Celebates blogg

till alla Garbage Humans här på EC

igen... Fuck den här tentan och fuck läraren som är så sjukt petig att man knappt får ha något fel i en struktur. Idioten försöker inte ens hjälpa en när man gör fel utan snackar total skit om en och sedan förväntar sig att man ska bli bättre. Det är tredje gången jag kuggar denna tenta och det suger så sjukt mycket -.-

Blev inknökad i en maskin som, precis som allt annat gjort för vanliga dödliga, var för trång för mig. Fick ligga som en jäkla mumie och lyssna på radio medans en maskin vibrerade runt omkring. Får nu vänta i 1 vecka innan resultaten kommer fram till läkaren.

och kvinnan som skulle in efter mig var lagom dum i huvudet som hade på sig ett jävla armband i metall, trots att det står på kallelsen att man inte ska ha på sig något med metall när man ska in i maskinen -.-.-.--.--- vissa folk borde inte få tillgång till sjukvård, skulle va bättre ifall de bara dog ut.

Detta underhållande spel är gratis på PSP (PS4), skaffa det, ha kul och spela med friends (plz play with me)

Ska på röntgen imorgon, mer specifikt magnetkameraröntgen. Så kommer ligga i en vit-tub-grej med massor med ljus och få mina nerver plåtade. Kommer ta runt 30 min, men kanske mer... så man får ta med sig skivor att lyssna på! Jag kommer dunka System of a Down hela tiden, fuck yeah! hoppas läkaren får tag i bilderna och återkopplar fort så att jag kan få något gjort åt min jävla rygg!

och liknande animes/mangas/light novels, please become real. Seriöst jag hade inte ens brytt mig om jag dog i Sword Art Online för jag fucking dör medans jag gör något som jag tycker om att göra: nörda. Så länge jag inte dör mot den första grisen i lvl 1 så är det cool. Jag slår vad om att hälften av alla personer som fastnade i Sword Art Online om det blev på riktigt hade fått lika stora boners som andra personer får när det tänker på Zombie Apokalypsen, jag hade så klart varit en av dem #noshame. Även om det varit mer nice att bli som Log Horizon eller Overlord så tar jag vad jag får... så länge jag inte blir Kazuma från Konosuba :Y

när man besöker en person som besökt ens egna profil och det första man ser är killar som klättrar över varandra i syfte av att komplimentera personens personalitities. Det är så löjligt hur många killar som blir till sig så fort det är stora bröst i bild och de alla tror sig ha en chans att få till något. Sedan kan personen i fråga vara en jättetrevlig person som i egen rätt förtjänar att få komplimanger och det tänker jag inte ta ifrån den, men något säger mig, i mitt stilla sinne, att två plotdevices är vad som får de flesta dudebros att kommentera.

Något roligt som min sjukgymnast sa, och sedan skrev på brevet jag ska ha med till doktorn, är att det var svårt att upptäcka nedsättningen i min benstyrka som blivit tydlig nu för att, and I quote, "nedsättning i grovstyrkan är svår att upptäcka då patienten är mycket stark i benen". Är fan glad att trots över 1 år med skada så är mina ben fortfarande starka. I never skip leg days burches! It is the small things in life

Liten varning: kommer whinea om vikt, pratar om fysisk smärta, lite operation, psykisk utmattning och det tillkommer också lite TMI så ni är varnade här. Läser ni texten och blir triggarade eller något sånt trots det här så är det inte mitt problem längre :I

Kände att jag ville skriva av mig lite och det här är ju whineycore så lessgo! WALL OF TEXT MOFOS!!!!

Så runt mitten av november 2015 fick jag plötsligt jävligt ont i området precis under svanskotan (inte själva arslet utan precis det lilla området mellan de två delarna). Först trodde jag det skulle ge sig men efter en vecka gjorde det alldeles för ont och jag fick åka in till akuten. Där märkte de en fistel som behövdes skäras upp omgående, vilket de också gjorde. Bröt nästa fingrarna på mig själv när de skulle lokalbedöva för det är tunn hud och en massa annat smått och gott i det området och det gjorde så in åt helvete ont. Efter det fick jag en antibiotikakur och allt var gott... trodde jag. Först får jag en jävla super feber runt nyår och jag ligger och småyrar medan min polare som är och hälsar på får sitta och slöa i lägenheten. Kul för honom. När den är över tänker jag att nu jävlar är det dags att må bra igen. HAHAAAAAAA nej.

Plötsligt börjar det klia och svida i området runt.. bakhålet.. och när jag går så börjar jag blöda. Efter att det inte slutat efter 2-3 månader går jag till doktorn och får veta att det är en inflammation och svamp... Troligtvis har antibiotikan sänkt mitt immunförsvar så pass mycket att det hände. Woo. Får en massa salva och livet fortsätter. Det blir bättre i bak och jag tänker mig att nu när jag har salva kan jag börja göra saker igen. För tro mig, att vara fysiskt aktiv när man blöder ur röven är fan inte en höjdare. Börjar gymma och kör lugnt och försiktigt, eftersom det var ett tag sen. Tro fan att jag får ont i ryggen.

Själv tror jag först det är träningsvärk. Men när det inte gett sig på 3 veckor och blir värre går jag till sjukgymnasten. Den här är runt Maj 2016. Jag får lite övningar, som inte gör något speciellt för ryggen. Men jag kämpar på och tänker att det blir väl bättre. Fram mot oktober har det inte blivit det och jag kan inte göra mycket i väg rörelser utan att min rygg mördar mig så jag ringer sjukvården. De säger att jag borde gå på en voltarenkur för jag har en inflammerad muskel och sedan prata med sjukgymnasten igen. Sagt och gjort.

Får några nya övningar att pröva för ryggen sen när den återhämtat sig helt efter kuren. Ryggen blir inte bättre och det börjar smärta i högerbenet istället. Dafuq.jpg. Låter det gå ett tag och får sedan ryck och ringer sjukgymnasten igen för att se ifall de vet vad som händer. Sjukgymnasten prövar lite olika grejer och tror att det kan vara en påföljd av ryggmuskeln som trasslar. Lite längre fram börjar jag känna stickningar under foten och och smärta i vänsterbenet men det avtar också i högerbenet. Sjukgymnasten tror nu att det är diskbråck och säger att det borde bli bättre inom någon månad, så vi bestämmer återträff. När vi träffas igen, vilket var förra månaden (april), känns det bättre i benen och ryggen och båda tror att jag är på bättringsväg.

För typ 2 veckor sedan börjar istället smärtan i mitt högerben bli värre och värre. Förut gjorde det lite ont i benet att stå upp och jävligt ont att böja mig framåt. Nu gör det ont så fort jag inte sitter eller ligger. Att stå och diska i 5 minuter gör ont, att gå ner till stan och beställa en Subway gör så ont att jag konstant grimaserar av smärta och får konstiga blickar av tjejen som jobbar där. Sjukgymnasten säger att jag borde bli undersökt av en doktor för han själv har ingen aning om vad det är för smärta längre.

Det börjar bli så jobbigt med smärtan att jag varje natt när jag ska sova önskar att jag kunde amputera benen/ inbillar mig att jag har cancer i ryggraden och tror jag kommer dö. Det börjar påverka mitt humör och min vikt. Jag har skjutit upp i vikt sedan allt det här och det är inte direkt roligt att se sig muteras till någon form av Jabba the Hutt för att man är för skadad att göra något åt det. Visst jag kan äta bättre, men om jag inte kan röra på mig så blir i stort sett allt jag äter till en viktökning. Kan inte heller göra så många sexpositioner, då alla som kräver att jag står upp eller stöter slutar med att jag får ont.

Summa summarum: Jag har ont, jag blir fetare, jag kan inte röra på mig och jag är trött på det. Fuck.

när man skriver med en ny person och glömmer av att det är en ny person som inte känner till ens egen humor. Blir alltid extremt nojig över om personen tar illa upp när man skriver något som man menar på ett skämtsamt sätt men som, framför allt genom text, kan ses som otrevligt :I och sen vill man inte sitta och förklara sig heller för om personen inte tog illa upp så verkar man bara onödigt nojig

plus när man kommer på sig själv att vara svengelsk och skriva "fångar dig en annan gång" som direkt översatt "catch ya later" utan att man inser det..

teh strugguls