Det går inte.

Jag klarar all möjlig smärta som slår mig fysiskt.
Som idag:
Byxorna hade skavt bort två av mina tre hudlager.
Flipfloppen skavde sönder min fot och den andra foten hade en led i kläm.
Just det, jag är solbränd med.
Det klarar jag.
Och att alla glor på mina bristningar och feta mage på stranden.

Men jag klarar inte av att veta att jag inte får se dig något mer.
Du är en mänsklig nalle.
Du är helt underbar.
Du är en sån kille som jag behöver.
Du är så jävla bra.
Jag klarar inte detta.

Hej! Jag heter Frida och var full när jag blev så jävla kär i nallen.

Folk kallar mig känslolös.
Det har jag varit med, tills idag.
Du gjorde inget mer än att kramas, din kompis gjorde tillochmed mer.
Det är bra.
Du är bra.

Synd att du...
Jag orkar inte tänka på det.
Jag klarar inte detta.
Gråter floder.
Klarar inte detta mer.

För 24 timmar sen var allt så lätt, men sen kom du och vände allt upp och ner.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag dör från insidan.


Fan.