare lögnen han sa och lät mig gå så i ett halvår och nu berätta sanningen och de enda han kan säga är "jag vill inte se dig lida" ändå har han låtit mig lida i 6 fucking månader! Åh .. Jag orkar inte.. Jag vet inte vad jag ska göra, säga eller något överhuvudtaget...
Det blir bara värre för varje dag som går. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, hur fan orkar man gå varenda dag med en klump i magen och tårarna brännandes bakom ögonlocken. jag är verkligen inte stark nog att stå på mina egna ben, jag gömmer mig hemma.. gråter.. och bara ligger och försöker tänka på annat. men alla tankar, alla minnen förföljer mig. jag kommer aldrig kunna få bort dom. måste lära mig att leva med det, men hur? jag har ingen aning. jag bara fortsätter sätta mig själv och alla andra i min närhet i en dålig situation.
jag är trött. så jävla trött på livet, jag menar.. vem bryr sig egentligen? jag lider och de ska inte någon annan få ta skit för. ibland känns det bara bättre om jag försvinner. som om inget har hänt. ingen skulle nog sakna mig ändå.. jag menar låt de gå en vecka så är jag glömd. som om att jag aldrig gått på denna jord. jag har aldrig gjort något bra i mitt liv, inget som gör mig minnesvärd. jag är värdelös.
Ibland försöker jag be till en gud som inte finns där, men det känns så hopplöst att be om att något ska bli bättre till tomma intet. inget kommer förändras och jag kommer alltid vara den där ensamma tjejen som folk bara glor på. i skolan bara glor de på mig som om att jag vore dum i huvudet, min lunchrast består liksom av att sitta inne på en av skoltoaletterna och läsa en bok.
Mamma lurade mig totalt. hon sa till mig i nian att om jag sköter mig och tar mig vidare till gymnasiet så kommer allt bli bättre och jag kommer kunna skaffa nya vänner. varenda jävel i min klass puffar på. (knarkar för er som inte vet vad puffar står för) . inte en enda sak har blivit bättre, den enda förändringen som hänt är att jag förlorat mina vänner. de finns få kvar som hör av sig ibland ifall de inte har något bättre för sig. resten bara hör av sig om de vill ha nåt. tex. cigg, pengar etc.
Jag är trött på mig själv, mitt liv och människorna runt mig. allt kan gå och ta sig !
vill inte mer.. vill bara sluta andas, stänga ögonen och stänga ute alla känslor, svek och smärta.
De märks att jag inte orkar mer när jag smsar pappa tre på natten så han erbjuder sig att hämta mig.. Så nu är man på väg hem och när ja kommit hem ska ja lägga mig i sängen och ligga där tills skolan börjar på måndag.
Dessa muppar är ett av de bästa som finns i mitt liv, utan dom vet jag inte vad jag skulle göra, älskar er så oerhört mycket och kommer alltid stötta er! oavsett vad så står ni närmast hjärtat, <3
Blev att ligga hemma idag, så har städat, lagat mat och lite annat.
Mikkis kom en stund efter skolan och de va gött att få träffa henne för en gångs skull! :)
Men nu sitter jag här framför datorn och nördar lite fb, ec och youtube, min pojk är ute och röker men snart blir de mys med honom och hoppas att jag mår bra nog att åka till skolan imorgon.
så fort ja va klar med inlägget igår så började bråket. skrik och möbler överallt! sent blev det.. och iskallt.
kunde inte sova, så vakna upp med att jag grät, av utmattning.. mina humörsvängningar är helt otroliga så.. när gråten var borta så blev jag arg och trött på allt, vet inte hur eller något jag blev bara sur och bråka med lärarna, så drog från skolan men när jag var framme i stan så märkte jag att det inte gick buss förräns två och en halv timme senare.
så fick sitta i stan och bara glo och vänta på den där jävla bussen.. allt fucka ur totalt!
jag har inte haft några cigg på hela dagen heller och ingen kunde låna ut en,
men nu är jag hemma, har köpt cigg och väntar på att ta en varm dusch och lägga mig i soffan och hoppas på att morgon dagen aldrig kommer!
usch. va ja hatar allt just nu och inte blir de bättre med att min födelsedag närmar sig.. jävla skit! och jul... värsta högtiden någonsin! blääk.
Måste ta tag i mitt liv snart.. står inte ut att må så här längre..
Bytt linje nu och jag måste erkänna att de tog emot mig väldigt bra! Frukost på möra och bowling :3
Ska försöka sköta skolan nu! och kanske komma in på något jag verkligen vill , om ja hittar något sådant..
Har köpt chips, dipp och dricka, så blir mys ikväll och försöka sova tidigt ikväll.. Får se hur de går, och hoppas på att huvudvärken försvinner.
Imorgon kommer nog antagligen bli en lång dag. först skola, sen hem och ta hand om sjuklingen som har opererat foten och har ett stort öppet sår, sen handla, byta däck oså.. Inte så kul..
Det är över.. Det är slut nu.. Jag förlorar allt på en gång.. Snart har jag inget kvar.
Varför ens fortsätta? kanske vore bättre om ja lämnade allt och drog. Jag har ändå inget att leva för, allt jag gör blir fel. Jag står snart helt ensam kvar och vad är då värt? jag har försökt förr men denna gången går ja nog hela vägen..