Breathtakens blogg

Cornflakes kakor är så jävla underskattat!

Be inte mig att vara tyst när du är väl medveten om att du är den enda personen som jag umgås och pratar med dagligen.

Du VET att jag inte lämnar lägenheten själv.
Du VET att jag inte har någon som vill prata med mig.
Du VET att jag sitter helt jävla ensam hemma.
Du VET att jag inte har folk som vill komma och hålla mig sällskap.

DU VET ATT DU ÄR DEN ENDA PERSONEN JAG PRATAR MED.

Så när du ber mig att vara tyst gör det jätte ont. Det är korkat av dig att ens klämma ur dig en sådan sak när du är väl medveten om hur allting omkring mig ligger till.

JA, jag tycker om att diskutera, och kan prata samma ämne i en evighet, hur svårt är det för dig att verka lite intresserad? Jag lägger all min energi på att försöka låta intresserad när du pratar om din skit som jag finner fruktansvärt tråkig och meningslös. Men inte ber jag dig att vara tyst.
jag låter dig tjata på i timmar.

men ja, Jag har redan kommit fram till att jag betyder inte så mycket för dig. jag kommer alltid att komma på andra plats, och jag antar att det bara är att leva med det.

<3

2008


2008


2008 <3


2007


2006


2005.

"Jag har inte tid nu",
"Kan inte prata",
"Jag måste göra det här",
"Jag gör det här, hörs sen"


Jaha? Men jag då? Kommer någon någonsin ha tid över till mig?
Kommer jag alltid få vara den som sitter och väntar lydigt på att ni ska höra av er?
Om ni ens hör av er tillbaka dvs.

Ingen har någonsin tid för mig. Det är alltid någon ursäkt till att få lägga på luren, Eller för att inte komma och besöka, Samma sak när jag erbjuder mig att besöka dem istället. Alltid.

Konstigt att jag alltid känner mig ensam?
Konstigt att jag inte längre vågar visa mig ute bland folk?
Konstigt att jag isolerat mig nästan helt från allt och alla?
Det är inte så himla konstigt när man väl tänker efter.
Ni gör det ni alltid har gjort.
Gett upp på mig, Och därför tycker ni det är bättre att bara låta mig lida igenom det istället för att säga att ni inte vill ha något med mig att göra.

Inte ens min pojkvän vill spendera tid med mig, Han sitter hellre vid sin dator än att faktiskt hitta på något med mig, det är först när jag tjatat mig trött som han går med på det, Men då har det helt tappat poängen. Han sitter hellre och pratar om sin dag med sin bror eller sina vänner istället för att berätta för mig vad som händer i hans liv. Och då bor vi ändå under samma tak. Hunden får mer uppmärksamhet än vad jag får. Helt underbart är det.
Enda gången jag duger är när han har riktigt tråkigt, Och då är det även alltid när jag lyckats hitta något att fördriva tiden med för tillfället. Men då MÅSTE jag släppa allting för att ge honom all min uppmärksamhet, trots att jag visar klart och tydligt att jag är upptagen.

Jag hatar detta livet. Jag hatar mitt liv. Varför i helvete är jag ens kvar för? Varför valde jag detta idiotiska "liv" som jag lever fyllt med ångest och skit när jag kunde sluppit allt det här och legat under marken i lugn och ro, utan att oroa mig för framtiden. utan att känna mig ensam.

Ibland är suget på att avsluta allting mycket starkare än vissa. Men det suget finns alltid där. och idag hade det inte varit helt fel att ge alla ett långfinger genom att låta dem hitta mig död. då kanske dom tänker om.
För jag är fan trött på det här.
Det är ändå ingen som bryr sig om vad jag gör, hur jag har det, eller vad det är med mig. Så varför ska jag ens kämpa vidare då?
Säg mig det.

Att du ens fortfarande lever, det kommer jag alltid förvånas av.
Du förtjänar inte att leva. Helt ärligt. du förtjänar inte ens kärlek. Du förtjänar ingenting.
Inte efter hur du behandlade mig i 6 jävla år. 6 år av dina fysiska och psykiska attacker. inte efter att du knuffade in mig i ditt skåp med pokaler så att jag får alla över mig. Att jag klarade mig med endast några blåmärken och småsår är en sak som alltid kommer att förvåna mig. för det var pokaler jag inte orkar att lyfta själv ens.

Sen att du låter ditt äckliga ligg rota igenom MIN MORS grejer för att hänga upp det i ditt äckliga hus. Saker VI gjorde som barn där det klart och tydligt står TILL MAMMA på baksidan är bara rent av respektlöst. Det är varken dina eller hennes grejer, och hon hade definitivt ingenting att göra där.

Och att du ens får ha kvar djuren förvånar mig, Du låter dom bo i ett litet vindskydd året runt med en liten låda att krypa in i när det är -30 grader ute är bara äckligt. Dom fryser säkert som fan, får ingen kärlek och är utan tvekan undernärda. Du tog död på våran hund Ronja för att du inte kunde köpa det förbannade pulvret som höll hennes epilepsi i schack. Så den tog tillslut död på henne. Och inte nog med det så hade hon en gigantisk cancer knöl på magen som du aldrig brydde dig om att kolla upp. Hästarna ska vi inte ens tala om. Så undernärda att du snart ser alla benen sticka ut på dem. Stackars Angel och Putte.

Du är så jävla vidrig. Försöker att manipulera folk hit och dit. Fick in mig ett antal gånger på psyk och ungdomsvård för att DU ansåg att jag var mentalt ostabil när det var DU som retat upp mig i TIMMAR innan jag flippade ut och började skrika på dig att du skulle lägga ner ditt jävla skitsnack gubbäckel.

Jag är så jävla arg att jag just nu har totalt bitit sönder min läpp.
Fy fan för dig. fy fan för att du fortfarande lever. Fy fan att du lyckades få över all på din sida och fick mig till att framstå dom den galna personen när det är DU som borde sitta inspärrad på ett mentalsjukhus med en tvångströja på. Till och med min terapeut håller med om det påståendet. Så jävla vidrig är du.
Du har infekterat mitt liv och tack vare dig kommer jag aldrig någonsin att bli såpass bra som jag vill. Du är inte värd ett skit. och du borde seriöst gå och ta livet av dig ditt äckel. Jag hoppas fanimej att du en dag åker in i din pokal hylla och får en rakt i huvudet. jag hoppas fanimej att du dör snart. Det är inte okej att du fortfarande är vid liv.

JAG TÄNKER INTE GRÅTA FÖR DU ÄR INTE VÄRD MINA TÅRAR. ÄVEN OM DET GÖR FRUKTANSVÄRT ONT INOM MIG EFTER ALL SKIT DU UTSATTE MIG FÖR.

Ibland vill jag kunna säga att det är okej.
Fastän ingenting är det.