Över ett år med skador och sjukdom

Liten varning: kommer whinea om vikt, pratar om fysisk smärta, lite operation, psykisk utmattning och det tillkommer också lite TMI så ni är varnade här. Läser ni texten och blir triggarade eller något sånt trots det här så är det inte mitt problem längre :I

Kände att jag ville skriva av mig lite och det här är ju whineycore så lessgo! WALL OF TEXT MOFOS!!!!

Så runt mitten av november 2015 fick jag plötsligt jävligt ont i området precis under svanskotan (inte själva arslet utan precis det lilla området mellan de två delarna). Först trodde jag det skulle ge sig men efter en vecka gjorde det alldeles för ont och jag fick åka in till akuten. Där märkte de en fistel som behövdes skäras upp omgående, vilket de också gjorde. Bröt nästa fingrarna på mig själv när de skulle lokalbedöva för det är tunn hud och en massa annat smått och gott i det området och det gjorde så in åt helvete ont. Efter det fick jag en antibiotikakur och allt var gott... trodde jag. Först får jag en jävla super feber runt nyår och jag ligger och småyrar medan min polare som är och hälsar på får sitta och slöa i lägenheten. Kul för honom. När den är över tänker jag att nu jävlar är det dags att må bra igen. HAHAAAAAAA nej.

Plötsligt börjar det klia och svida i området runt.. bakhålet.. och när jag går så börjar jag blöda. Efter att det inte slutat efter 2-3 månader går jag till doktorn och får veta att det är en inflammation och svamp... Troligtvis har antibiotikan sänkt mitt immunförsvar så pass mycket att det hände. Woo. Får en massa salva och livet fortsätter. Det blir bättre i bak och jag tänker mig att nu när jag har salva kan jag börja göra saker igen. För tro mig, att vara fysiskt aktiv när man blöder ur röven är fan inte en höjdare. Börjar gymma och kör lugnt och försiktigt, eftersom det var ett tag sen. Tro fan att jag får ont i ryggen.

Själv tror jag först det är träningsvärk. Men när det inte gett sig på 3 veckor och blir värre går jag till sjukgymnasten. Den här är runt Maj 2016. Jag får lite övningar, som inte gör något speciellt för ryggen. Men jag kämpar på och tänker att det blir väl bättre. Fram mot oktober har det inte blivit det och jag kan inte göra mycket i väg rörelser utan att min rygg mördar mig så jag ringer sjukvården. De säger att jag borde gå på en voltarenkur för jag har en inflammerad muskel och sedan prata med sjukgymnasten igen. Sagt och gjort.

Får några nya övningar att pröva för ryggen sen när den återhämtat sig helt efter kuren. Ryggen blir inte bättre och det börjar smärta i högerbenet istället. Dafuq.jpg. Låter det gå ett tag och får sedan ryck och ringer sjukgymnasten igen för att se ifall de vet vad som händer. Sjukgymnasten prövar lite olika grejer och tror att det kan vara en påföljd av ryggmuskeln som trasslar. Lite längre fram börjar jag känna stickningar under foten och och smärta i vänsterbenet men det avtar också i högerbenet. Sjukgymnasten tror nu att det är diskbråck och säger att det borde bli bättre inom någon månad, så vi bestämmer återträff. När vi träffas igen, vilket var förra månaden (april), känns det bättre i benen och ryggen och båda tror att jag är på bättringsväg.

För typ 2 veckor sedan börjar istället smärtan i mitt högerben bli värre och värre. Förut gjorde det lite ont i benet att stå upp och jävligt ont att böja mig framåt. Nu gör det ont så fort jag inte sitter eller ligger. Att stå och diska i 5 minuter gör ont, att gå ner till stan och beställa en Subway gör så ont att jag konstant grimaserar av smärta och får konstiga blickar av tjejen som jobbar där. Sjukgymnasten säger att jag borde bli undersökt av en doktor för han själv har ingen aning om vad det är för smärta längre.

Det börjar bli så jobbigt med smärtan att jag varje natt när jag ska sova önskar att jag kunde amputera benen/ inbillar mig att jag har cancer i ryggraden och tror jag kommer dö. Det börjar påverka mitt humör och min vikt. Jag har skjutit upp i vikt sedan allt det här och det är inte direkt roligt att se sig muteras till någon form av Jabba the Hutt för att man är för skadad att göra något åt det. Visst jag kan äta bättre, men om jag inte kan röra på mig så blir i stort sett allt jag äter till en viktökning. Kan inte heller göra så många sexpositioner, då alla som kräver att jag står upp eller stöter slutar med att jag får ont.

Summa summarum: Jag har ont, jag blir fetare, jag kan inte röra på mig och jag är trött på det. Fuck.