Frieds blogg

Hej.
Jag skriver egentligen inte blogg här. Skriver på min stora, riktiga blogg.
Tittade precis igenom dem gamla inläggen jag tydligen hade här.
Fyfan, det var tider då man inte visste bättre.
Nejfan, jag borde inte påstå att jag vet bättre nu. Men det är lätt att säga när man ser tillbaka på hur ens liv en gång var.

Jag ska försöka komma upp ur denna fula jävla svacka jag är i. För lite fysisk kontakt kanske? Jag vettefan.
Har en helg full med planer. Men den är inte nu. Har ingen aning om vad jag ska göra de närmaste dagarna.
Kanske drar till Danmark med pappa och köper sprit, skulle inte vara fel liksom.
Körde runt med moppen idag, något ska man ju göra.
Hyfsat kul. Ska snacka med Suz, man kanske ska dra till henne och dega där i stället, mycket mysigare.

Bye.

That's what my life is all about.

Du är så jävla fucking bäst.
Underbarast.
Sötast.
Du är bäst.

Vet du en sak?
Du gör mig lycklig, fulländad, glad, jag mår bara bäst i din närhet.

Jag älskar dig, mest av allt.

Jag klarar all möjlig smärta som slår mig fysiskt.
Som idag:
Byxorna hade skavt bort två av mina tre hudlager.
Flipfloppen skavde sönder min fot och den andra foten hade en led i kläm.
Just det, jag är solbränd med.
Det klarar jag.
Och att alla glor på mina bristningar och feta mage på stranden.

Men jag klarar inte av att veta att jag inte får se dig något mer.
Du är en mänsklig nalle.
Du är helt underbar.
Du är en sån kille som jag behöver.
Du är så jävla bra.
Jag klarar inte detta.

Hej! Jag heter Frida och var full när jag blev så jävla kär i nallen.

Folk kallar mig känslolös.
Det har jag varit med, tills idag.
Du gjorde inget mer än att kramas, din kompis gjorde tillochmed mer.
Det är bra.
Du är bra.

Synd att du...
Jag orkar inte tänka på det.
Jag klarar inte detta.
Gråter floder.
Klarar inte detta mer.

För 24 timmar sen var allt så lätt, men sen kom du och vände allt upp och ner.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag dör från insidan.


Fan.