Tjej, 27 år. Bor i Hällefors, Örebro län. Är offline
Syncx har inte lagt till några event än.
idag var toppen! jag hade jätte kul på skolan och vi ettor och tvårona spelade upp ensable låtarna för varandra! alla var skitduktiga och det är var det roligaste jag har haft på länge :D känner att jag har hämtat mig lite. All den här skiten som har hänt mig... okej saker har hänt men just nu tänker jag se lite ljusare på framtiden! den 16e är det gymnasiemässan och då fan kör vi! ingen kan trycka ner mig eller få mig att känna mig skit! Nu fan kör vi! :D
Dag efter dag... så förföljer du mig. I mina tankar och drömmar.
Jag blir på så jäkla dåligt humör... du menade allt för mig och du har sårat mig så jävla mycket.
Och på nått sätt... fråga inte varför... så älskar jag dig fortfarande. Jag hatar mig själv för det.
Du har gjort mig så jävla illa men jag bryr mig inte om det... du är allt jag nånsin har önskat mig och den tiden med dig var den lyckligaste jag nånsin har varit...
Jag har verkligen ingen jävla aning om vafan jag håller på med längre... jag har typ inga mål längre och jag lever en dag i taget...
jag vet inte ens vad som händer imorgn eller nästa vecka... jag bara går o går... jag är typ som en klocka... jag går o går men kommer aldrig nånstans.
Jag önskar att du kunde läsa det här...
Jag önskar att jag kunde sova utan att drömma... Varför ska du jämnt dyka upp i mina drömmar o ge mig hopp om att du kmr tillbaka?
Du har gjort mig så jävla illa... och om jag var en helt normalfrisk person skulle jag aldrig ta tillbaka dig. men nu? Vafan... Jag älskar dig fortfarande... Efter allt du har sagt och gjort mot mig. Och allt du har gjort när vi ftf va tsm... Det skulle få vilken tjej som helst förbannad...
Jag är väl arg på dig... men om du kan växa upp o visa att du verkligen älskar mig... så kan jag ändra på mig... jag kan ta åt mig allt som du sa tyckte va jobbigt med mig... jag har ändrats mycket redan. Nu är det din tur...
Gymnasiemässan är om ca. 2 veckor och han går i nian... jag ska uppträda på gymnasiemässan...
Jag är så jävla rädd... men å ena sidan hoppas jag att ha kmr att se mig o tänka:'' Vafan gjorde jag slut med henne för?''
Men det kmr vä säkert aldrig hända...
Å andra sidan hoppas jag att jag kan komma över honom så fort som möjligt så att jag slipper känna såhär...
BläcH!!
ingen verkar gilla mig på samma sätt som jag gillar dom... och andra gillar mig men jag gillar dom inte på samma sätt...
jag vet att jag sårar många för att jag itne gillar dom tillbaka som dom vill att jag ska göra.
o man kan inte tvinga känslor... jag önskar att man kunde påverka hur andra kännde för en. jag önskar så mkt...
men mest av allt önskar jag att man kunde sluta såra folk... att jag ska sluta såra folk på det sättet och att andra kan sluta såra mig på det sättet...
men livet är inte rättvist och man förlorar så sjukt mkt
jag sitter på övervningen just nu men... snälla nån kör på mig...
I seem obsessed with mysteries.
The dark little things that noone dares to look at.
I know things you would be scared of.
But I don't care becouse I don't mind these little devils speeking to me secretlly.
My demons are my best friends and I am obsessed with the dark secrets of this world and my own fantasy.
going crazy is not the worst of this... the worst about going crazy is losing sense of normal life. I see things, amazing things. And all that becouse the pain is driving me crazy. I forget the pain for a little while and watch my own world grow up around me. Shutting everything else out. I keep searching for the creatures of my mind. I get lost in my own mind. My own wonderland
since you are gone my life has fallen into pieces...
im broken, shatterd.
it's not worth a damn anymore. It doesn't matter how much I cry or how much I try to let you go.
I just can't.
I got back to my old habbits, the ones you helped me get rid of...
I was walking through the woods, at the place we threw the shit away, trying to find it again.
You were everything I ever wanted.
You made me feel worth living my life. I was happy for once in my life.
And now... I'm even worse then before... My old demons found me again and they brought their friends...
Please help me
What we are... Is empty.
We feel misserble, sad, dead.
We want to live again but we keep being pushed down into this deep hole.
We are like fallen angels trying to go home again.
And pain is the only feeling.
But we want to feel. We want to live. But to turn that mental pain into fysical pain is a really big step.
And sometimes there is one special person that takes all the sadness away.
Then we feel wanted, we feel loved. But to all good things comes an end.
We give up everything to this one person and no matter how much they hurt us, we know that that is the one person who will ever care.
I still love you...
And I can't take these feelings anymore.
Come back please...