Nej.

"Jag har inte tid nu",
"Kan inte prata",
"Jag måste göra det här",
"Jag gör det här, hörs sen"


Jaha? Men jag då? Kommer någon någonsin ha tid över till mig?
Kommer jag alltid få vara den som sitter och väntar lydigt på att ni ska höra av er?
Om ni ens hör av er tillbaka dvs.

Ingen har någonsin tid för mig. Det är alltid någon ursäkt till att få lägga på luren, Eller för att inte komma och besöka, Samma sak när jag erbjuder mig att besöka dem istället. Alltid.

Konstigt att jag alltid känner mig ensam?
Konstigt att jag inte längre vågar visa mig ute bland folk?
Konstigt att jag isolerat mig nästan helt från allt och alla?
Det är inte så himla konstigt när man väl tänker efter.
Ni gör det ni alltid har gjort.
Gett upp på mig, Och därför tycker ni det är bättre att bara låta mig lida igenom det istället för att säga att ni inte vill ha något med mig att göra.

Inte ens min pojkvän vill spendera tid med mig, Han sitter hellre vid sin dator än att faktiskt hitta på något med mig, det är först när jag tjatat mig trött som han går med på det, Men då har det helt tappat poängen. Han sitter hellre och pratar om sin dag med sin bror eller sina vänner istället för att berätta för mig vad som händer i hans liv. Och då bor vi ändå under samma tak. Hunden får mer uppmärksamhet än vad jag får. Helt underbart är det.
Enda gången jag duger är när han har riktigt tråkigt, Och då är det även alltid när jag lyckats hitta något att fördriva tiden med för tillfället. Men då MÅSTE jag släppa allting för att ge honom all min uppmärksamhet, trots att jag visar klart och tydligt att jag är upptagen.

Jag hatar detta livet. Jag hatar mitt liv. Varför i helvete är jag ens kvar för? Varför valde jag detta idiotiska "liv" som jag lever fyllt med ångest och skit när jag kunde sluppit allt det här och legat under marken i lugn och ro, utan att oroa mig för framtiden. utan att känna mig ensam.

Ibland är suget på att avsluta allting mycket starkare än vissa. Men det suget finns alltid där. och idag hade det inte varit helt fel att ge alla ett långfinger genom att låta dem hitta mig död. då kanske dom tänker om.
För jag är fan trött på det här.
Det är ändå ingen som bryr sig om vad jag gör, hur jag har det, eller vad det är med mig. Så varför ska jag ens kämpa vidare då?
Säg mig det.